Tidigare...
Jag kände hur soffan sjönk ner bredvid mig och jag kollade upp på den som hade satt sig. Zayn hette han om jag kom ihåg rätt. Det jag vet var att han var ägaren till de vackra ögonen och det gulliga leendet som nyss fått mig att rodna. Jag log mot honom vilket han besvarade med ett krokigt, gulligt leende. Vi satt ett tag och bara kollade på varandra. Jag tror verkligen att jag har drunknat i hans ögon. Utan att jag visste ordet av snuddade en stor och mjuk hand vid min. Förvånat kollade jag ner på våra händer och sedan upp på Zayn som satt och log.
Jag drog efter andan och blåhöll Liam och Nialls händer. Fy vad detta kunde gå fel!
Doktorn kollade upp på oss och öppnade sakta munnen. "Niall. Niall Horan, is the father to the child."sa han och kollade tillbaka på hans papper. Lättad över svaret vände jag mig mot Niall och slängde mig i hans famn. Det var den här pojken jag älskade. Det är rätt att han är pappan. Jag vill spendera mitt liv med honom, det vill jag verkligen. Niall Horan är mitt livs kärlek.
Jag kollade upp i hans ögon. De glittrade av glädje. Snabbt placerade jag mina läppar mot hans. Jag kollade tillbaka mot Liam som stod med ett svagt leende på läpparna.
"I'm really happy for you two." sa han. Jag log och drog in honom i en gruppkram. Tännk att det faktiskt löste sig.
Jag tog åter igen tag i deras händer och vi gick ut till de andra.
Väl ute i vänterummet möttes man av två sovande, en halvsovande och två som satt med läpparna mot varandra. Vänta, vadå!? Louis och Harry satt helt avtuppade så ingen av dem kysste någon. Alli satt desutom och halvsov. Det kan bara vara två personer. Fiona och Zayn. Det gick fort. Jag förstod nästan attd et skulle bli något mellan dem. De passar perfekt ihop.
Jag log smått och pekade mot dem så att Niall och Liam även så dem. De flinade och Nial satte fingret framför munnen i tecken på att vara tyst. Jag och Liam smög över till en av sofforna och satte oss tyst ner. Niall hade smygit sig upp bakom soffan där de satt och satte sig på knä med armarna på ryggstödet. Jag fnissade smått när jag såg att Niall stoppade in huvudet lite mer mellan deras huvuden.
"How's it going!?" skrek han och de hoppade till. Jag kunde inte hålla mig längre utan brast ut i gapskratt. Deras miner var prislösa. Fiona kollade geberat ner i sitt knä med ett ansikte som hade blivit illrött. Zayn kliade sig i huvudet och även hans kinder fick en rosa nyans. Niall bara skrattade och gick tillbaka till oss.
"So, Niall is the father." sa jag för att spräcka den lilla tystnaden som hade lagt sig över rummet. De kollade upp på oss - även Harry, Louis och Alli som hade vaknat av Niall - och flinade. Deras leenden försvann och de såg ut att undra om det skull lé eller inte. Jag flashade ett litet leende vilket även Liam och Niall gjorde.
"That's great.. I think.." sa Louis och flinade.
Jag hoppade till av ett skrik från andra sidan dörren. Aouch.. Det är int så mysigt med hastiga rörelser när man har slangar i sig. Jag lade mig ner igen och återgick till att försöka sova. Innan jag hade gosattill mig i sängen kom det en sköterska och knackade på mi axel. Jag öppnade ögonen och kollade på henne. Hon log och signalerade att jag kunde sätta mig upp. Jag satte mig upp och hon satte sig bredvid mig.
"We've checked your results and they're great. We just have to take away everythingand then you're ready to go home." sa hon och log. Jag log till svar och hon lämnade rummet. Yes! Äntligen får jag komma hem! Visst har jag bara varit här i tre dagar. Men de tre dagarna känns som år.
Jag reste mig upp och började packa ihop de sakerna jag nådde. Bara sekunder senare kom hon in igen med ett litet rullbord med olika saker på. Jag slog mig ner i sängen och hon började plocka bort allt jag hade på mig. Slangar, nålar, bandage..
När allt var borta var jag fri att gå. Jag tog upp min lilla väska och gick ut till vänterummet. Annie och Niall satt hand i hand och kollade varandra i ögonen. Louis log brett så fort han såg mig, och Liam vände även huvudet mot mig. Jag kollade över till soffan där Harry, Fiona och Zayn satt och log mot dem. Mitt leende försvann snabbt när jag såg att Fiona och Zayn satt hand i hand. Hur gick det till? Släpp honom! Du har Louis!
Jag gick mot dem och omfamnades av sju människor. De var verkligen som min familj. Det har jag faktiskt aldrig tänkt på.
Nuså! Detta var kapitel 49! Nästa kapitel blir nog det sista.. Pappan är avslöjad!
Faktiskt har jag inte mycket att säga idag.. Ni är bara bäst som läser och kommenterar, tack! <3
Vi kör på den gammla gränsen jag bruka ha! :D
