One Direction fanfictions

Tidigare...

Lika segt som jag hade rört mig tidigare tog jag mig ut till garaget och hoppade på cykeln. Juste, men måste ju låsa upp grinden. Fast vi har ju en bakväg. Jag bestämde mig för att ta bakvägen och cyklade mot grinden som ledde in i skogen.

På endast några minuten var jag framme vid skolan och jag stod nu lutad mot mitt skåp. Samma position varje dag.

Med handen bakom huvudet och ett snett charmigt leende stod jag lutad mot mitt skåp med Louis, Liam och Fiona framför mig. Eller snarare Louis, Liam och en kladdande Fiona. Visst var jag glad för Liam, men snälla, kan de inte vara lite mer diskret.. Louis stod och drog några gamla skämt som jag nog måste ha hört minst hundra gånger. Även fast jag hade hört dem, så brast jag hela tiden i skratt. Längst in i mitt huvud kände jag hur tankarna om den där Annie far runt huller om buller. Jag må ha lovat mig själv att strunta i det. Att gjort är gjort. Men nejdå. De isande blåa ögonen gick inte att få ut ur huvudet. Den perfekta kroppen. De röda mjuka läpparna. Det långa mjuka håret. Hela hon.

”Harry! Wasn't it funny?” jag vaknade till av Louis fråga och märkte att jag antagligen hade stått och tom-glott. Jag hade fastnat i fantasier och tankar om en tjej jag inte ens kände.

”Yeah, hilarious.” egentligen hade jag inte hört ett ord av skämtet Louis troligen hade dragit. Men han drog ju faktiskt samma skämt varje gång. Eller nästan varje gång. Han kunde faktiskt komma med nya också. Min blick vandrade mellan alla tjejer i korridoren och letade efter den blåögda brunetten. Den vackra tjejen från festen. Tjejen jag... Ja... hade fått till det med...

Där! Mina ögon fastnade rakt i ett par isblåa ögon. Precis de ögonen var det. Jag granskade personen för att se vem det egentligen var. Min blick granskade sakta tjejen ner ifrån och upp. Benen, sa mig ingenting. Varför skulle de egentligen.. Överkroppen, snarlik alla andra tjejer. De isblåa ögonen. Det var det enda jag kände igen. Men det som var annorlunda med ögonen var att de satt bakom ett lager glas. Ett par stora silvriga stålbågar. Men inte hade hon glasögon, eller?

Jag kollade mer noggrant på flickan och plötsligt slog det mig. Flickan bakom glasögonen. Flickan med de vackra ögonen. Flickan som gav de bästa kyssarna. Flickan som jag hade fått till det med. Det var Anne-Louise. Men varför sa hon att hon hette Annie? Okej, jag förstår att hon inte så gärna vill presentera sig som Anne-Louise. Men är det hon? En rynka ökade i min panna, och jag var säker på att den nästan var uppe i hårfästet nu. Min blick var fäst på Anne-Louise - eller Annie känns bättre att säga – och jag var säker på att den såg förvånad och nästan läskig ut.

”Harry!? What the heck are you staring at?” sa Louis som helt plötsligt stod framför mig och kollade undrande på mig.

Nej. Vad skulle jag nu säga? Jag kan knappast avslöja allt från festen. Avslöja att det var Annie jag kollade på. Eller, om jag sa att jag kollade på Annie skulle han ändå inte fatta. Alla känner ju henne som Anne-Louise – om de ens vet vem hon är.

”Haha.. Nothing..” Ja, man kunde nästan säga att jag kollade på ”ingenting” för jag måste och har släppt det. Det var en natt. Gjort är gjort. Livet går vidare.

I ett försök att få böckerna att hålla sig kvar i skåpet stod jag lutad mot det med all min tyngd. Blickarna jag fick var inte samma som alla andra dagar. Förut fick jag mest hånande blickar som visade precis vad de menade 'plugghäst', 'nörd', 'klant' och 'ful'. De blickar jag fick idag var verkligen annorlunda. Killarna kollade på mig på ett ”bättre” sätt. Med andra ord stod de och busvisslade. Tjejerna kollade också på ett mer vänligt sätt. Kanske hjälpte Fionas stiltipps. Det lilla linnet och de slimma jeansen hade åkt på i morse utan att jag ens tänkte på det. Jag förstår inte hur jag ens kunde ha på mig det här. Halva magen syntes och byxorna var hemskt tajta. Men jag kände mig nöjd. Jag kände mig snygg och till och med nästan lite het. Men att killar stod och gjorde ifrån sig ljud och visslade var bara konstigt. Det ända jag bar idag som jag verkligen trivdes i var mina slitna converse och mina glasögon. Fiona må ha haft sönder dem på gallerian, men en smart tjej har alltid ett par extra.

Jag rättade till mina glasögon och började gå mot Fysikklassrummet som låg på tredje våningen. Jag bet mig löst på insidan av läppen och gick med blicken i marken upp till lektionen.

Såå det var kapitel 17! Hope you like it ;)

Ni skulle ha sett leendet jag fick när ni kom upp till 22 kommentarer på endast någon timme :'))

DET gjorde min dag!! Taack så mycket, älskar er!! xx

Men vi säger 20+ till nästa också ;D