One Direction fanfictions

”Hi, it's Annie. Is Fiona there?” frågade jag. ”No, she's out with Liam.” sa han med hans mjuka gulliga röst. ”Ah, okay..” vad skulle jag nu säga? ”Niall..”

”Yeah?” jag kunde nästan se framför mig hur han satt och fipplade runt med tungan i munnen.

”Can I come over?” sa jag utan att tänka mig för. Men varför inte? Niall är ju jättesnäll.

”Sure.” All nervositet som bildats inom mig i väntan på svar flög iväg från min kropp. ”Great, I'll be there in a minute. Bye!” sa jag glatt och kände hur jag helt plötsligt hade blivit hundra gånger gladare. ”Bye!”

Jag lade på och sprang ut till hallen och drog på skorna. ”Bye, dad!” sa jag sekunden innan jag smällde igen dörren och försvann över gatan mot Nialls hus.

Nej! Varför var hon tvungen att komma över just nu? Visst är jag jätteglad att hon ville komma hit. Hit till mig. Eller, hon ville ju faktiskt prata med Fiona. Men jag tar det som en bra sak att hon ville prata med mig. Fast, hur u hela friden ska jag kunna hinna städa undan alla kläder och allt annat skit som ligger utspritt över mitt rum? Jag kan ju knappast vara stolt över att mitt skrivbord är rent. Efter att ha slängt en snabb blick ut genom fönstret sprang jag snabbt upp till mitt rum. När man öppnade dörren var det första man såg en stor tom pizza kartong som stod mitt på det ljusa trägolvet. Nja, den var inte helt tom... Den var halvt tom. Jag sprang fram till kartongen och plockade upp den. En hemsk odör av gammal pizza slog upp i mitt ansikte. Fy! Varför har jag inte märkt att den luktade så äckligt? Jag menar, den står i mitten av mitt rum, jag borde ha märkt den hemska lukten. I panik och stress sprang jag ner till nedervåningen och vek av mot köket. Jag gjorde ett tappert försök att få ner pizzakartongen i sopkorgen, men lyckades inte. Satan, nu var jag tvungen att gå ut till soptunnan ute. Och Annie kunde komma vilken sekund som helst, och jag hade bara tagit reda på en pizzakartong. Det var inte direkt värsta framsteget. Stressen hade verkligen slagit till ordentligt nu, men jag fick något ryck och sprang ut till soptunnan.

”Hi, Niall! Why... are you out in your boxers?” sa Annie som hade kommit fram till mig och gav mig ett undrande flin. Va? Var jag i endast mina kalsonger? Jag kollade ner på mig själv och, ja, jag stod ute i endast ett linne och ett par kalsonger. Här går jag och får panik över en pizzakartong, när jag borde klä på mig ett par byxor i alla fall. Och som pricken över i:et så var jag ute också. Perfekt...

”Ehm... I was just going to... this pizza... Ehm, I don't know.” sa jag samtidigt som jag kollade runt om mig för att se om det var någon ute. Faktiskt hade jag lite tur idag, för ingen var ute. Men Annie var ute. Varför skulle just hon av alla levande ting, se mig ute i mina kalsonger? Jag riktigt kände hur mitt ansikte hade ändrat färg och troligen var lika rött som en tomat. ”Haha, okay Niall?” sa hon, fortfarande med samma undrande blick. ”Come on in.” sa jag och visade med armen mot huset. Annie följde mig in och jag kunde riktigt höra hur hon små fnissade bakom mig. Ett tag undrade jag faktiskt varför hon fnissade, men när jag kom på att jag var klädd såhär så var det ganska uppenbart.

”Can you wait here for a second? I'm just going to out in some clothes..” sa jag och rodnade smått. Hon nickade till svar och jag sprang upp till mitt rum. Jag smällde upp min dörr och sprang runt som en galning i mitt rum. Sak efter sak åkte ner i soptunnan, och de kläder som låg i rummet slängde jag antingen in i garderoben eller in under sängen. Jag kunde verkligen inte ta in en tjej i mitt rum om det var såhär stökigt. Särskilt inte Annie. Snabbt drog jag på mig närmaste byxor och drog av mig linnet. I samma sväng som jag lade in linnet i garderoben tog jag fram en t-shirt som jag trädde över huvudet. Jag granskade mitt rum och var faktiskt hyfsat nöjd över resultatet. Det såg bättre ut än före. Efter en sista koll över rummet sprang jag ner till vardagsrummet där jag hade lämnat Annie.

Vi gick upp till mitt rum och jag slog mig ner på min säng. Först trodde jag inte att Annie skulle sätta sig, men det gjorde hon.

”So... Why are you sad? Do you wanna talk about?” frågade jag henne samtidigt som jag kollade upp mot henne. Det kanske inte var min sak att lägga sig i. Men hon verkade på något sätt nedstämd. Hon hade inte den där gnistan som alltid sprudlade ur henne. På något sätt kändes hennes kristallklara ögon en aning döda. Så någonting måste vara fel. Hon kollade upp på mig och jag kunde se precis vad hon tänkte. Hur visste du att jag var ledsen?

”Well, it's a long story..” jag kunde se hur gråten var nära. Det hade verkligen hänt något. Något riktigt hemsk, skulle jag gissa. ”Tell me. Well, if you want to.”

”Ehm, it's kind of... weird. It's weird to talk about.” sa hon och kollade ner på sina fingrar som lekte runt med varandra. ”You can tell me. I won't judge. Promise.” Hon kollade upp på mig igen och gav ifrån sig ett osäkert leende. ”Okay.. Well, at the party..” Nej, vad hade nu Fiona lurat i henne? Jag visste att något hemskt skulle hända. ”I kind of... I kissed Harry, Harry Styles.” sa hon och kollade upp på mig. Jag letade upp hennes ögon och sa ”It was just a kiss, it can't be that bad?” jag såg hur osäkerheten växte i hennes ögon. Jag tyckte synd om henne. Man såg det i hennes ögon, något hemskt hade hänt. ”Well, it wasn't just a kiss... It kind of went longer than just a kiss...” Va? Hade hon... Va? ”Like, how long?” dum fråga. Jag visste precis hur långt det hade gått. Men jag ville höra det från henne. Jag ville bara inte tro på det. ”Well, you know.. Long.. And then Fiona and I kin-” Jag visste det. Jag visste att Fiona hade gjort något. ”What did Fiona do to yo!?” ytterligare en dum fråga. Jag visste nog precis vad Fiona hade lurat i henne. Men varför Annie. Annie är ju så.. så.. perfekt.

”Well, you know...” sa hon osäkert med en aning hackig röst. ”Yeah, I know. But why did she do it to you? I mean, you're-” jag stoppade mig själv. Jag kan inte säga det till henne. Nej, aldrig.

”I'm what?” hon kollade upp på mig, men denna gång med lite mer ljus i ögonen. Jag tvekade ett tag men tillslut sa jag det. Jag kunde inte stå emot att säga det. ”You're beautiful, and... perfect.” sa jag med ett generat leende. Även hon fick ett generat leende på läpparna.

”But what happened then? Why are you sad?” hennes leende försvann och gnistan i ögonen följde med. Man kunde se sorgen tydligare än tidigare.

”At the drama lession this morning, I worked with Harry. I tried to talk about what happened but I was cut off. He said ' It's okay, I'm over it. It was one night, just one night.' and the way he said it.. it was just.. Rude.” hon fällde ner sitt huvud och jag kunde se hur några tårar bildades och började rinna ner. Jag klarade inte av att se henne gråta. Jag klarade det bara inte. Försiktigt pekade jag upp hennes haka och kollade in i de vackra ögonen. Man kunde drunkna av de ögonen. Något flög i mig och jag lutade mig fram mot henne. Försiktigt och mjukt placerade jag mina läppar på hennes. Min kyss blev mottagen och det var officiellt en riktigt kyss. Den bästa någonsin...

Så ja! Det här kapitlet var egentligen klart igår, men jag fastnade med en bra bok, och sedan var klockan hux flux 2. Då hade jag verkligen inte ork. Har inte sovit bra på flera nätter så..

Men här är det. Niall, vad gör du? Jaså, du gillar henne, eller? Det får vi se i nästa kapitel.

Om ni har några ideer om nästa kapitel så lämna dem i en kommentar. :)

Jag tänker köra på 20+ igen faktiskt :)

faktiskt gillar inte jag bilder som säger för mycket om kapitlet, jag menar bilden i mitten, den säger en del