Förskräckt över vad som nyss hänt lät jag mina ben ta mig så långt bort som möjligt. Långt in i skogen. Längre upp på berget. In bland de stora träden. Så långt bort jag bara kunde. Men varför springer jag egentligen? Vad gömmer jag mig för?
Jag saktade ner och drog efter andan. Att springa upp i en tät skog är inte det lättaste. Jag gick in på en liten stig omgiven av slingrande träd. En mild bris slog upp mot mig och jag gick längre in. Framför mig såg jag ett stort hål. Och när jag säger stor menar jag verkligen det. Det var en stor lagun fylld av skimrande blå-grönt vatten. På andra sidan var det ett stort vattenfall som det konstant föll glitterskimrande vatten ifrån, som sedan med ett dån dunsade ner i den jättelika pölen.
Jag gick närmare kanten och kollade ner på vattnet. Det var säkert 15 meter ner till vattnet, och med tanke på att jag är riktigt höjdrädd så fick jag svindel av att kolla ner på det.
Jag satte mig ner med benen dinglande över kanten och kollade rakt ut. Vad är det egentligen jag är rädd för? Jag slår vad om att jag verkligen kände den där gnistan när vi kysstes. Det kändes rätt, helt enkelt. Men han är min bästavän, vi kan inte vara ett par. Vänner ska inte hålla på så här. Fast det förstås, Quinn och Chad är ju ett par... Och de var också bara kompisar först...
"Sluta! Sluta, sluta, sluta. Det kommer aldrig kunna bli något emellan dig och Mike. Ni är bara vänner. Inget mer." sa den onda lilla varelsen som jag inbillade mig att den bodde på min vänstra axel. "Jo det kan det visst. Du kände ju själv gnistorna när ni kysstes. Tappa aldrig hoppet, Rose." det var den andra lilla varelsen som bodde på min högra axel. Ja, jag har kollat mycket på filmer och inbillar mig att det bor en ängel och en djävul på mina axlar som ger mig tips. Men det är bara jag. Jag är lite annorlunda.
Jag satt och funderade på allt och ingenting när någon plötsligt hoppade upp bredvid mig. Först blev jag vättskrämd, men sen såg jag att det bara var Hope. Hon satte sig bredvid mig med kroppen vänd mot mig. Hon la huvudet åt sidan och satte sig med benen i kors.
- What are you doing here? frågade hon. Jag vände mig mot henne och suckade.
- I ran away, sa jag. Det var ju sant.
- From what? frågade hon undrande och rynkade ihop ögonbrynen.
- From Mike and Chad.
- What did they do now?!
- Nothing...
- Then, why did you run away?
Jag tvekade lite på om jag skulle berätta vad som hade hänt. Tja, hon kommer ju ändå få reda på det förr eller senare, så varför inte berätta det på en gång.
Med en suck kollade jag ner i mitt knä där mina fingrar lekte runt med varandra. Det är bara att berätta.
- Because I kissed Mike, mumlade jag.
- What?! Did you kiss Mike?! skrek hon förvånat.
- Yes...
- Why?
- It's a long story.
- Tell me.
Jag suckade lätt. Hon är verkligen envis. Men jag berättar. Hon är ju ändå en utav mina bästa vänner.
Jag drog efter andan och berättade allting som hade hänt det senaste dygnet. Alltifrån att vi kysstes på stranden och att jag somnade i hans famn, till att Chad kom på oss i tältet.
Hon pustade halvt ut efter min lilla historia och kollade mig i ögonen.
- Wow... So, do you like him? frågade hon.
- I don't know.. I felt sparks, but I don't know... Maybe.. svarade jag tveksamt.
- You're blushing. I think you like him, sa hon med ett brett leende.
Jag kände med handen på mina kinder. De var alldeles varma och säkert lika röda som ett körsbär. Jag flinade blygsamt och kollade ut mot vattnet igen. Trots min höjdskräck så har jag verkligen lust att bara hoppa rakt ut och ner i vattnet.
- Wanna go for a swim? frågade Hope, precis som om hon hade läst mina tankar.
- Yeah, I'd love to! svarade jag glatt. But I have my swimsuit in my bag...
- Let's go then!
- But... Mike... and Chad...
- No buts, you can't hide here the rest of the week!
Jag följde lydigt efter Hope tillbaka till lägret och smet bort till mitt tält medan hon gick åt ett annat håll. I hopp om att Mike inte var inne i tältet öppnade jag det och stack in huvudet.
Fan, han var där.
Och Chad.
Jag svalde och gick in. Chad kollade på mig med en blick jag inte kunde tolka. Förvirring? Avund? Undran? Glädje? Ilska? Jag har verkligen ingen aning.
- So... Are you a couple? frågade Chad. Fan, han var bara tvungen att fråga, eller hur? Jag kollade på Mike som bara ryckte på axlarna.
- Yeah, sa jag utan att riktigt tänka mig för. Yeah, we are.
Sådär ja! Ytterligare ett nytt kapitel uppe.
Det blev inte super långt och mycket prat, men det är i alla fall ett kapitel, plus att jag troligen inte kommer att kunna uppdatera på onsdagar, så det är ju superbra!
Hoppas att det var bra, och lämna gärna åsikter och idéer.
Vi kör åter igen på 10+ kommentarer till nästa kapitel.
Och en sak till, Jag skulle behöva lite hjälp:
1) Vad ska Mike dölja för hemlighet?
2) Vad tycker egentligen Chad och Hope om detta?
3) Har Mike och Rose känslor för varandra och är ett riktigt par, eller är det bara en "lek"?
