One Direction fanfictions

Men jag behövde vänner, plus att hon hade fått Liam. Alltså om jag var med henne kanske jag skulle få Harry tillslut.

”Ehm..” Hon kallade på mig och jag riktigt såg hur hon uppfattade mig. Tönt, fula kläder, nörd... Hennes tankar visades så tydligt. Men jag hade bestämt mig för att försöka bli kompis med henne. Även om det kunde ställa till med mycket problem...

________________________________________________________________________________________

Jag rättade till de stora glasögonen med stålbåge i silver som hade halkat ner på min näsa och tog initiativet och gick fram till Fiona. ”These shoes are really cool!” sa jag och pekade på ett par svarta kängor med en klumpig hög klack silvriga nitar i olika storlekar som täckte halva skon. Hon verkade gilla dem för hon räckte sig sakta efter dem. Med ett nöjt flin på läpparna sa jag ”You like them?”

”The're cool.” Hon kollade granskande på mig och lät den meningen sakta lämna hennes vinröda läppar.

Försiktigt sträckte jag mig efter de svarta skorna på hyllan snett ovanför mig och tog ner dem. De var faktiskt riktigt coola. Allt som jag gillar. Svart, nitar, edgy och rockiga. Perfekta med andra ord. Jag vägrade visa min belåtenhet så i stället kollade jag på henne med en halvt surt leende och nickade och sa att de var coola. Kanske var inte hon så patetisk som jag trodde. Hon kanske var någon man faktiskt kunde vara med. Bakom de tjocka glasen kanske hon var cool. Men det krävdes en enorm förändring innan jag kunde ses med henne. Jag tog tag i hennes smala handled och drog med hög fart iväg henne mot utgången.

”What are you doing!?” Fick hon ur sig med en skrovligt och litet pip. Det märktes att hon var rädd.

Jag fortsatte att dra oss mot utgången och på bara någon sekund var vi ute ur butiken. Hårt och snabbt lät jag mina skor slås mot golvet när jag sprang så långt bort från butiken jag kunde komma. Hon fattade inte att hon skulle springa på en gång men hajade vad som hände när det började tjuta ifrån butiken. Med små snabba steg kom hon efter mig. ”What.. Why!? Did you just steal these shoes!?” fick hon ur sig med små rädda ord. ”We! We just stole these shoes!”

Det var uppenbart att hon aldrig hade brutit någon regel. Själv var det verkligen inte första gången jag stal. ”That was a test to see if you could be my friend. Because it's obvious that you want to be my friend!”

Hon kollade generat ner på sina skor och sedan upp på mig.

”Okey...” var allt hon fick ur sig.

Jag tog det som ett ja till att hon ville vara min vän.

”But there's a few thing about you we need to change!” sa jag medan jag lät en kritisk blick vandra över henne.

”Like what?”

”First we need to throw these horrible glasses and then we need to change your style...” Jag rabblade hastigt ur mig allt som skulle ändras och drog henne till närmaste butik. Jag stannade till och kollade på henne och med ett lätt flin drog jag sedan av henne hennes glasögon och stampade på dem. Annie stirrade på mig med en förvånad och sur min. men på något sätt var hon glad att de var borta. Bakom de stora glasögonen var hon ju faktiskt väldigt fin. Mitt i det ljusa ansiktet med starka kindben satt ett par stora isblåa ögon som nästan det gjorde ont av att kolla in i. Som två kristallklara diamanter.

Vi kom in i en stor butik med kläder, skor, väskor och smycken överallt. Jag kände på mig att det skulle bli dyrt. Snabbt men noggrant skummade jag igenom affären i jakten på att hitta de perfekta kläderna till henne. Mina ögon fastnade på en skyltdocka som bar ett prickigt linne som slutade strax ovanför naveln och en mörkblå kavaj. ”What size do you have on clothes?”

”x-small, why?”

Utan att svara henne gick jag med raska steg mot skyltdockan och plockade fram ett linne i rätt storlek. Resten hade jag hemma. Hon kunde få ett par jeans av mig, och smink och smycken hade jag enormt mycket av. Jag gick mot kassan och la fram det lilla linnet på bordet.

”That will be £ 22.30 please” sa tjejen i kassan med en glad och pipig röst.

Jag stoppade ner handen i den svarta väskan med fransar jag hade hängande på min axel och tog fram min plånbok. Jag kunde inte förstå varför jag ens hjälpte henne. Eller varför jag köpte kläder till henne. Jag lämnade fram pengarna och tog påsen och gick tillbaka till Annie.

_____________________________________________________________________________________

Förlåååååt för ett kort kapitel men jag kör på det för att det inte ska bli konstigt.

Lämna en komentar och skriv vad du tycker!

Ps! Följ mig gärna på Twitter @Ellas1Direction