One Direction fanfictions

Tidigare...

”At the drama lession this morning, I worked with Harry. I tried to talk about what happened but I was cut off. He said ' It's okay, I'm over it. It was one night, just one night.' and the way he said it.. it was just.. Rude.” hon fällde ner sitt huvud och jag kunde se hur några tårar bildades och började rinna ner. Jag klarade inte av att se henne gråta. Jag klarade det bara inte. Försiktigt pekade jag upp hennes haka och kollade in i de vackra ögonen. Man kunde drunkna av de ögonen. Något flög i mig och jag lutade mig fram mot henne. Försiktigt och mjukt placerade jag mina läppar på hennes. Min kyss blev mottagen och det var officiellt en riktigt kyss. Den bästa någonsin...

Jag förstår inte att jag sa det till Niall. Visst gillar jag Niall. Faktiskt gillar jag han mycket. Men varför sa jag att jag hade fått till det med Harry. En liten tår rann ner längs min kind och jag fällde ner huvudet och tåren fick sällskap av andra tårar. En hand lyfte upp min haka och ett par underbart blåa ögon kollade in i mina. Jag kände mig trygg när jag kollade in i de ögonen. Niall lutade sig närmare mig. Vänta. Varför lutar han sig närmare. Varför kommer hans läppar närmare mig. Utan att jag visste ordet av var hans läppar placerade mot mina. Först ville jag verkligen bara rycka ifrån och ge han en örfil. Men det kändes rätt. Kyssen varade ett bra tag, för när jag drog ifrån fick jag dra efter andan ordentligt. Jag kysste just Niall. Eller, han kysste mig. Men jag kysste tillbaka. Varför och hur blev det så?

 ”Niall! Why... Why did you kiss me?” sa jag med uppspärrade ögon och förvåning. ”I don't know? It felt right, I think? Yes, it felt amazing.” Förvåningen tog även över honom. ”Well, yeah.” Utan att tänka lutade jag mig fram mot honom. Denna gång var det faktiskt jag som kysste honom. Och det kändes fantastiskt. Fjärilarna flög omkring i min mage, och jag tror till och med att jag kände den där gnistan. Gillade jag Niall? Gillade han mig? Ja, han godtog då i alla fall min kyss. Han drog ifrån och log mot mig. ”I think I like you, Annie. I think I like you very much.” han rodnade lätt när han sa det sista. Nej, nu var det min tur att prata. Det var min tur att säga att jag gillade Niall. Gillade jag Niall? ”I like you too.” Ja, det verkade som om att jag gillade honom. Varför skulle jag annars säga så? Jag, Annie Sanders, gillar Niall Horan. Så var det. ”Do you want to... want to be-” Hans ögon letade upp mina. ”Yes, Niall.” han flinade upp sig nå enormt och jag lutade mig fram mot honom och lada armarna runt hans nacke. Sa jag just ja till att bli Nialls flickvän? Ja, det gjorde jag. För jag gillar han. Mycket. Vi satt och kollade på varandra och en tystnad slog in över rummet. Inte en pinsam tystnad, utan en härlig tystnad. En mysig tystnad. ”Do you wanna go for a walk?” sa Niall och bröt tystnaden. ”Sure!”

Annie. Det var Annie som bodde här. Så jag hade gått hit för att prata med henne, eller? Det borde ju vara något inom mig som hela tiden visste att det var Annie jag gick till. Eller hur? Jag måste prata med henne i vilket fall som helst. Be om ursäkt för det jag sa. Vänta, sa jag just att jag måste be om ursäkt? Gillade jag henne? Troligen gjorde jag det. Varför skulle jag annars vara här. Men jag visste ju inte vart hon bodde. Det var ju säkert hundra hus på den här lilla gatan. Enorm skillnad från där jag bodde. Där var det glest med hus och allt var stort och vitt. Här var det litet och mysigt. Faktiskt skulle jag hellre vela bo här. Det var mycket mysigare. Plus att jag inte vill vara ett rikemans barn. Jag vill vara normal. Inte heller vill jag vara populär, det börjar bli för mycket.

Jag andades in den friska luften och lutade mig tillbaka på bänken. De sista löven hade fallit, och marken var täckt av orangea, röda och gula löv. En vacker syn om man frågar mig. Men det dåliga var att det började dra ihop sig till vintern. Och vinter är lika med julbalen för niorna. Bal är lika med att jag måste hitta en tjej att gå med, och vi var tvungna att dansa. Jippie... Fast att hitta en tjej som ville gå med mig skulle nog inte bli svårt. Men jag menar den där speciella tjejen man verkligen ville gå med. Den speciella tjejen var Annie. Det är jag säker på. Jag slöt mina ögon och tog ytterligare ett djupt andetag och fick in doften av höst. Ett flickskratt fick mig att rycka till. Jag var säker på att det var Annie. Men hur visste jag det. I hopp om att det var Annie kollade jag omkring och letade efter flickan som hade skrattat. Mycket riktigt så kom Annie springandes i början av parkgården. Ett leende spred sig i mitt ansikte och jag reste mig upp. Jag måste verkligen prata med henne.

”Annie, come back here! Or else I'll tickle you to death.” sa en pojkröst. Va, var Annie här med en kille? En blond figur kom närmare, men jag kunde inte urskilja vem det var. Jag vet ju faktiskt inte hur alla i hela London ser ut. Killen kom ifatt Annie och hoppade på henne bakifrån. De båda föll ner i löven med ett skratt.

”Niall, get off me!” sa Annie, men fick ta en paus mellan orden för att skratta. Niall? Ve är Niall? Var det den nya killen från Irland? Troligen, för man kunde höra en Irländsk accent i hans röst. Men tillbaka till det viktiga. Var Annie ihop med den här Niall? Varför blir jag sur över det? Jag gillar Annie. På riktigt. Men jag trodde att hon gillade mig också. Fast de kanske bara var vänner. Ja, för att jag ska bli glad så säger vi att de bara var vänner. Inget mer. De ställde sig upp och jag kunde se ett brett leende på hennes läppar. Det underbara leendet. Man kunde till och med se den där gnistan från hennes ögon enda hit, och jag var minst tjugo meter ifrån. Hennes ögon var verkligen underbara. Magiska. Men vänta nu. Varför går de närmare varandra? Inte ska de... Det var som om att de läste mina tankar, för sekunden efter stod de med sina läppar mot varandra. Nej! Det var ju inte såhär det skulle vara!

Kapitel 25, dude! Men vad händer? Ja, det händer mycket! Så, vad tycks?

Fortsätt kommentera, och så vill  jag tacka Alexandra, din idé hjälpte mycket. Men som du sa, allt är inte hugget i sten ;)

Men vad har hänt? Jag hade väldigt hög statistik redan klockan 11 men ändå lyckades ni inte få ihop 20 :( I sånna fall tänker jag sänka gränsen. Men kom ihåg, jag blir inte ledsen om jag får mycket kommentarer. Snarare blir jag sååååååååå glad! :D

15+ till nästa kapitel, och kom gärna med idéer :D