One Direction fanfictions

Nu gällde det. nu skulle jag visa att jag verkligen var värd at ha henne som min. Det var våran första riktiga dejt. faktiskt tyckte jag att jag vara lite smart som valde en skräckfilm, jag menar då kan jag få chansen att hålla om henne. Jag hade precis allt planerat; först skulle vi se The Shining en klassisk skräckfilm, hon skulle bli smått rädd och gosa upp sig med mig, sedan skulle vi gå på middag på en liten mysig italiensk resturang inne i staden. Allt skulle bli perfekt. Jag tog tag i bilnycklarna som låg på byrån och sprang ut till den vita mini coopern som stod parkerad på uppfarten. Att pappa lät mig låna hans bil förstod jag faktiskt inte. Visst hade jag mitt körkort, men jag kan knappast säga att jag är bästa föraren. Utan att repa lacken stoppade jag försiktig in nyckeln i bildörren och vred om. Nu tänker ni säkert 'vänta, man kan väl trycka på en knapp på bilnyckeln så att bilen låses upp?' men nej, det kan man faktiskt inte. Det var inte en ny modell, utan vad jag hört så var den från 1990. Jag satte mig ner och körde ut från gården, och mot biografen inne i centrum. Jag hade ju kunnat betett mig som en riktig gentleman och ett henne skjuts, men nej då, inte vågade jag det. Mespropp.

Det tog kanske tio minuter in till biografen men som småning om kom jag fram. Jag kollade mig i backspegeln och fixade till pilotbrillorna som hade trillat ner på näsan. Om man får säga det själv så såg jag riktigt bra ut. Jag svalde nervositeten och klev ut ur bilen. Precis i tid. Bara några sekunder senare kom Fiona gåendes mot mig. Så fort jag såg henne kände jag hur nervositeten kom tillbaka och hur svett bildades i mina ihopknytna nävar. Wow, hon var otroligt snygg! Tajta jeans som visade hennes figur perfekt, ett kort och rätt så djupt uringat linne och en jeansväst. Jag hade verkligen en riktig pingla till flickvän.

"Hey babe! You look amazing!" sa jag i samma sekund som jag gick fram och gav henne en puss på kinden. "You don't look so bad you either." sa hon och höjde på sina mjukt formade ögonbryn. "So, what movie are we gonna watch?"

"You'll see..."

 

Filmen var äntligen slut. Ush, den var hemsk. Jag som trodde att Fiona skulle sitta och vara smått skrajsen, i stället var det jag som satt stel hela filmen. Aldrig mer ska ja kolla på skräckfilm. det är säkert.

"oh, the movie was sooooo good! You should have seen your face when he was chasing the kid with the axe! You looked terrified!" sa hon och skrattade. "Yeah yeah... I thought you were going to be scared so I could hold you..." sa jag, en gnutta generad över vad hon sa. "Naw, I love horror movies! But you can hold me now..." sa hon och gav mig en benkrossande kram. jag lade mina armar runt hennes smala midja och doftade in den ljuva ros doften från hennes hår. "Now, I've got a surprise for you!" sa jag och drog ut från kramen. Jag visste nog att hon älskade italiensk mat. Smart Liam, smart Liam...

Jaså, en överrakning? Undrar vad han nu ska göra.

Han tog tag i min hand och vi gick in mot staden. Vi kanske paserade två kvarter innan vi var framme vid en liten resturang som han stannade vid.

"Here we are!" Jag kollade nogrannare på resturangen och såg ett antal italienska flaggor. Nej, skulle han bjuda mig på itialenskt!? Jag älskar ju det! Hur vet han det? "Italian!? Are you serious!? Oh my god Liam, I love you!" sa jag och drog med honom in i resturangen. Jag kunde höra hur han fnissade till - troligen av min reaktion. Så fort jag klev innanför dörren slogs jag av en härlig doft massa olika örter. Jag andades in den ljuva doften och Liam drog oss till ett litet bord på uteplatsen. Ett ljus var uppställt i mitten av bordet och det var en matt belysning på hela uteplatsen. Så romantiskt! Jag kollade igenom den mysiga uteplatsen full av små bord och olika växter som ramade in allting. "Liam, you're the best boyfriend a girl can have. I lo-" Jag stannade upp och kollade nogrannare på det mina ögon stannat på. En kille med brunt kort-kort hår som satt med ryggen mot oss. Den ryggen och det håret känner jag igen så väl. "Sam!?" Killen vände sig mot mig och gav mig ett förvånat leende. Japp, det leendet känner jag igen. Det var Sam. "Fiona!? What the heck are you doing here?" sa han och sprang mot mig. Jag hade rest mig upp och mötte honom, och gav han en stor kram. Gud, dessa kramar har jag saknat. Hans doft. Hela han. Jag har saknat han något enormt!

"Liam, meet Sam, my exboyfriend."