One Direction fanfictions

Så alla skulle nu spendera helgen tillsammans. Louis tycket att det var en toppen idé. Då kunde de få all tid till att bli bättre kompisar. Liam var en aning skeptisk men även han gav sig. Allison ville inte alls stanna längre. Hon visste precis att hon inte skulle vara med det här gänget. Efter det Zayn sa vågade hon knappt prata. Visst gillade hon Louis, men det var ett farligt område. Hennes liv stod på spel. Zayn hade hennes öde i händerna och kunde göra vad han ville med det. Kanske att öde var fel ord, men han hade i alla fall hennes rykte i händerna. Om Allison gjorde ett litet snesteg kunde allt bli skit.

Alla runt bordet satt med händerna på magarna och pustade ut efter den stora frukosten. Ingen förutom Allison själv visste hur dåligt det kunde vara för henne att vara här. Alla satt och pratade om allt mellan himmel och jord medan Allison osäkert satt och fipplade med hennes långa blonda hår. För varje sekund som gick kände hon mer och mer hur hon bara ville hem och komma bort från allt och alla.

"So... We're gonna stay here for one more day?" frågade Liam. "No, for two more days! I mean it's a great opportunity to get to know eachother better." sa Louis glatt. "Sure, but I didn't bring clothes for that long." sa Fiona och suckade. "Babe, you don't need clothes." sa harry och log smått. "Oh, shut up Harry!" sa Liam och lade en arm runt Fiona. Alla skrattade åt det som nyss sagst fast snart nog fattade de alla att de verkligen inte hade med sig kläder.

"Well... You can borrow my clothes." sa Louis och killarna nickade smått. "Yeah but, what about us girls?" sa Annie och kollade undrande på Louis. "My cousin left some clothes here. Maybe you can use them?" Även tjejerna nickade och de åter gick tilld deras konversation om natten som varit.

Måste jag verkligen stanna här ännu längre? Jag vill hem. Jag kommer ihåg det som om att det var igår att Zayn sa det. Och när jag berättade det för han.

 

Lycklig över att ha Zayn som min gick vi hand i hand igenom korridoren. Aldrig hade jag älskat någon så mycket som jag älskade honom.Det kanske var tid till att berätta allt för honom. Berätta om mitt förflutna.

"I gotta tell you something." sa jag och styrde oss bort mot en övergiven korridor. "What is it, hun?" Nu gäller det, jag ska berätta om min historia. "Well, when I was just a kid my mum died. My dad got really upset and he lost his mind. He went crazy. Sometimes he even tried to kill me. One day he thoght life was stupid and he just god mad. He.. uhm, he killed my older brother." Jag kände hur tårarna började tränga fram men jag höll mig stark och fortsatte berätta. "Well, he went to jail. I've been living with my neighbours ever since. And when I turned four I was diagnosed with cancer. I lived at the hospital for six years. It was really bad. I had cancer in my stomach so it was really hard to eat. So because of that I didn't eat, and I became anorexic. Finally at age ten I got rid of my cancer and I could move back to my home. My neighbours took care of me and I even got rid of my anorexic problems. When I started highschool I thought all my problems was gone. But they weren't. One night I decided to take a walk. I just got three blocks from my house when someone came and blindfolded me. The person took me to a house and... Well I got raped. He kept me like I was a toy for a week. But the police found out and he went to jail. I felt really bad for weeks after that. I had bad problems with my stomach and we decided to visit the hospital to see what it was. The doctor told me I was pregnant and I decided to do an abortion. When they did the abortion they noticed that there was a big tumor growing in my stomach. So right now I guess I've still got cancer. But it's not dangerous in some way." Jag pustade ut och kände hur tårar började rinna. Jag hade inte pratat om det här på jätte länge. Zayn satt och stirrade och verkade riktigt chockad över vad jag sa. "You wouldn't tell anyone, right?" Han omfamnade mig och jag grät ut mot hans axel. "Promise." sa han och pussade mig på huvudet.