One Direction fanfictions

Bussen var fullpackad. En plats fanns kvar. Längst bak. Men att sätta sig längst bak utan att vara någon, det var inte en bra idé. Längst bak satt bara folk som till exempel Allison, skolans snobb nummer ett, och Harry, den populäraste och snyggaste killen i skolan. Han hade nog varit ihop med fler tjejer än vad jag hade kompisar.

_________________________________________________________________________________________

Mitt enda alternativ var att stå. Så klumpig som jag kunde vara så kunde det gå hur som helst. Jag tog tag i ett räcke och tog ett krampaktigt tag om det. Jag ville verkligen inte ramla. Då hade mitt liv varit kört. Jag stoppade in hörlurarna i öronen och slog på Skylar Grey – Invisible. Det var verkligen som om att den låten representerade mitt liv. Visst färgade jag inte håret, tar konstiga mediciner eller skär mig, men ”invisible” just det ordet sa allting. Jag var helt enkelt osynlig. Resan till skolan gick ganska snabbt endå. Med musik i öronen så blir allt lättare. När bussen stannade var det verkligen som en tävling att komma ut ur bussen först. Även fast jag stod närmast utgången trängde alla sig förbi mig. Alla! Sist kom jag ut. Helt mörbultad. Det kändes som om att folk hade trampat ner mig. Alltså var detta början på en helt vanlig skoldag. Snabbt rusade jag in i skolbyggnaden. Mitt skåp var på andra våningen och nästan längst ner i korridoren, och skolan började om fem minuter. Jag sprang upp för trappan och mot mitt skåp. Man fick verkligen brottas i trappan men jag tog mig upp. Jag hade verkligen skolans bästa skåp men ändå sämsta. Det bästa med skåpet var att bara några skåp ifrån hade Harry sitt skåp. Men det sämsta var att några skåp år det andra hållet hade Allison sitt skåp. Faktiskt så hade jag och Allison varit bästa vänner sedan dagis, men i början av sjuan, då ändrades allt. Hon rycktes med i att vara snygg och populär och den alla killar ville ha. Med andra ord blev hon ihop med Zayn. Zayn var skolans badboy slash player. Så i hela två år hade jag och Allison varit ovänner. För just nu var vi två månader in i nian.

Jag letade mig ner i min byxficka och tog upp skåpsnyckeln. Hastigt vred jag om nyckeln och skåpet åkte upp med ett klick. Snabbt stoppade jag in alla mina böcker och stängde skåpet igen. Om någon skulle se mig med alla skolböcker skulle det bara vara ännu ett tecken på att jag var en tönt. Spanska, franska, matte, biologi, fysik, kemi och engelska. Vissa skulle nog bara ha valt ett andra språk, men inte jag. Franska var ett otroligt vackert språk och jag har alltid velat kunna prata franska. Jag vred åter igen om nyckeln och skåpet stängdes med en smäll. Nej! Nu kommer folk att titta hit på grund av smällen. Snälla, jag vill inte ha uppmärksamhet, inte nu.

Jag stod vid mitt skåp med ena sidan av kroppen lutad mot det. Framför stod Liam och Louis, mina två bästa vänner. Liam pratade på om hur hans helg hade varit, men jag hade tröttnat för länge sedan. För det Liam inte verkade märka var att han hade sagt samma saker om och om igen. ”I met a girl, Fiona, at the beach and I think I like her..” Den meningen kom ur hans mun upprepade gånger. Men varje gång med nya ord. Louis stod till höger om mig med blicken klistrad på någonting, men vad visste jag inte. Jag kollade in i hans ögon och försökte räkna ut hans ögons mål. Omöjligt. Louis blick var verkligen omöjlig att läsa av. En häftig smäll från ett skåp hördes bara några skåp ifrån mig. Jag vände huvudet mot stället där smällen kom ifrån. Anne-Louise's skåp, varför är jag förvånad. Hon brukade alltid stoppa in sina saker i skåpet på en svinblick och stänga skåpet snabbt så att ingen skulle märka något. Fast smällen som hennes skåpsdörr gjorde ifrån sig var inte direkt diskret. Jag förstod mig inte på henne. Hon var ju faktiskt ganska söt. Långt brunlockigt hår, diamant liknande blåa ögon med en skiftning av grön och hon hade en fin kropp, faktiskt. Men glasögon, uppsatt hår och lösa kläder. Det var inte direkt något som gjorde så att ögonen fastnade på henne när hon gick förbi. Jag kom på mig själv stå och stirra på henne och ryckte genast bort blicken. Louis stod fortfarande och stirrade och Liam pratade nu med sig själv om sin helg. Jag var tvungen att skratta. Mina två bästa kompisar stod och såg ut som fån.

Min blick var klistrad, på en utav de vackraste levande ting. Allison. Hon stod där, på max tolv skåps avstånd. Men inte märkte hon mig. Det enda hon gjorde var att pressa sina läppar mot Zayn upprepade gånger. Avundsjuk var en underdrift till vad jag var. I år hade jag gillat henne, men Zayn är ju skolans player. Och även om jag, Harry och Liam må vara de populäraste killarna hade Zayn mer att erbjuda. Zayns blick mötte min. Den förvandlades genast till en mörk och hånande blick. Genast började han kyssa henne mer och hans händer letade sig nerför Allisons rygg och stannade med ett fast grepp på hennes rumpa. Jag klarade inte av att kolla på dem längre. Snabbt ryckte jag undan min blick och vände mig mot Harry.

______________________________________________________________________________________

Jaja.. Det händer inte så jätte mycket just nu men jag har massor av idéer och väntar bara på ett bra ställa att kunna klämma in dem på. Men komentera gärna vad du tycker och TACK för att du läser! // Ella