One Direction fanfictions

Mina höga klackar sjönk ner i leran som täckte stigen. Jag började hör en flickas dova skratt. Det skrattet kände jag igen. Jag gick snabbare åt det hållet skrattet kom ifrån. Fiona. Som jag trodde. Hon låg med en fickplunta i ena handen på den leriga stigen och skrattade. ”Hi! Annie! Did you fuck someone?” skrattade hon ur sig. Man märkte att hon verkligen hade druckit mer än vad hon borde. Jag svalde nervositeten som hade hoppat fram inom mig när hon sa den meningen och lutade mig över henne. ”How much did you drink!?”

”Not that much..” när hon sa den meningen kände jag hur en hemsk odör av sprit och alkohol vällde in mot mitt ansikte. Visst hade jag druckit rätt så mycket, men Fiona luktade som om han hade druckit en hel bassäng full av alkohol. Jag räckte henne min hand som hon genast tog ett stadigt tag om och drog sig upp. Vi började gå in på stigen. Jag antog att den ledde någonstans i alla fall. Efter bara några meters vinglande stannade Fiona tvärt och satte sig ner, mitt på stigen.

”What is it now!?” jag kände hur ilskan bubblade inom mig. Jag var trött, hade ont i huvudet, mådde illa och ville bara hem. Hon drog fram en påse – antagligen som hon hade förvarat i bh:n, eftersom hon grävde ner sin hand där - med ett pulverliknande innehåll. Jag var verkligen inte kunnig på sådana saker men jag antog att det var knark eller något liknande i den. Jag kände hur nervositeten kom krypande tillbaka till mig och hur min mage knöt ihop sig. Skulle hon sitta där i leran och dra i sig en hel påse med något slags knark?

”Come! I'm not gonna have it all for myself! Fick hon halvt fnissande ur sig.

Tvekande började jag stappla mig mot Fiona och slog mig ner mitt emot henne i den halvt djupa men otroligt geggiga marken vi befann oss på. Bara ett par minuter senare satt vi där och skrattade åt ingenting och hade sopat i oss allt innehåll som fanns i den lilla påsen. Jag försökte hålla mig sittandes, men hela tiden föll jag åt sidan och skrattade ännu mer än före. Alla känslor jag hade innan hade försvunnit ur min kropp och jag visste knappt vem jag var eller vart jag var.

”Haha! Fiona, do you have more of the funny powder thing, or what ever it was? Hon reste sig upp men blev bara stående på ben i någon ynka sekund. Hon hade åter igen hamnat på rumpan i den kladdiga leran.

”Since when did the ground start moving?” sa hon med en förvirrad blick som letade sig runt. Man såg hur hennes ögon försökte fastna på ett ställe, men hon lyckades inte. Blicken snurrade runt om henne och hon såg verkligen inte ut att vara stabil. Jag fnissade till och föll åter igen ner i leran. Fiona avslutade mitt skratt och föll ner bredvid mig.

Jag öppnade mina ögon och kollade mig förvirrat omkring. Vart fan är jag? En av solens Jag kände hur en kall vind drog in över min kropp. Förvirrad över vad som egentligen hade hänt och varför jag var här, tog jag jag hjälp av mina händer och satte mig upp. Det var verkligen svårt att ta sig upp. Mina händer sjönk ner i den mjukt leriga marken jag befann mig på. Jag lät min blick söka igenom

platsen jag befann mig på. Blicken stannade på en flicka som låg bredvid mig i endast underkläder. Jag kollade noggrannare och såg att det var Fiona. Vad i hela friden gör hon här, vad gör jag här, vart är jag? Fan, vad hände igår? Varför känns det som om mitt huvud ska explodera vilken sekund som helst, och främst av allt, varför i hela friden är Fiona halvt naken med lera över i princip hela kroppen?Ännu mer förvirrad än vad jag var innan reste jag mig upp. Gud! Mitt huvud kommer explodera vilken sekund som helst. Jag kände hur en oro blandad äcklighet kröp upp från min mage. Ja lutade mig lite fram och det kändes som om att hela min mage kom upp. Ush!

Utan att en enda tanke om Fiona och vad som hade hänt igår gick jag sakta och vingligt mot vad som lät som en väg, med tanke på alla bilar man kunde höra en gnutta av. Vägen hem blev otroligt lång eftersom jag var tvungen att spy efter i stort sätt vartenda steg jag tog. Men tillslut öppnade jag den vita dörren som ledde in till våran lilla simpla lägenhet. Eller snarare var det en stor lägenhet eftersom det var två våningar. Jag tog mig upp för den smala trappan och upp till mitt rum. Utmattad och yr drog jag upp min dörr och slängde mig genast ner i min säng. Jag hann få en skymt av klockan ovanför dörren innan jag somnade. 7.17. Pappa hade som tur var inte vaknat än.

Så! Då var kapitel 12 slut. Vad hände igentligen? Det kan ha blivit riktigt konstigt, för jag hade inte ork att läsa igenom ^^

Men kommentera mycket och kom med idéer! Jag vill gärna ha lite idéer!

Ni klarade ju lugnt kommentar gränsen, så vi säger 15+ nu då! ;)

Tack för fina kommentarer och all support!! Puss! xx