One Direction fanfictions

Tidigare...

Jag tog upp min lilla väska och gick ut till vänterummet. Annie och Niall satt hand i hand och kollade varandra i ögonen. Louis log brett så fort han såg mig, och Liam vände även huvudet mot mig.

Jag kollade över till soffan där Harry, Fiona och Zayn satt och log mot dem. Mitt leende försvann snabbt när jag såg att Fiona och Zayn satt hand i hand. Hur gick det till? Släpp honom! Du har Louis! Jag gick mot dem och omfamnades av  sju människor. De var verkligen som min familj. Det har jag faktiskt aldrig tänkt på.

---

De senaste månaderna har gått galant. Bortsett från alla blickar och hatord från folk. Alla har gett oss konstiga blickar, sagt fula saker om att Annie är en hora och att jag bara misshandlar henne. I början blev Annie helt krossad av det de sa om henne, men det blev bättre. Hon lärde sig att strunta i vad de sa, och bara skita i dem helt enkelt. Efter en månad började hennes mage så klart bli större. Jag menar, hallå, hon är ju gravid! Hon var kvar i skolan i två och en halv månad in i greviditeten, sedan fick hon hemundervisning.

När det gäller oss två så har vi bara kommit varandra närmre. Vi har insett att vi verkligen älskar varandra. Verkligen!

Inte speciellt mycket har hänt under dessa månader, så det finns inte mycket att säga om det.

---

Jag satt i mitten av klassrummet och stirrade på klockan. Tick, tick, tick... Fy vad lång en skoldag kan vara. Jag vill hem. Hem till Annie. Hem och kyssa hennes mage. Hem och prata med det lilla livet som växer inom henne.

Otåligt ruskade jag på benet och slog pennan i bordet. Fem minuter kvar. Fem minuter till av denna skoldag. Vi hade bestämt att alla vi skulle hem och överraska Annie efter skolan. Vi hade alla köpt små presenter till henne och barnet. Apropå barnet - hennes pappa blev inte direkt en solstråle när han märkte att hon var med barn. Först var han förbannad, på både mig och henne. Men som småning om lugnade han ner sig. Han förstod att saker händer och att det inte var meningen. Sedan märkte han ju också att Annies mamma bara var ett år äldre när de fick henne...

 

Jag stirrade på den lila sekundvisaren på klockan som var påväg mot tolvan. 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1... Skolklockan ringde och jag hoppade upp från min stol. Snabbt samlade jag ihop sakerna och gick ut till de andra som stod utanför. Vi slog följe och gick till Annies hus. Alli och Fiona var verkligen glada över det vi skulle göra. De praktiskt taget hoppade hem till henne. Själv gick jag med spännda och snabba steg och ville bara hem. Och med hem menar jag till Annie. Jag kanske inte har nämt det, men jag flyttade över dit efter några månader in i graviditeten. Jag var fortfarande hemma hos mig mycket, men ännu mer hon Annie.

Jag skymtade hennes hus och började springa mot det. De andra hängde på och vi stod utanför hennes hus på bara någon sekund. Ivrigt knackade jag på och hoppade in när William öppnade. Jag drog med mig de andra och vi sprang upp till hennes rum. Ivrigare än jag någosin varit slängde jag upp hennes dörr och katsade mig in i rummet.

Jag kollade förvånat mot dörren som nyss slagits upp och möttes av mina allra bästa vänners glada ansikten. Fioan och Zayn stod hand i hand och log mot mig. Alli höll i flera olika påsar, vilket även Louis gjorde. Liam och Harry stod och log mot mig med en enorm kartong imellan sig. Niall, han hade redan hoppat på mig och överröst mig med kramar och kyssar. Varför är han så ivrig? Och varför har de an massa påsar med sig? Jag tog hjälp av Niall och reste mig från sängen.

"Why all these things?" frågade jag och pekade på alla påsar och lådor de hade med sig. De bara flinade till svar och satte sig ner på min soffa. Jag gick över till dem och satte mig på en stol.
Tjejerna började packa ut allt ur påsarna och gav det till mig. Det var allt från små inslagna paket till stora present påsar. Förvånat kollade jag upp på dem och började öppna presenterna. Den första var några små söta tröjor för killar. Ja, det har jag inte sagt än; det var en kille. Det andra paketet innehöll små söta bodys med olika motiv på dem. Sedan var det mycket leksaker, blöjor och annat man kan tänka sig behöva.

Glatt kollade jag upp på dem och kände hur tårarna hotade att pressa sig fram.

"Thank you so so so much, guys!" sa jag och kramade om dem alla. "No problem!" började Harry. "But we've got one more thing..." fortsatte Liam och visade den enorma lådan. Han skjutsade över den till mig och jag började sakta öppna den. Blåa brädor av något slag började visa sig under papperna. När allt var framm såg jag vad det var. En supergullig, blå säng. Den hade små moln dekorerat runt sig och några små drakar och riddare.

Supersöt!

"Aw, thank you so much!" sa jag och hoppade på dem för att krama om dem. Så fort jag hade hoppat upp kände jag hur magen riktigt vred sig. Det gjorde ohyggligt ont och kändes konstigt. Jag kollade ner på mina ben och sedan upp på de andra. 

"I think my water just broke.."

 

"Mum, dad, I'm home!" hörde jag Erik ropa från nedervåningen. Jag stoppade om Kristy och gav henne en lätt kyss på pannan. Bara en liten snabb genom gång över vad som har hänt de senaste tio åren; efter jag födde Erik, våran äldsta son som nyss har fyllt tio flyttade jag och Niall till en liten villa alldeles utanför London. Niall, Zayn, Louis, Liam och Harry sökte alla till X-Factor där de blev bildade till en grupp. Så nu är de en del av bandet One Direction. Vi fick så klart en del pengar då så nu bor vi i ett stort hus inne i London. Jag själv fick ett jobb som tidningsredaktör på Seventeen Magazine. Alltså har vi båda samlat ihop en del pengar på grund av våra jobb.

När Erik var tre år fick vi våran dotter, Kristy. Så nu är det jag, Niall och Kristy som bor tillsammans och är lyckliga. Faktiskt väntar vi en tredje. Jag är faktiskt åtta månader in i graviditeten och vi väntar en till flicka. Eftersom Niall och jag tillsammans kom på Eriks namn, och Niall kom på Kristys namn, så ska jag nu få bestämma namn. Eftersom det var mitt beslut så blev det Louise. Louise var min mammas namn, så det var verkligen min första tanke.

Liam träffade Danielle under X-Factor, och de är fortfarande ett par. De har även fått barn; Julie. Och, de ska till och med gifta sig snart.

Harry är singel till och från.

Louis och Alli hänger ihop än och väntar deras första barn.

Zayn och Fiona har ett fram och tillbaka förhållande, men de verkar trivas.

Niall och jag ska faktiskt också gifta sig, fast det vet ingen annan än vi två. Det ska bli en överraskning och vi ska gifta oss till jul.

Det var nog allt. Vårat liv är perfekt och härligt. Och så ska det vara hela tiden...

---

---

Jag drog efter andan och blåhöll Liam och Nialls händer. Fy vad detta kunde gå fel!

Doktorn kollade upp på oss och öppnade sakta munnen. "Niall. Niall Horan, is the father to the child."sa han och kollade tillbaka på hans papper. Lättad över svaret vände jag mig mot Niall och slängde mig i hans famn. Det var den här pojken jag älskade. Det är rätt att han är pappan. Jag vill spendera mitt liv med honom, det vill jag verkligen. Niall Horan är mitt livs kärlek.

Jag kollade upp i hans ögon. De glittrade av glädje. Snabbt placerade jag mina läppar mot hans. Jag kollade tillbaka mot Liam som stod med ett svagt leende på läpparna.

"I'm really happy for you two." sa han. Jag log och drog in honom i en gruppkram. Tännk att det faktiskt löste sig.

Jag tog åter igen tag i deras händer och vi gick ut till de andra.

Väl ute i vänterummet möttes man av två sovande, en halvsovande och två som satt med läpparna mot varandra. Vänta, vadå!? Louis och Harry satt helt avtuppade så ingen av dem kysste någon. Alli satt desutom och halvsov. Det kan bara vara två personer. Fiona och Zayn. Det gick fort. Jag förstod nästan attd et skulle bli något mellan dem. De passar perfekt ihop.

Jag log smått och pekade mot dem så att Niall och Liam även så dem. De flinade och Nial satte fingret framför munnen i tecken på att vara tyst. Jag och Liam smög över till en av sofforna och satte oss tyst ner. Niall hade smygit sig upp bakom soffan där de satt och satte sig på knä med armarna på ryggstödet. Jag fnissade smått när jag såg att Niall stoppade in huvudet lite mer mellan deras huvuden.

"How's it going!?" skrek han och de hoppade till. Jag kunde inte hålla mig längre utan brast ut i gapskratt. Deras miner var prislösa. Fiona kollade geberat ner i sitt knä med ett ansikte som hade blivit illrött. Zayn kliade sig i huvudet och även hans kinder fick en rosa nyans. Niall bara skrattade och gick tillbaka till oss.

"So, Niall is the father." sa jag för att spräcka den lilla tystnaden som hade lagt sig över rummet. De kollade upp på oss - även Harry, Louis och Alli som hade vaknat av Niall - och flinade. Deras leenden försvann och de såg ut att undra om det skull lé eller inte. Jag flashade ett litet leende vilket även Liam och Niall gjorde.

"That's great.. I think.." sa Louis och flinade.

Jag hoppade till av ett skrik från andra sidan dörren. Aouch.. Det är int så mysigt med hastiga rörelser när man har slangar i sig. Jag lade mig ner igen och återgick till att försöka sova. Innan jag hade gosattill mig i sängen kom det en sköterska och knackade på mi axel. Jag öppnade ögonen och kollade på henne. Hon log och signalerade att jag kunde sätta mig upp. Jag satte mig upp och hon satte sig bredvid mig.

"We've checked your results and they're great. We just have to take away everythingand then you're ready to go home." sa hon och log. Jag log till svar och hon lämnade rummet. Yes! Äntligen får jag komma hem! Visst har jag bara varit här i tre dagar. Men de tre dagarna känns som år.

Jag reste mig upp och började packa ihop de sakerna jag nådde. Bara sekunder senare kom hon in igen med ett litet rullbord med olika saker på. Jag slog mig ner i sängen och hon började plocka bort allt jag hade på mig. Slangar, nålar, bandage.. 

När allt var borta var jag fri att gå. Jag tog upp min lilla väska och gick ut till vänterummet. Annie och Niall satt hand i hand och kollade varandra i ögonen. Louis log brett så fort han såg mig, och Liam vände även huvudet mot mig. Jag kollade över till soffan där Harry, Fiona och Zayn satt och log mot dem. Mitt leende försvann snabbt när jag såg att Fiona och Zayn satt hand i hand. Hur gick det till? Släpp honom! Du har Louis!

Jag gick mot dem och omfamnades av  sju människor. De var verkligen som min familj. Det har jag faktiskt aldrig tänkt på.

---

Nervöst kollade jag runt på de andra. Alla sov föutom jag, Liam och Niall. Blicken fastnade på de två killarna som nervöst kollade upp på mig. Ett litet svagt leende bildades på deras munnar innan de återgick till att sitta tysta och bara stirra. Jag stängde sakta ögonen och lutade huvudet neråt.

"Where did the elephant go!?" skrek någon och jag vaknade från min "sömn". Louis. Det var helt klart Louis. Vem skulle annars skrika något sånt konstigt utan anledning.

"What the fuck, Lou!? You scared the shit out of me!" skrek Fiona som lik som alla andra hade hoppat till av Louis' utbrott.

"I just wanted to... Well, it was too quiet." sa han och skrattade smått. Ett antal suckar hördes och alla återgick till sitt.

"Ms. Sanders, Mr. Payne and Mr. Horan, can you come with me for a minute." sa en läkare bakom mig. Lydigt reste jag mig upp och följde efter honom. Killarna kom upp på varsin sida av mig och kollade nervöst ner på mig. Jag log diskret mot dem och fortsatte att gå.

Läkaren ledde oss in till ett litet rum där även doktorn som hade sagt att jag var gravid satt. Vi slog oss ner på stolarna som fanns i rummet - jag i mitten med killarna på varsin sida om mig. Av nervositet grabbade jag tag i deras händer och klämmde åt dem hårt. Doktorn kollade medlidande på oss och kollade ner i hans papper. 

"So... Are you ready?" sa han och kollade upp på oss. Vi nickade till svar och han kollade åter igen ner i hans papper.

"The dad is..." han drog ut på vem det var och jag svalde nervöst. Åh gud vad detta kan gå fel...

Jag kollade nervöst efter Annie som med Liam och Niall gick efter läkaren. Stackarn... Jag drog undan blicken och kollade ner på mina fingrar. Snabbt kollade jag upp igen och möttes av ett par stora, bruna ögon. En liten rodnad smög sig upp på mitt ansikte och han log smått. Generat kollade jag ner i mitt knä igen. Jag kände hur soffan sjönk ner bredvid mig och jag kollade upp på den som hade satt sig. Zayn hette han om jag kom ihåg rätt. Det jag vet var att han var ägaren till de vackra ögonen och det gulliga leendet som nyss fått mig att rodna. Jag log mot honom vilket han besvarade med ett krokigt, gulligt leende. Vi satt ett tag och bara kollade på varandra. Jag tror verkligen att jag har drunknat i hans ögon. Utan att jag visste ordet av snuddade en stor och mjuk hand vid min. Förvånat kollade jag ner på våra händer och sedan upp på Zayn som satt och log.

---

 

Jag satt som paralyserad och stirrade ner på mina skor. Niall satt på min högra sida och Liam på min vänstra. Jag kan inte fatta att jag ska bli mamma. Lilla jag ska bli mamma till ett levande barn. I min mage växer det ett barn. Helt sjukt..

"What did he say?" frågade Niall och kramade om mitt lår med hans grova, stora hand. "That I'm pregnant." svarade jag helt känslolöst.

"But the other doctor said that you weren't pregnant. I'm confused.." sa Niall och kollade ner på mig.

"So am I.."

"So we're going to be parents?"

"Seems like that, yeah."

Jag kollade upp på Niall och kramade om honom. Det är i alla fall tur att han är pappan... Nej! Kollade jag någonsin vem som är pappan?! Det kanske är Liam. Eller till och med Harry. Nej, Harry kan det inte vara - det var för länge sedan. Jag vände blicken mot Liam som kollade upp på mig. Han log smått, vilket jag besvarade med ett krokigt leende.

"Can we talk?" viskade jag till honom och han nickade. Jag flyttade Nialls hand och gick efter Liam. Niall kollade oroligt på mig men jag visade att det var lugnt. Vi gick ut till ett litet kök i korridoren där vi stannade.

"When we.. Uhm.. You know... Did you use protection?" sa jag rakt ut. Han kollade storögt på mig och såg ut att tänka efter. "I think so.. Or no. It was just so..." svarade han förvirrat. "So you used protection?" Han tänkte efter lite innan han skakade på huvudet. "Oh god..."

"I'm sorry." Jag skakade bara på huvudet och tog tag i hans hand. "We have to do some kind of test." sa jag och drog med honom till de andra. Jag skulle just till att säga till Niall att komma när jag kom på det; ingen förutom jag och Liam visste vad som hade hänt den kvällen. Niall visste inte om det. Jag måste berätta det på något sätt. Han måste få veta det förr eller senare. Jag sa åt Liam att han kunde sätta sig, och visade att Niall skulle komma över. Jag drog med Niall till samma lilla kök jag nyss varit i.

"Niall, there's something I have to tell you, and please just listen." Han nickade och jag drog efter andan.

"I had sex with Liam." Hans haka ramlade ner i golvet och hans ansikte blev illrött av ilska. "When we played Seven Minutes In Heaven. I'm so sorrry, Niall! I was kind of drunk and so was Liam. I don't love him - he doesn't love me. I love you, Niall! Please forgive me!"

Jag tog in det hon just hade sagt. Hur kunde hon? Hur kunde Liam? Ska jag förlåta henne?

"It's okay, I think.. I love you too much." sa jag och kramade om henne. Hennes tårar skapade en liten våt fläck på minn tröja lik som mina skapade på hennes huvud.

 

---

 

Jag och Liam hade tagit ett antal tester och satt just nu och halvsov ute i vänterummet. Harry var helt borta och hade varit det ett tag nu. Han sov och och småsnarkade. Stämmningen var fortfarande ganska spänd mellan mig och Liam. Men han hade faktiskt bett om ursäkt flera gånger. Det är bara att släppa det. Jag älskar Annie.
Zayn satt och stirrade rakt ut i tomma intet, Fiona kollade ner på hennes fötter och Alli var kvar inne på sitt rum.

Allt var bara för tyst och pinsamt.

---

 

Jag vaknade upp av flera oroliga röster i rummet. Vart är jag? Försiktigt försökte jag öppna mina tunga ögonlock. Framför mig satt Annie och Lola och stirrade på mig.

"Where am I?" sa jag och kliade mig i huvudet. "At the hospital. You got a cramp cause of your cancer. The doctors did a surgery and your tumor is gone. You've slept for a day now." sa Lola. Jag kollade runt i rummet och såg sju bekanta ansikten. Annie.. Niall.. Fiona.. Liam.. Harry.. Louis.. Zayn.. Vad gör han här!? Jag kollade noggrannare på Zayn som stod i dörröppningen. "What are you doing here!?" skrek jag i samma veva som jag satte mig upp i sängen. De andra kollade bak på Zayn och gav ifrån sig små fejkade leenden. "Can we talk in private?" frågade han och de andra lämnade rummet. Jag satte mig och dinglade med benen över sängkanten och Zayn slog sig ner bredvid mig. "What is it?" sa jag och stirrade ner på mina fingrar som lekte runt med varandra. "I'm so sorry for what I said. I heard Louis and Liam talk about you beeing at the hospital an I just had to come. I don't know why I've been such an asswhole. You and Louis look so happy together, I guess I was jealous of you and him. Can you please forgive me? I mean your story is horrible and I can't be mad at you. I'm sorry. Friends?" Jag tog några sekunder för att ta in det han nyss sa innan jag vände mig mot honom. Han kollade upp på mig och skyldighet och sorg fyllde hans ögon. Han kanske talar sanning. "Friends." flinade jag och kramade om honom. Det kanske är dags att lämna det förflutna och bli vän med honom igen. "Good." flinade han.

Jag gick fram till kaffemaskinen och tröck på knappen. Undrar vad Zayn säger till Alli? Undrar om hon mår bra nu? Jag drogs tillbaka till verkligheten av att det heta kaffet rann ner för min hand. Jag hoppade till av hettan och drog undan muggen. De andra satt tysta i de två sofforna några meter bort och bara tom glodde. Jag pillrade fram pillrerna och ställde ner muggen. Justsom jag skulle till att svälja det första pillret kom en doktor och stoppade mig.

"What are you doing with these?" frågade han och viftade runt med burken. "Taking them...?" mumlade jag och tog en klunk från kaffet. "Do you know what these are for?"

"Yes..?"

"Who gave you these?"

"Ehm.. Dr. Gardson."

"Dr?! She's just a student! Before you take more of these I'll have to run a few tests on you." sa han och drog med mig bort till ett rum. "I haven't introdused myself. I'm Dr. Brown." sa han och vi skakade hand. Han förde mig till en våg och tog min vikt. Han gick igenom några tester innan han gjorde ett ultraljud.

"Well your baby - or the tiny-tiny fetus that's growing in you - is doing great. Did Lola really say it was dead?" sa han och kollade på mig med en förvirrad blick. Jag nickade och satte mig upp. Så den lever? Kan dom ta och bestämma sig!? "So I'm pregnant?" Han nickade och jag reste mig upp och lämnade rummet. Snacka om att jag är en aning förvirrad nu. Lita aldrig på sjukhus...

Varför har jag bettet mig som ett as mot Allison? Hennes förflutna är hemskt! Och jag har varit så hemsk. Hon är ju så glad med Louis. Det är bäst att jag lämnar dem i fred. Jag kramade om Alli en sista gång och gick ut till de andra. Jag slog mig ner på en stol mitt emot sofforna och stirrade ner i golvet.

"So? What happened? Did you tell her?" frågade Harry och stirrade på mig. Jag nickade och kollade upp på de andra. De nickade smått och återgick till sina mobiler. Min blick mötte en rödhårig flickas gröna ögon och jag trodde jag skulle smälta. Vilka ögon! Jag flashade ett leende och hon rodnade smått. Wow, hon var vacker.

---

Jag satt med bena i kors i min säng och stirrade ut i tomma intet. Niall hade gått hem för någon timme sedan, och jag hade suttit här enda sedan dess. Jag menar, jag vet inte vad jag ska göra. Vad jag ska säga. Hur ska jag berätta det här för pappa? Jag klarar inte av det. Det är ett barn. Ett levande barn i min mage.

Jag reste mig upp och ställde mig framför den stora spegeln. Försiktgt drog jag händerna över min mage och försökte kolla om det syntes. Snabbt drog jag ner tröjan igen och slängde mig i sängen. Aouch. Jag kanske inte ska slänga mig hit och dit... Jag drog fram min dagbok som låg i säkert förvar under min madrass. Den sönderklottrade boken kunde vara min bästa vän ibland. Särskilt nu. På något sätt så måste jag skriva av mig. Snabbt och slarvigt skrev jag ner allt som jag tänkte på. Det var då det slog mig; jag måste kolla vem som är pappan. Det kan inte vara Harry; det var för länge sedan. Liam kan det vara, och lika med Niall. Så antingen går jag och bär på ett barn som har killen jag älskar som pappa, eller ett barn som har killen jag helt enkelt bara låg med utan att tänka på det. Fan, vad livet kan vara komplicerat ibland.

Två timmar senare - då klockan var 20.23 - stod jag och Alli i receptionen på sjukhuset. Nu tänker ni säkert; "Du är väl inte bra kompis med Alli?" Jo, det är jag. Under de senaste veckorna har vi blivit bra vänner igen. Hon är riktigt snäll faktiskt.

"I can't do this." mumlade jag och Alli ställde sig framför mig med händerna placerade på mina axlar. "Yes you can. You're strong! And I'm here with you. All you gotta do is go in there and... Well I don't know what will happen next - but I'm sure it will be alright!" sa hon och kollade med en varm blick på mig. "Than you. Can you come with me?" Hon nickade och doktorn förde oss in till ett rum. Vi satte oss på de två stolarna som fanns i rummet och några minuter senare kom en kvinnlig läkare in.

"Hello Annie! I'm Dr. Gardson but you can call me Lola." sa läkaren som visst hette Lola och vi skakade hand. "So you're here because you're pregnant and you wanna know who's the father? Am I right?" sa hon och läste i papprerna. Jag nickade smått och hon log. "You can lay down on the bed and I'll be back in a minute." sa hon och försvann ut ur rummet. Jag gick nervöst över till sängen och lade mig ner. Alli stod bredvid mig och jag tog ett stadigt grepp om hennes hand. Precis som hon sa så kom hon tillbaka en minut senare med ett litet bord. "First we have to take a look at the baby. Maybe you wanna know if it's a girl or a boy?" Jag nickade försiktigt och Lola plockade fram något slags majonäs liknande klägg. Hon drog upp min tröja och smörjde på geggan. Helt plötsligt med hjälp av någon manick hade hon fått upp en konstig bild på monitorn. "That's your baby-" Hon avslutade sig själv och gick fram till bilden. Hon suckade och vände sig mot mig. "I'm sorry, hun. It's dead." sa hon och log medlidande. Va? Är den död? Ska jag vara glad över det? "I'll leave you alone." sa hon och gick ut ur rummet efter att hon torkat bort geggan från min mage. Alla känslor var som bort blåsta. Vad ska jag tycka? "I'm sorry, babe. But maybe it's best this way.." viskade Alli och lade sig bredvid mig. "I- I- I don't know what to think?" Ville jag ha barnet? Nej, det är nog bäst såhär. Eller... Vi låg en stud i tystnad innan Lola kom in igen. "Here. Take these and the fetus will come out when you pee." Sa hon och gav mig några piller. Vadå, ska jag kissa ut barnet? Sjukt...

Jag kollade på Annie som satt helt rakt upp och ned utan några känslor alls. Stackarn. Hon tryckte i sig ett piller och svalde med en klunk vatten. Jag reste mig upp och stannade till. Min mage började göra riktigt ont och nästan dunka. Jag tog tag i närmaste sak och kände hur benen blev till gelé. Nästa sekund låg jag där på golvet med två urskiljaktiga människor över mig. Allt svartnade och kroppendomnade bort. Sedan var jag borta...

Tidigare...

"You said you'd listen to music!" sa jag och stirrade på Niall som stod helt utan mobil, MP3 eller iPod. "I couldn't."

Tidigare...

"Oh, it's just my period." Han nickade och drog in mig i en kram igen.

Jag drog ut från kramen och kollade oroligt på Annie som stod och jämrade sig.

"If that's all because of your period I'm so happy that I'm not a girl!" sa jag coh skrattade. "Haha, it's not funny.."  svarade hon och pressade armarna mot magen och grimaserade. Jag kramade om henne igen och vilade huvudet på hennes huvud. "Gosh, you're hot!" sa jag och höll henne framför mig. "Thank you..." sa hon och gav mig en förvirrad blick. "No, I mean you're hot. Like you're ill. Are you feeling okay?" Hon tvekade lite över vad hon skulle säga men gav sig. "No.." sa hon, och små blanka tårar började rinna ner från hennes ögon. "We can go home if you want to." sa jag och lade åter igen mina armar runt hennes skakande kropp. "No, it's okay." sa hon bestämmt. Jag försökte övertala henne att hon inte var okej, men hon insisterade på att stanna kvar med de andra.

Vi återvände till de andra som nu var inne på H&M. Man kunde se att Annie fortfarande hade ont men hon bet ihop.

"OMG! When's the wedding?!" skrek Louis och Fiona hoppade omkring som en galning när de såg ringen Annie hade på fingret. "What? No! It's just a gift! Like a promise ring." sa Annie och flyttade på sig så att hon inte skulle bli nertacklad av Fiona och Allison.

"Where's Harry and Liam?" frågade jag och kollade runt efter dem. "Harry is flirting with some girl and Liam is... I don't know where Liam is?" sa Louis och alla kollade runt efter Liam. "I'm here!" sa Liam och allas huvuden vändes åt hans håll. Han kom ut från omklädningsrummet med en tröja i handen.

Jag försökte flina och vara glad som alla andra, men det kändes som om att min mage skulle sprängas. Man kan inte göra något annat än att hata mensvärk. Fy fasen vad ont det gör.

"We're going to pay for this!" sa Fiona och alla höll upp det dom skulle köpa. Jag nickade smått och de gick iväg mot kassan. Niall och jag väntade utanför affären.

"Niall, did you use protection?" sa jag utan att tänka. Han kollade förvånat på mig och svarade snabbt att han hade gjort det. "Wait, no... I don't think so." sa han och kollade oroligt på mig. Åh nej, det kan inte... Eller så klart det kan, men detr får inte... Mina andetag blev snabbare och jag tog tag i Niall och drog med honom till apoteket. Jag tog tre graviditets test och gick till kassan för att betala. Kvinnan i kassan kollade menande på mig och jag betalade. Jag vet precis vad hon tänkte "Kids these days..". Vi gick bort till toaletterna och jag låste in mig i ett bås. Jag öppnade de tre paketerna med tester och gjorde mig redo.

"Niall, I can't do it when you're listening!" sa jag. Niall hade stannat alldeles utanför båset och verkade minst lika nervös som jag. "I'll listen to some music." sa han snabbt. Jag gjorde det som skulle göras och kissade på de tre testerna. Otåligt satt jag på toalocket och stampade ivrigt med foten. Efter fem minuter pep det till och jag kollade ner på det första testet.

 

 

Men det kan ju visa fel. Jag har två chanser till. Jag drog efter andan och kollade ner på det andra.

 

 

Okej, nu börjar jag bli riktigt nervös. Mitt hjärta höll nästan på att hoppa ut ur bröstet av nervositet och jag kollade ner på det tredje och sista testet.

 

Fan, fan, fan. Jag är 17 år och gravid. Hur mycket bättre kan livet bli... Inte är jag varken redo eller villig att ha barn.

"How's it going?" frågade Niall och jag öppnade dörren. Han stod där med en aning panikslagen blick och stirrade på mig. "You said you'd listen to music!" sa jag och stirrade på Niall som stod helt utan mobil, MP3 eller iPod. "I couldn't."

"Well-" jag avbröt mig själv och började tokgrina. Han omfamnade mig snabbt och jag begravde ansiktet i hans varma bröst. "I'm pregnant." sa jag mellan snyftningarna. Han kollade allvarligt på mig och började grina. "I'm so sorry, Annie!"

 

Vi lämnade skolbyggnaden och gick bort mot busshållsplatsen. Eller, jag och Niall gick segt som sirap hand i hand, Louis och Harry sprang och gjorde gud vet vad, Allison och Fiona pratade och skrattade och Liam gick som vanligt. Liam är nog den enda normala.

"So... Wanna come over to my house and watch a movie?" sa Louis som hade börjat gått tillbaka mot oss. "Woah, Lou. Not after how it went last time!" sa jag och skrattade. "But-" sa han och putade med underläppen. "No buts."

"But, I like your butt. I love your butt!" sa Niall som fortfarande hade sin hand placerad på min rumpa. Jag fnissade åt vad den blonda pojken just sagt och kollade upp i hand blåa ögon. "And I love you." sa jag och gav honom en kyss på kinden. "I love you more."

"Come on lovebirds, we don't want to have another sexscene." sa Louis och drog mig från Niall. Han slängde mig över axeln och jag sparkade och viftade för att försöka komma ifrån hans starka grepp. "NIALL! Help me from this thing!" skrek jag och Louis skrattade ondskefullt. "No one can save you from... from..." Utan att jag visste ordet av hade Niall räddat mig från Louis grepp och lyfte upp mig i sina armar. "You're sir. Dumbass, Lou! I'll allways save my princess." sa Niall och jag kollade in i de vackert blåa ögonen som fick mig att bli svag. "I'm not sir. Dumbass! I'm sir. Hot-sexy-funnny Lou!" sa Louis och slog med knytnäven på sitt bröst. "Sure..." sa Liam och skrattade.

"I think we should go shopping!" sa Fiona och Allison nickade instämmande. "No.." gnällde killarna i kör. "Come on! You can buy... ehm, what do guys buy?" sa jag och kollade frågande på tjejerna. "Pornmagazines.." viskade Fiona och jag och Allison brast ut i gapskratt. "What is it!? Why are you laughing?" frågade Niall. "Nothing." sa jag kort och försökte sluta skratta. "Shopping it is!" sa Fiona och drog med Harry och Liam mot bussen. "Wait, wh-" började Harry men blev avbruten av Fiona. "I said, shopping it is! We're going shopping!"

 

Tjugo minuter av bussresa senare klev vi in i den stora gallerian. Niall tog tag i min hand och drog mig bort från de andra och in i gallerian.

"Use protection!" ropade Harry. Jag kollade bak på han och himlade med ögonen. "I mean it!"

Han förde mig längst in i gallerian och in på en toalett. Kanske Harrys "tips" om att använda skydd vore bra. Vänta här nu! Skydd? Använde Niall skydd? Jag drog fram mobilen och kollade på almernackan. Jag är bara tre dagar sen så det är väl inge farligt. Han hade ju skydd. Självklart han hade.

"I just wanted to say that I love you and I'll allways love you, Annie. And I've got something for you." Han letade runt i sin ficka och drog ut en liten blå ask. Han öppnade lådan och tog upp en liten silver ring med en liten text inristad på utsidan i kursiv stil. "We're only 17, Niall.." sa jag osäkert och kollade på ringen. Han tänkte väl inte fria? "I know. And this is not a proposal, I just wanted to give you this ring and this neckless to show you how much I love you." sa han och tog fram ett silverhalsband med en liten bricka på. "I want you to know that you're my everything and one day I wanna marry you, have kids, live in a beautiful home and grow old with you. I love you." sa han och trädde på ringen på mitt ringfinger. Jag kände hur tårarna började hota och. Han är bara för perfekt. Han vände mig och jag lyfte undan mitt hår. Jag kunde känna hans andedräkt i min nacke och hur hans stora, varma händer trädde på mig halsbandet. Han vände mig om igen och kysste mig på läpparna.

"You're the best boyfriend a girl can have. I love you so much!" sa jag och omfamnade honom. Jag kollade noggrannare på ringen och läste vad som stod. 'You and me forever'. Med ett brett leende kollade jag även vad det stod på halsbandet. 'Nannie'. "Seriously, Niall. Nannie?" sa jag och Niall skrattade smått. "Niall and Annie, Nannie." Jag log åt hans kreativitet och kramade honom hårdare. "I love you, Niall." viskade jag och pressade huvudet mot hans tröja. Han lade hakan på mitt huvud och kramade om mig lite till. "I love you too."

"You really chose the perfect place to give me a ring." sa jag och skrattade. "Whatever." sa han och även han skrattade.

Jag drog ifrån och kollade in i hans ögon. Allt snurrade till och jag mådde fruktansvärt illa. Jag grimaserade och Niall kollade oroligt på mig. "What's wrong?"

"Oh, it's just my period." Han nickade och drog in mig i en kram igen.

---

 

Hon kollade undrande på mig och jag förde med henne till mitt rum. Ja, vi var hemma hos mig, för hennes pappa ville inte ha fest hemma hos dem.

 

"What the hell!? Annie!?" skrek jag och kunde inte fatta vad hon gjorde. "It's not what it looks like, Niall! I'm sorry!" sa hon och tårarna började forsa. "So you didn't just kiss Liam?"

"Ni-" började hon men blev avbruten av Liam. "It wasn't her fault, Niall. I kissed her. I kissed her because Fiona broke up with me and I think I just needed some comfort. I'm so sorry, mate. I know you probably won't forgive me, but please forgive Annie. It wasn't her fault." sa Liam och Annie fortsatte gråta och förlåta sig. Jag öppnade min famn och omfamnade Annie. "I forgive you, honey." viskade jag i hennes öra och hon kollade tacksamt upp på mig med tårfyllda ögon. "I can't be mad at something as beautiful as you, I love you too much." Jag kysste hennes hjässa och hon begravde sitt ansikte i mitt bröst. Hon fortsatte mumla förlåt och jag kramade om henne hårt. Hon var min, Liam ska hålla sig borta.

Varför sa Liam att det var han som kysste mig? Jag är I alla fall riktigt tacksam över det. När jag kysste han kände jag hur jag älskade Niall, och inte någon annan.

Jag burrade in mig i Nialls varma och hårda bröst och lät mina tårar skapa en blöt fläck på hans vita linne.

"Come on, the others are waiting." sa Niall utan att ägna en blick åt Liams håll. VI gick ner till de andra och satte oss ner i soffan.

"Oh my goodness, triangle drama!" tjöt Louis och flaxade omkring. "Gosh, Lou! You're so pervert." sa jag och Liam satte sig mittemot oss. Jag drog fram min mobil och letade fram Liams nummer.

 

 

Jag log åt hans meddelande och svarade snabbt.

Jag log mot Liam och nickade diskret. Äntligen! Inge mer drama. Jag älskar Niall och så är det bara.

 

Jag lutade mig mot Liam och viskade i hans öra. "We have to talk." Han kollade undrande på mig men nickade. Vi ställde oss upp och ursäktade oss. "Use protection kids!" ropade Louis och jag gav honom en arg blick. Fast längst inne var jag nervös. Jag visste inte hur jag skulle säga det här. Det kunde förstöra allt. Jag kunde förstöra allt. Jag drog med honom till närmaste rum och satte mig ner på en stol.

"Ehm, I need to tell you something." Han nickade och satte sig bredvid mig. "I cheated." sa jag snabbt och enkelt. Han kollade förvånat på mig och jag kände skulden. Jag hade verkligen varit otrogen, mot denna vackra pojkvän.

"What!? With who?!" Även han såg en aning skyldig ut. Varför? Det var ju jag som hade varit otrogen, inte han. Eller hur..?

"Sam... I'm so sorry, but I've still got feelings for him. Can we be friends at least?" sa jag och kände mig hemsk som just gjort slut med denna supersöta kille bredvid mig. "Of course." sa han och kramade om mig. Va? Tog han det här bra? Det är väl bra antar jag. 

 

 

Det där var ju... En aning konstigt. Det kändes inte rätt. Vilket jag inte är förvånad över. Jag har Niall och Louis har Alli. Det var bara en kompis kyss. En lek. Liam och Fiona reste sig upp och gick ifrån rummet.

"Use protection kids!" ropade Louis och fick en arg blick från båda utav dem.

De var borta i kanske 20 minuter och när de kom tillbaka såg de båda en aning ledsna ut. Vad har nu hänt? Jag gav Fiona en orolig blick som hon besvarade med ett fejkat leende och kollade ner i marken. Något är på tok...

Vi satt i någon timme till och utmanade varandra på sanning eller konka. Efter en stund blir man faktiskt trött på det. Samma utmaningar hela tiden. Kyss den, krama den... Allison hade faktiskt öppnat upp sig mer. Hon pratade och var med och hon var faktiskt riktigt rolig och snäll. Hon var en i gänget kan man säga.

Jag reste mig upp och gick ut till hallen.

"Ehm, Lou, where's the bathroom?"

"Aw, Annie need to go weewee." sa han med en larvig röst. "Oh shut up, Lou!" hörde jag Niall säga och Louis började jämra sig. Troligen hade Niall slagit till honom på armen för att få honom att sluta. "You're so pathetic.." mumlade jag.

"Well thank you. It's right to the left when you get upstairs, hun." fnittrade han. "Oh.. thanks." Jag gick upp för trappan och skulle just till att gå in på toaletten när en stark arm stoppade mig. Jag vände mig om för att se vem det var och möttes av ett par vackra bruna ögon. Liam.

"We need to talk." Jag nickade lätt och följde efter Liam. Han ledde oss till ett rum alldeles intill och vi satte oss på en stor säng.

"So... you know what happened-" jag avbröt han genom att sätta handen mot hans mun. "Please, Liam, it was nothing, right?" Hela hans ansikte blev mindre glatt och han såg en aning... ledsen ut? "Well, I... Kinda liked it. I'm so sorry, Annie." Va, gillade han det? Det gjorde ju jag också.

"I kinda liked it too. But I've got Niall and you've got Fiona."

"Well yes, and no. Fiona broke up with me." sa han och kollade in i mina ögon med en aning sorgen blick.

"I'm so sorry, Liam." Sa jag och kramade om honom. Våra ansikten var några få centimeter ifrån varandra och hans andedräkt slog mot mitt ansikte. Utan att tänka mig för placerade jag försiktigt mina läppar på hans.

Hur länge kan hon vara på toa? En sån stor blåsa kan väl inte en liten tjej som hon ha. Jag reste mig upp och gick mot trappan. Hon kanske har ramlat? Tänk om hon är död. Är jag för överbeskyddande? Nej, jag älskar bara henne, det är därför. Jag gick upp till övervåningen och öppnade toadörren. Ingen där. Jag visste det. Hon är död. Jag kom för sent. En liten tår rann ner för min kind och jag sprang omkring som en galning från dörr till dörr. Jag öppnade den sista dörren ch trodde jag skulle svimma över vad jag såg. Min Annie och Liam, kysser varandra.

---

"No biggie." sa jag när jag satte mig ner igen. Killarna satt med vidöppna munnar och både Niall och Liam såg en aning svartsjuk ut. Aw, gulligt. De är svartsjuk över en liten puss mellan två vänner. "What actually happened last night?" frågade Fiona och spännde blicken. Åh, nej.

"What actually happened last night?" Fiona spännde blicken i mig och jag ville bara försvinna. Jag vill inte berätta. Men jag vill inte ljuga, det är lågt. "Ehm... We... Just kissed." svarade jag och såg hur Annie suckade av lättnad. Det kändes så fel att säga det. Det var ju inte sanningen. Jag ljög. Harry kollade skeptiskt på mig men jag försökte hålla mitt pokerface. "So... Allison, truth or dare." Hon hoppade till av förvåning och frös till. "Ehm... I don't know... Truth?" Jahapp, vad skulle jag nu säga? "What's wrong, Allison?" sa Annie med en rätt så medlidande röst. Vadå vad är det för fel? Vi kollade alla förvånat på Annie och Allison. "Nothing." sa hon snabbt och kallt till svar. "Alli, I know something is wrong. I've known you forever." sa Annie och kollade på Allison som satt och kollade ner i sitt knä. "Well... You have to promise not to tell anyone." Alla nickade och kollade undrande på henne. Hon suckade och berättade hela sin historia. 

"... Well, I don't know but I think I've still got cancer." sa hon och alla kollade på henne förvånat med vidöppna munnar. Va!? Hade hon cancer. Och hade Zayn hotat att berätta för alla om han fick reda på att hon var med oss? Va!? En ensam lite tår rann ner för hennes kind och hon blev omfamnad av Annie. "God, Alli, I'm so sorry. I didn't know. Why didn't you tell me before? And why the heck did you tell Zayn, of all people?" sa Annie och höll Allison tätt mot sig. Några få tårar rann ner för båda deras kinder och Allison skakade på huvudet. "I don't know... But can we please just move on? I don't want to talk about this anymore." Annie satte sig bredvid Niall igen och han lade en arm runt henne. Det gjorde ont att se dem tillsammans. Jag tror jag till och med blev svartsjuk när de pussades - Niall och Annie alltså.

"Yeah, so Lou, truth or dare?" sa hon och Louis hoppade av spänning. "BOTH!" skrek han så Allison var tvunge att hålla för öronen. "Truth - who's the most goodlooking girl here, and you can't say Allison. Dare - Kiss someone, same there, you can't kiss Allison." sa Harry och Louis såg mindre glad ut. "Well no hate, but I think I have to say Annie." Annie rodnade och kollade åter igen ner i sitt knä. "So come over here, Annie Bannie." sa han och putade lekfullt med munnen. Annie såg en aning förskräkt ut men gav sig och lutade sig mot Louis.

Jag placerade mina läppar mot Annies och blev förvånad över hur bra det kändes. Det kändes som sagt bra. Det kändes rätt. Efter några sekunder drog vi ifrån och Annie rodnade en aning. Jag satte mig ner och lika gjorde hon. Så fort hon hade satt sig till rätta kraschade Niall sina läppar på hennes. Jag kände mig en aning sur över det, varför vet jag inte.

Skulle vi verkligen spendera helgen med varandra? Fast som Louis sa, det var ett bra tillfälle till att lära känna varandra bättre. Men det dåliga var att jag skulle spendera helgen tillsammans med tre killar som jag gillar. Sa jag just att jag gillar allihopa av dem? Gör jag det? En sak ag vet är att jag gillar Niall mest. Eller hur? Fast det kändes så rätt med Liam. Harry är nog helt ute ur bilden. Visst gillar jag honom, med mer som en vän. Och det är inte för det han gjorde, det är för att vi inte klickade oh jag kände inte att vi hade "pojkvän-flickvän" kemin mellan oss. Vi var bättre som vänner, tyckte jag i alla fall. Men snälla, sluta tänka på Liam. Det var en lek.

"So... what now?" sa Harry och bröt tystnaden. "Well, what about something like a game where you tell something about yourself?" sa Louis och bärjade plocka undan frukosten. Det lät ju som en ganska bra idé. "Sure." sa jag och reste mig för att hjälpa till. De andra reste sig och gick ut till vardagsrummet. Väldigt hjälpsamma... Jag och Louis plockade undan frukosten och han gav mig ett tacksamt leende. "Thank you." Jag log till svar och vi gick ut till de andra. Jag hann få en glimt av klockan på väggen och den visade 15.45. Oj, vi hade verkligen sovit länge. Och vi åt frukost nu. Inte så konstigt att vi var hungrig.

Vi satt i någon timme och pratade och jag fick reda på att Louis föräldrar hade skiljt sig och att han nu bodde med sin mamma och hans fyra systrar. Harry hade en storasyster och hans mamma var framgångsrik inom arkitektur så därför var de rik. Niall och Fiona var enäggstvillingar men de var som natt och dag. De var inte alls lik varandra. Liam tränade friidrott och därför var han riktigt vältränad. Allison hade fem syskon - tre bröder och två systrar. Och jag var tvungen att berätta om min mamma. Fast jag slapp berätta om hur jag levde hemma.

"Truth or dare!?" sa Louis och sprang in till köket. Han ville verkligen leka sanning eller konka. "Lou, we don't need a bottle. We can just go in a circle." sa Liam. Alltid lika smart. Han kom tillbaka tomhänt och satte sig på golvet. Vi bildade en ring på golvet och det kändes precis som om att man var tillbaka till förskolan. "Everybody have to promise to do everything and to tell the truth, ok?" Alla nickade och Louis kollade mot mig. "Annie, you're first." Även de andra kollade på mig och Louis frågade om jag ville ta sanning eller konsekvens.

"Dare."

"I dare you to make out with Niall for one minute." Jag ryckte på axlarna och vände mig mot Niall, Han log brett och jag placerade mina läppar på hans. I början var det ganska konstigt eftersom att man visste att alla andra satt och kollade. Men det gick bättre och bättre för varje sekund. Kyssen var lika perfekt som alla andra och när vi drog ifrån hörde man busvislingar. Barnsligt. "Wohoo, that was one heck of a kiss!" sa Harry och klappade händerna. "Oh, look, Niall's blushing!" sa Fiona och började skratta. Jag vände mig mot Niall och han satt och flinade ner mot marken. Så gulligt. Jag vände huvudet mot Harry som satt bredvid mig och kollade lömskt på honom. "So, Harry... Truth or Dare?"

"Dare." sa han och kollade in i mina ögon med hans vackert gröna ögon. "I dare you to kiss Louis on the cheeks. Both cheeks." Jag fnissade åt hans reaktion och pekade mot Louis. "Woah, why me?" sa louis och kollade förvånat på mig. "You promised to do everything." De suckade och Harry pussade Louis på kinderna. "Oh, I got a kiss from my litte Hazza." sa Louis i en tjejig röst och satt händerna på kinderna.

"Okay, Fiona, truth or dare?" sa Harry och kollade på Fiona. "Dare." svarde hon efter några sekunders tänkande. "I dare you to kiss Annie, on the lips." Harry kollade på mig och formade mimade "payback" till mig. Jag suckade och lutade mig mot Fiona. Vi gjorde som han sa och kysste varandra. "No biggie." sa jag när jag satte mig ner igen. Killarna satt med vidöppna munnar och både Niall och Liam såg en aning svartsjuk ut. Aw, gulligt. De är svartsjuk över en liten puss mellan två vänner.

"Liam, truth or dare?" frågade Fiona och Liam svarade snabbt. "Truth."

"What actually happened last night?" frågade Fiona och spännde blicken. Åh, nej.

---

Så alla skulle nu spendera helgen tillsammans. Louis tycket att det var en toppen idé. Då kunde de få all tid till att bli bättre kompisar. Liam var en aning skeptisk men även han gav sig. Allison ville inte alls stanna längre. Hon visste precis att hon inte skulle vara med det här gänget. Efter det Zayn sa vågade hon knappt prata. Visst gillade hon Louis, men det var ett farligt område. Hennes liv stod på spel. Zayn hade hennes öde i händerna och kunde göra vad han ville med det. Kanske att öde var fel ord, men han hade i alla fall hennes rykte i händerna. Om Allison gjorde ett litet snesteg kunde allt bli skit.

Alla runt bordet satt med händerna på magarna och pustade ut efter den stora frukosten. Ingen förutom Allison själv visste hur dåligt det kunde vara för henne att vara här. Alla satt och pratade om allt mellan himmel och jord medan Allison osäkert satt och fipplade med hennes långa blonda hår. För varje sekund som gick kände hon mer och mer hur hon bara ville hem och komma bort från allt och alla.

"So... We're gonna stay here for one more day?" frågade Liam. "No, for two more days! I mean it's a great opportunity to get to know eachother better." sa Louis glatt. "Sure, but I didn't bring clothes for that long." sa Fiona och suckade. "Babe, you don't need clothes." sa harry och log smått. "Oh, shut up Harry!" sa Liam och lade en arm runt Fiona. Alla skrattade åt det som nyss sagst fast snart nog fattade de alla att de verkligen inte hade med sig kläder.

"Well... You can borrow my clothes." sa Louis och killarna nickade smått. "Yeah but, what about us girls?" sa Annie och kollade undrande på Louis. "My cousin left some clothes here. Maybe you can use them?" Även tjejerna nickade och de åter gick tilld deras konversation om natten som varit.

Måste jag verkligen stanna här ännu längre? Jag vill hem. Jag kommer ihåg det som om att det var igår att Zayn sa det. Och när jag berättade det för han.

 

Lycklig över att ha Zayn som min gick vi hand i hand igenom korridoren. Aldrig hade jag älskat någon så mycket som jag älskade honom.Det kanske var tid till att berätta allt för honom. Berätta om mitt förflutna.

"I gotta tell you something." sa jag och styrde oss bort mot en övergiven korridor. "What is it, hun?" Nu gäller det, jag ska berätta om min historia. "Well, when I was just a kid my mum died. My dad got really upset and he lost his mind. He went crazy. Sometimes he even tried to kill me. One day he thoght life was stupid and he just god mad. He.. uhm, he killed my older brother." Jag kände hur tårarna började tränga fram men jag höll mig stark och fortsatte berätta. "Well, he went to jail. I've been living with my neighbours ever since. And when I turned four I was diagnosed with cancer. I lived at the hospital for six years. It was really bad. I had cancer in my stomach so it was really hard to eat. So because of that I didn't eat, and I became anorexic. Finally at age ten I got rid of my cancer and I could move back to my home. My neighbours took care of me and I even got rid of my anorexic problems. When I started highschool I thought all my problems was gone. But they weren't. One night I decided to take a walk. I just got three blocks from my house when someone came and blindfolded me. The person took me to a house and... Well I got raped. He kept me like I was a toy for a week. But the police found out and he went to jail. I felt really bad for weeks after that. I had bad problems with my stomach and we decided to visit the hospital to see what it was. The doctor told me I was pregnant and I decided to do an abortion. When they did the abortion they noticed that there was a big tumor growing in my stomach. So right now I guess I've still got cancer. But it's not dangerous in some way." Jag pustade ut och kände hur tårar började rinna. Jag hade inte pratat om det här på jätte länge. Zayn satt och stirrade och verkade riktigt chockad över vad jag sa. "You wouldn't tell anyone, right?" Han omfamnade mig och jag grät ut mot hans axel. "Promise." sa han och pussade mig på huvudet.

 

Det var verkligen inte världens största madrass så jag kröp upp tätt intill henne och lade mina armar runt hennes varma kropp.

Jag sträckte mig efter mina kläder och drog snabbt på mig dem. Små svettdroppar hade bildats längs mitt hårfäste. Jag försökte ta ett steg bakåt men hindrades av en stor låda eller något liknande. Det här rummet var verkligen litet. "Ehm... Harry? This never happened, okay?" sa jag och tog ytterligare ett steg bakåt. Han drog efter andan och knäppte på lyset. Vad fan!? "Annie... It's me, Liam." Vänta, hade jag just... Liam?! Jag trodde ju att det var Harry. Jag var säker på att det var Harry. Liam är ju min bästa kompis pojkvän, och han är även en utav mina bästa vänner. "Liam!? What the fuck!? But still, this never happened! Right!? I mean Fiona is your girlfriend, and I've got Niall." Jag kan inte fatta det. Liam?! Han stod där helt paralyserad och bara stirrade ut i tomma intet. "Liam!?" sa jag och knäppte med fingrarna under hans näsa. "Yeah, right! I'm sorry!" sa han och verkade börja inse vad som just hade hänt. Det här hade verkligen aldrig hänt.

"Guys! It's been seven minutes!" ropade en gäll röst utanför dörren. Jag var säker på att det var Fiona. Man kunde höra en oro och frustreradton i hennes röst. Det förstår jag...

Jag drog på mig mitt bästa pokerface och gick ut till de andra. Utanför dörren möttes jag av fyra helt olika blickar. Louis kollade på mig med en blick som sa "Did you get something?" Niall kollade på mig med en orolig och arg blick. Fiona hade även samma blick men hennes var mycket mindre arg. Konstigt... Harry kollade undrande på mig och sedan på Liam. Hoppas bara inte att han fattade vad som just hade hänt. "So...?" sa Louis och höll kvar samma blick han hade haft enda sedan dörren hade öppnats. "Ew, Louis. You pervert boy! Nothing happened! I've got Niall, duh!" Jag hoppas att han inte kunde genomskåda mig. "Yeah, Louis! And I've got Fiona!" sa Liam och gick fram till henne och lade en arm runt hennes axel. Vilket på något sätt kändes fel. I alla fall efter vad som just hände. Fast nej, jag älskar Niall. Det gör jag verkligen. Inte Liam. Inte Harry. Niall.

Allt snurrade i mitt huvud och jag trodde jag skulle ramla ihop vilken sekund som helst. Hur mycket hade jag druckit? Och, det blev inte jag som fick gå in till Annie, det blev Liam. Men han har ju Fiona, så inget kommer hända. Eller hur?

Otåligt stod jag och klappade med foten mot golvet. Hur långa kan sju minuter vara? Tillslut hördes ett litet klick från dörren och ut kom dem. Louis frågade vad som hade hänt och Annie sa att inget hade hänt. Phu! Hon är min! Jag stapplade fram till henne och lade mina armar runt hennes lilla kropp. Hennes värme fick mig att rysa. Om någon i världen var perfekt så var det hon. Jag tog henne i handen och drog henne mot trappan.

"Nothing happened, right?" frågade jag min vackra flickvän. "Nothing, I promise." Jag log smått och placerade mina läppar mot hennes.

Resten av natten spenderade vi åt att kolla på film, prata och sanning eller konka. Eller, alla förutom Allison. Hon somnade alldeles efter vi hade lagt ut madrasserna.

Gud, jag är verkligen trött. Jag kollade ner på min klocka. 04.49. Inte så konstigt att jag är trött. Annie gäspade och jag såg hur hon kämpade för att hålla ögonen öppna.

"I'm tired..." gnällde hon och slog sitt huvud mot mitt bröst. "Me too." Jag kollade ut över rummet där folk låg utspridda på madrasser. En madrass var ledig. Yes! Då får jag sova med min älskade. Men man kan ju spela gentleman först. "There's only one spot left, you can take it. I can sleep on the sofa." sa jag och ställde mig upp. "No, Niall, we can share it." sa hon och drog mig till madrassen. Jag följde glatt efter och lade mig bredvid henne. Det var verkligen inte världens största madrass så jag kröp upp tätt intill henne och lade mina armar runt hennes varma kropp.

"Good night, Annie, I love you." viskade jag till den vackra flickan i min famn. "I love you too." sa hon och vände sig mot mig. Hon begravde sitt huvud i mitt bröst. Jag vilade min haka på hennes huvud och doftade in den ljuva doften. Bara någon sekund senare somnade jag med den vackraste varelsen i min famn .Jag älskar verkligen henne

 

 

Två filmer och kanske någon liten öl senare trodde jag att jag skulle somna. Vilket betyde att två av oss hade fått som de ville när de gällde vad vi skulle kolla på. Jag hade fått som jag ville och så hade även Fiona. Vilket Liam inte var så glad över. Men han hade fått i sig en del då, så han brydde nog sig inte så mycket.

Niall och Harry hade redan fått i sig tillräckligt. Vilket inte var det roligaste. Min pojkvän och en kille som gillade satt på varsin sida om mig och klängde som två små desperata shimpansungar. De hade nog fått i sig dubbelt så mycket som mig. Om inte ännu mer... För att inte tala om Fiona. Hon kunde verkligen det här med att dricka. Liam och Fiona var praktiskt taget i varandras munnar. Allison tror jag inte hade druckit någonting alls. Vad har hänt med henne? Hon har inte sagt mer än ett ord under alla dessa timmar. Apropå tiden. Klockan var bara halv tolv och jag var säker på att jag skulle tuppa av vilken sekund som helst. Jag orkar inte mer. Jag kollade på mina vänner som alla satt och var helt borta. Alla förutom jag och Allison. Även fast jag inte gillade Allison så tyckte jag synd om henne, på något konstigt sätt. Hon var så... Blyg?

"Guys! Shouldn't we put in another movie?" frågade jag, fast fick inget riktigt svar. Det var ju inte så kul att sitta och kolla på eftertexterna, vilket vi gjord just nu. "Well, go do it then, mum!" sa Louis i en lätt irriterad ton. Oj, om folk var såhär redan nu så vet jag inte hur det kommer bli om vi ska vara uppe hela natten. "No! I wanna play a game!" utbrast Niall och var totalt uppe i mitt ansikte. "Truth or dare!" sa Liam och hoppade upp från soffan och gjorde något slags glädjehopp. Fråga mig inte varför... "No way! That's boring! Seven minutes in heaven!" sa Louis i samma sekund som Fiona hoppade upp och tacklade ner Liam. Den här natten kommer bli lång... och konstig. Men det dåliga var att ingen protesterade på förslaget, så nu var vi tvungen att "leka" seven minutes in heaven. Egentligen, vet jag inte vad det är... "Okay, Annie, you go first." Vänta, går först till vad? Louis ledde mig till ett förråd under trappan och låste dörren efter att jag hade kommit in. Vad fan!?

Louis förde Annie till ett litet rum och vi andra stod kvar och väntade. Det här kunde bli spännande.

"Okay, boys, come over here." Jag, Liam och Niall stapplade fram till Louis som stod och såg en aning hyper ut. "Rock, paper, scissor over who's going in." Jag ställde mig mitt emot Louis och vi räknade ner till sten, sax, påse. "Yes, I won!" jublade jag när Louis visade påse, och jag visade sax. Liam och Niall hade gjort samma sak, på vilket Liam hade vunnit. "So now it's Liam against Harry. The one first to three is the one to go in there." Louis ställde sig bredvid mig och Liam som stod mitt emot varandra. Jag vann första och gav ifrån mig ett litet glädjerop. Men turen vände och Liam vann den andra. Till slut stod det två-två.

"Rock, paper, scissor!" sa vi samtidigt och jag formade min hand till en knytnäve - alltså, sten.

Jaså...

"Go in there now!"

Dörren öppnades med ett klick och jag flög upp från golvet där jag satt. In kom en stor figur och ställde sig framför mig. Utan att jag hann säga ett ord så kraschade han sina läppar på mina. Förvånad över vad som just hände kysste jag tillaka. Det kändes så... rätt. Vi drog ifrån för att dra efter andan. Jag kollade in i de stora vackra ögonen framför mig - vilket var det enda jag såg av personen. Han gav ifrån sig ett leende och placerade åter igen sina läppar på mina. Lika denna gång. Det kändes rätt. Kyssen blev mer pessionerad och hans händer vandrade ner längs min rygg ner mot min rumpa. Av bara ren fart drog jag mina händer mot hans mage och dorg av honom tröjan. Han drog av mig min tröja, och jag vilade mina händer på hans varma vältränade mage. Innan jag visste ordet av så stod vi där i bara skinnet. Det var inte som förra gången. Det kändes härligt, och rätt. Men jag menar, såklart det är Niall. Eller, nej. Det var Harry. Det måste vara han. Vem annars?

Det kändes så fel, men ändå så rätt att vara med Louis. Visst gillar jag han, men det känns konstigt att vara med de personer jag har hatat hela tiden. Aldrig har jag varit riktigt nära med Harry, Liam och Annie. Särskilt inte Annie. Niall, han visste jag knappt vem han var. Han hade bott här i några veckor och han är redan populär. Hur luckas han!? Det tog mig år att bli populär. Medan allt han behövde göra var att bli ihop med Annie!? Annie, hon är ju inte ens cool. Hur blev hon populär? Det var något lurt med det där...

"Alli?! Are you coming?" Jag blev väckt till liv av Louis som stod framför mig och viftade runt. Han är bara för gullig. Hans humor, det var verkligen det jag älskade mest med honom. Jag log och nickade, och han flätade ihop våra fingrar och vi följde efter de andra mot utgången. Klockan var nog någonting i närheten av 16.00. skulle jag tro. Det var en rätt så fin torsdag faktiskt. Sista skoldagen för den här veckan. Vi hade ledigt i morgon så då tog Louis chansen och drog ihop till en filmkväll.

Solskenet slog emot mitt ansiktet och jag var tvungen att kisa som en galning för att inte bli blind. Så kändes det verkligen. Den här... filmkvällen... ja, det kommer bli... spännande?

Jag stängde dörren efter mig och möttes av ett varmt leende. Nja, två varma leenden. Daisy och Pheobe stod framför mig och log som dårar.

"Guess what?" började Daisy. "Mum's taking us to uncle Joseph for the weekend!" forstsatte Pheobe. Båda gav ifrån sig ett litet skratt och gick samtidigt mot köket. Det där med tvillingar kunde verkligen vara läskigt. Sättet de gör allt samtidigt på... Nej, det låter fel. De kunde verkligen vara riktigt olika också. Men nu hade de verkligen ett "tvilling ögonblick" där de gjorde saker samtidigt och avslutade varandras meningar. Perfekt! Om de skulle åka bort så var det verkligen perfekt. Då kunde vi ha huset helt för oss själva.

Jag hoppade ur mina gråa tom's och gick in till köket. Mina luktsinnen fylldes av en härlig doft av olika kryddor och en kött lukt. Jag gick fram till mamma som stod och rörde om i någon slags gryta för att kolla efter vad det var. Som jag trodde. Höstgryta.

"Hi mum" sa jag samtidigt som jag smög ner mitt finger i grytan för att få en liten hint om hur det smakade. "Hi honey, how- Stop! The food is for everyone. Keep your hands away!" sa hon och slog bort min hand. "Aouch.." sa jag och började fejk grina. "I'm taking the girls to uncle Joseph after we've finished dinner. I assume you want  to stay home?" Hon ställde fram grytan på bordet och torkade av sig på förklädet. "Yeah.." Som på kommando kom alla tjejerna in till köket och satte sig vid det stora köks bordet. Jag satte mig mitt emot Fizzy och Lottie och högg in i den ljuvliga middagen. Jag svär på att mina fyra systrar äter omänskligt snabbt. När jag hade kommit halvvägs hade de redan ätit upp och var påväg upp igen.

"Did you pack everything you need? You know, we're satying for four days." ropade mamma efter flickorna, och de gav alla ifrån sig ett halvtirriterat "yes". Troligen hade mamma redan frågat det flera gånger.

 

"Bye, Louis!" sa mamma och gav mig en lätt puss på kinden. "Bye."

Nu så.Nu blir det fest!

Niall hade följt med mig hem och vi hade suttit i timmar och bara pratat. Han var verkligen perfekt.

"Turn away." Niall löd min order och vände sig om. Jag gick fram till garderoben och rotade runt som en galning. Vad kunde man ha på sig. "What am I gonna wear?" mumlade jag och fortsatte rota runt. Rätt var det var så stod Niall bredvid mig och hjälpte mig att leta. "This? Simple but effective!" sa han och höll fram ett pösigt vitt linne. Han hade faktiskt bra klädsmak. "So you think that I should walk around in just a top and underwears?" Jag höjde på högra ögonbrynet och satt armarna i kors. "Yeah, why not?" sa Niall i ett försök på att hålla sig seriös. "You're stupid." Jag slog honom lätt på armen och han gav mig en hundvalps min. Naw, så söt han är. "That hurt. Now you have to make it up to me!" Han klev närmare mig och putade med läpparna. Med ett skratt placerade jag mina läppar på hans och kysste honom lätt. "Now turn away again!" Han gav ifrån sig ett busigt leende och vände sig om. Snabbt som ögat drog jag på mig linnet. Även fast jag stod med ryggen mot honom så kände jag hur han försökte kika över sin axel. Typiskt killar. Jag vände mig om och blev mött av en rodnande Niall. "Ehm... I just... ehm." Jag skrattade åt hans usla försök på att förklarade. "God, you're such a jerk. Now turn around. Again!" Även jag vände mig om och drog av mig de vita jeansen jag hade på mig. Jag letade fram mina mörkblåa jeans med hög midja. Åter igen snabbt som bara den, drog jag på mig de tajta jeansen. Jag drog upp dragkedjan som satt på baksidan av byxan, men kom inte långt. Efter bara någon centimeter hade den fastnat i det stela materialet. "Crap..." Det här var ju bara toppen... "Something wrong?" Hörde jag den vackra irländska accenten säga bakom mig. "Eh... well, yeah... c-c-could you help me...?" Det vra ju faktiskt det enda jag kunde göra just nu. Jag vände mig om vilket Niall också gjorde. "Help you with what?" sa Niall och log sitt vackra leende. "Well... uhm... my trousers kinda got stuck... I mean, the zipper got stuck."

"What zipper?" Jag vände mig om och Niall drog upp dragkedjan. Ja detta var ju... pinsamt. "Thank you." sa jag och vände mig om. En lätt rodnad hade smugit sig upp på mitt ansikte, vilket även hade hänt med Niall.

 

 

Vi knackade på Louis dör och han öppnade och gav ifrån sig ett glädjetjut. "Finally! Everyone's here!" Han ledde oss in till vardags rummet där alla redan hade slagit sig till ro i den enorma soffan. Liam och Fiona satt tätt intill varandra i soffan och strax bredvid dem hade Harry sträckt ut sig. Allison satt i en stor fotölj och såg en aning... nervös ut? Det var ju... ovanligt. Jag tog Niall i handen och vi gick och satte oss bredvid Harry. Toppen. Nu sitter jag bredvid killen som var kär i mig bara för några dagar sedan och killen jag är ihop med. Louis slängde fram ett gäng filmer på soff bordet där det även stod popcorn, läsk, chips och godis. 

"So... What movie should we start with?" frågade han och signalerade åt Allison att ställa sig upp. Hon ställde sig upp och Louis satte sig där hon hade suttit. Han klappade i sitt knä och Allison satte sig i hans famn. Så gulligt.

"I wanna see The Notebook!" sa Harry och sträckte sig efter filmen. "No! I wanna see horror movie! The Grudge!" sa Fiona och plockade upp den och hoppade av glädje. Hon älskade verkligen skräckfilmer. "No way! No, no, no! Why can't we see a disney movie? Like Toy Story, maybe?" sa Liam. Eller snarare skrek Liam. Där hade vi verkligen någon som hatade skräckfilmer. Jag skrattade åt hans reaktion och han gav mig en sur blick. "Come on guys! Let's take Johnny English!" Nialls förslag var faktiskt bra, men nej den ville ingen se."What about 50 First Dates?" Hoppas, hoppas, hoppas att någon gillar mitt förslag. Ett svagt mummel hördes från alla och de nickade. Ja! Jag älskar den filmen!