One Direction fanfictions

Tidigare...

Fast de kanske bara var vänner. Ja, för att jag ska bli glad så säger vi att de bara var vänner. Inget mer. De ställde sig upp och jag kunde se ett brett leende på hennes läppar. Det underbara leendet. Man kunde till och med se den där gnistan från hennes ögon enda hit, och jag var minst tjugo meter ifrån. Hennes ögon var verkligen underbara. Magiska. Men vänta nu. Varför går de närmare varandra? Inte ska de... Det var som om att de läste mina tankar, för sekunden efter stod de med sina läppar mot varandra. Nej! Det var ju inte såhär det skulle vara!

”Annie, come back here! Or else I'll tickle you to death.” ropade jag till Annie som hade sprungit in till parken. Vi hade bara varit tillsammans i drygt tjugo minuter, ändå var vi som ett gammalt gift par. Hon var den rätta för mig. Hon var min. Hon hade varit min i 46 minuter. Inte för att jag räknar varje minuter eller så... Det var bara det att vi blev tillsammans prick klockan 16.34. och klockan var nu 17.20. Alltså hade vi varit tillsammans i 46, snart 47. De bästa minuterna i mitt liv. Den bästa dagen i mitt liv – 16 oktober 2008 klockan 16.34. Det ska jag aldrig glömma. Aldrig.

Jag sprang mot den fina lilla människan och hoppade på henne bakifrån. Hon gav ifrån sig ett litet skrik följt av ett skratt och vi föll ner i en stor hög av höstfärgade löv. ”I said I'd tickle you to death.” viskade jag till henne med ett busigt flin på läpparna. Hysteriskt började jag kittla henne över hela kroppen. Hon sparkade och skrattade och försökte få av mig. ”Niall, get off me!” sa hon mellan skratten. Jag gav upp och drog upp henne ur löv-högen. Hon placerade sina händer runt min nacke och jag runt hennes midja. ”I love you Niall.” sa hon strax innan hon placerade hennes läppar på mina. Älskade hon mig? Vi hade bara varit ihop några minuter och hon sa att hon älskar mig. Va? ”I love you too.” sa jag av ren snabbhet. Ja, jag älskade henne. Det gjorde jag verkligen. Ärligt talat tror jag att jag har älskat henne sedan första gången jag kollade in i de där gnistrande ögonen. Den vackra varelsen var min. ”Come on. I wanna show you something!” sa hon och drog mig in i parken. ”I bet I can get to the woods before you.” sa hon och kollade på mig med ett busigt flin och höjda ögonbryn. ”Sure. I don't think so!” sa jag och började springa. Hon var verkligen snabb, för efter några sekunder hade hon sprungit förbi mig. Som om att hon hade sett ett monster stannade hon upp mitt i steget. Jag saktade in och gick fram till henne. ”What is it, honey?” frågade jag henne och gick upp vid hennes sida. Hon pekade sakta bort mot den lilla dammen som låg snett framför oss. ”There.” sa hon med en låg och nervös rös. Jag kollade ditåt och såg ingenting först. ”What?” sa jag förvirrad och kollade efter vad hon pekade mot. Jag letade upp punkten hennes finger pekade på. Där. Jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig. Harry. Han gick sakta mot oss med händerna i fickorna. Vad i hela världen gör han här? Varför kommer han mot oss? Mot Annie. Varför blev ag arg över det här? Ja juste, för att han låg med Annie, min tjej. Han är körd. Ja kände hur mina ben styrde mig framåt mot Harry.

”Niall, stop. Come, let's go. I don't want to talk to him, or see him.” Jag hörde Annies lilla nervösa röst. Det kunde man inte säga emot. Även fast jag vill gå upp till han och slå ner han så vände jag mig om och gick tillbaka till Annie. ”Come, let's go. I can't see this dickhead without beating him up.” Jag tog tag i hennes lilla kalla hand och vi gick bort mot skogen.

Niall tog tag i min hand och drog mig bort mot skogen. Varför blev han så sur när han såg Harry? Nu när jag tänker efter lite så är det ganska uppenbart. Han är min pojkvän och Harry och jag fick till det förra helgen. Ganska uppenbart att han blev arg. Eller hur? Men att säga att Niall var min pojkvän kändes helt fel, men helt rätt. Bara några minuter sedan hade jag sagt att jag älskade honom. Det gjorde jag. Jag älskade Niall. Niall James Horan. Det var han jag älskade, inte Harry. Harry var en skitstövel. En snobb. Dumskalle. Knäppjök.. Ja, jag kunde hålla på länge. ”So what did you wanna show me?” sa Niall som hade stannat vid skogskanten. Han såg mycket gladare ut nu. Jag gav han ett larvigt leende till svar och drog med honom in i skogen. ”You'll see. It's a surprise.” Löven prasslade under våra fötter när vi gick in i skogen. Mot för hur det var utanför skogen var det verkligen mörkt här inne. Men luften var mycket klarare och man kunde käna en härlig doft av höst. Hösten måste nog vara min favorit säsong. Alla fina färger, det friska vädret, ja allting. Plus att jag fyllde år på hösten. Rättare sagt om tio dagar fyllde jag år. Skogsstigen blev smalare och vi vek in på en ännu mindre stig åt vänster. Vi kanske gick i tio minuter innan vi äntligen var framme. Framme i en annan liten park. Här var trädtopparna glesare från varandra så solen sken in och lyste på de färgade löven. Egentligen var det den här parken som var den riktiga parken. För några år sedan byggde dom en större runt om denna. Så den här hamnade i mitten och blev omringad av träd. Det var hit jag brukade komma om jag var ledsen eller bara ville komme hem ifrån. Sammanlagt var det kanske tio bänkar, ett litet lust hus och en liten damm i mitten. Faktiskt var det mycket finare här än var det var i den nya parken.

”Wow, it's beautiful here! How did you know about this place?” sa Niall och lade armen runt min midja. Jag berättade allting. Allt om hur de ville få hit fler människor och ville göra allt större.

”Well, this place is amazing.” Vi gick bort till det lilla lusthuset och satte oss på bänkarna i det.

Jag tror att vi satt och pratade i timmar. Vi satt och bara hade det mysigt och pratade om det första som poppade upp.

Så där! Jag vet inte vad som hänt med texten? Den har blivit jätte konstig. Ska försöka fixa det i alla fall.

Men... På Lördag åker jag till Öland och blir där till Lördag nästa vecka. Vilket betyder, inget kapitel på en hel vecka :(

Tyvärr..

Men då har ni en vecka på er att skrapa ihop 25+ kommentarer tänkte jag ;)

Puss på er! Era idéer var jätte bra, kom gärna med fler!