One Direction fanfictions

Vägen hem blev otroligt lång eftersom jag var tvungen att spy efter i stort sätt vartenda steg jag tog. Men tillslut öppnade jag den vita dörren som ledde in till våran lilla simpla lägenhet. Eller snarare var det en stor lägenhet eftersom det var två våningar. Jag tog mig upp för den smala trappan och upp till mitt rum. Utmattad och yr drog jag upp min dörr och slängde mig genast ner i min säng. Jag hann få en skymt av klockan ovanför dörren innan jag somnade. 7.17. Pappa hade som tur var inte vaknat än.

Fan. Vad i hela helvetet hände igår? Mitt huvud dunkade och jag låg naken på ett golv. Varför? Hade jag fått till det med någon utan att jag ens kommer ihåg det? Eller? Varför i hela helvetet är jag naken? Jag reste mig upp och tog täcket runt om min nakna kropp. Sekunder efter jag hade kommit upp på mina ben kändes det som om att mitt huvud skulle rasa ner i backen och jag fick hemska uppstötningar. Där kom det, och igen, och åter igen. Fy! Det vita täcket jag höll i hade skiftat färg och var nu i en hemsk orange liknande färg. Stank, det gjorde det verkligen. Jag släppte det vita dun täcket som snabbt föll ner på golvet. Egentligen hade jag inte något emot att gå naken..

Med en bakfylla som verkligen var hemsk släpade jag mig ut ur rummet jag befann mig i, och bort mot mitt rum – vilket låg längre in i huset. Man kunde verkligen urskilja mitt rum från de andra. Hela huset var stort, rätt så vitt, prydligt och snobbigt. Mitt rum däremot var i en normal storlek, svart, grå och grön klätt och rent, det var det då verkligen inte. Jag öppnade min dörr och möttes som vanligt av ett rum fullt med kläder överallt, enormt stökigt och ganska smutsigt. Men inte störde det mig. Man kan ju inte vara vuxen och noggrann när man faktiskt är barn och bara vill leva livet. Utmattad och förvirrad slängde jag mig ner i min gråklädda säng. Det var faktiskt mer som en tvättkorg eller något sådant i stället för en säng. Den var fylld med kläder, både lortiga och rena.

Äntligen kunde jag andas ut. Men tankarna flög fortfarande omkring i mitt huvud. Vad fan hade hänt!? Med den meningen och många andra på repeat i mitt huvud somnade jag.

Jag vaknade av ett dovt ringande. Jag kollade på klockan som stod på nattduksbordet. 17.23. Antagligen hade mina föräldrar kommit hem. De hade varit på en weekend resa i Paris. Då hade jag utnyttjat chansen och dragit ihop till fest. Juste fan! Jag skulle ju kunnat tänka på att städa upp innan de kom hem. Säkert så såg nedervåningen ut som en soptipp. Flaskor, burkar, skräp och säkert spyor hade nog spritt ut sig över huset. Jag grabbade tag i närmaste tröja och tog på mig kalsonger. Med bena släpande efter mig gick jag ner till hallen. Som jag trodde så såg huset ut som en soptipp. Skräp och annat prydde golv och möbler. Jag höll in den lilla knappen på displayen så att jag kunde prata med den som ville in. Det enda som syntes på skärmen var en vit bil. Det kunde vara vem som helst.

”Hello.” fick jag ur mig med en seg röst. ”Hi, we're from the local-” jag förstod att det var någon försäljare eller något liknande. ”I'm not interested.” sa jag bestämt och släppte knappen. Alldeles innan jag släppte knappen hörde jag hur personen fortsatte i hopp om att övertala mig. Det han nu inte visste var att han inte pratade med någon. Men visst, vill han kan han ju stanna där resten av dagen och prata med luften.

Först efter kände jag en lättnad över att det inte var mina föräldrar. Nu hade jag tid att städa, eller ringa en städfirma.. Så lat var jag. Jag tog mig in till köket och slog numret till städfirman. Någon minut senare hörde jag samma dova ringande som jag vaknade av. Förhoppningsvis var det städfirman. Men det kunde lika gärna vara mamma och pappa. Jag återvände till displayen vid dörren och höll in knappen.

”Hi.” sa jag, fast lite mer vaket denna gång. ”Hello. I'm Christian from the cleaning company. Can we come in?” sa en mörk och rasslig röst som då tillhörde Christian. ”Sure.” Jag släppte knappen och tryckte in en kod så att grinden öppnades. Några sekunder senare kom sju kraftiga och rätt så vältränade män in med alla slags städredskap i högsta hugg. Jag berättade vad och vart det skulle städas och visade dem till vardagsrummet. Deras ögonbryn höjdes och de fick äcklade och förvånade miner i deras skägg klädda ansikten. ”Wow. That was-” började Christian. ”Really messy.” fyllde en annan utav dem i. Jag nickade och ryckte på axlarna och gick tillbaka till mitt rum. Precis när jag skulle till att svänga in på mitt rum kände jag en bubblande känsla i magen. Jag vek snabbt av åt andra hållet och sprang in på toan. Bakfylla, måste fan vara det värsta som finns...

Nu fick jag äntligen tid för att skriva. Det har varit fint väder för första gången på länge så jag låg på stranden idag. Men hoppas att detta blev bra! Jag har inte läst igenom, så om det är konstig på något ställe så förlåt.

Jag blev enormt glad av alla fina kommentarer!! Och jag känner mig dum som inte uppdaterar mer..

Men ag tänker faktiskt köra på 17+ kommentarer. Klarar ni det? Med tanke på statistiken så borde det INTE vara svårt :)