Heej
Men jag hann börja på att skeiva lite hemma. Jag är grymt taggad inför nästa kapitel, men även nervös över hur det kommer att bli
Kramar från Ella
Länkning
Jag tävlar
Why Me - Part 10
Harry tryckte mig mot den hårda stenväggen och pressade hårt sina läppar mot mina. Jag drog undan huvudet och gav han en förvånad blick. Den förvånade blicken blev till en arg blick som inte alls tyckte att det var okej att han kysste mig. Men den arga blicken blev bara någon sekund efter en lekfull och strålande glad blick som bara ville visa vad jag kände för han. För jag hade ju faktiskt varit kär i Harry i flera år. Jag tryckte mina rödmålade läppar mot Harry som genast mottog min kyss.
Jag pressade min kropp hårdare mot Annie och lät mina läppar tryckas mot hennes. Utan att tänka mig för vad jag gjorde tog jag tag i hennes hand och drog henne in till festens mittpunkt. Väl innanför dörren vek jag av åt höger och förde henne upp för den breda och långa trappan som ledde till övervåningen. Åter igen pressade jag upp hennes kropp mot väggen och lät läpparna tryckas upprepande gånger mot hennes. Jag kände inte ens henne men endå gjorde jag det här. Jag visste precis vad jag var på väg att göra, men jag visste inte varför. Jag lät mina händer glida längs hennes sida och kysste henne från munnen och ner mot nacken. Jag förde henne bort mot en dörr längre ner i korridoren och öppnade den med en smäll.
”Hey!?” Det irriterade och förvånade skriket kom från ingen annan än Allison. Hon satt över an annan person i den stora sängen som befann sig i rummet. Eftersom det var Allison så kunde jag säkert säga att det var Zayn som var under henne. Snabbt smällde jag igen dörren och förde Annie mot nästa rum. Jag öppnade dörren som ledde in till ett stort vitt rum, med en enorm säng med slöjande draperier runt om den. Annie slängde sig ner i sängen och jag strax därefter.
Det osade svett i lokalen och kroppar trycktes mot varandra och allt var som en stor grötklump. Jag kände hur svettdropparna rann ner för mitt ansikte och jag stod inte ut längre. I panik av värmen sprang jag ut igenom den stora dörren som ledde ut från huset. Fiona hade hängt på direkt och var mig hack i häl. "I was dying in there! It was so freaking hot!" utbrast Fiona när jag smällde igen den stora vita dörren med guldprydda handtag.
”That's because you where there.” sa jag och lät mina läppar placera en mjuk kyss på hennes vinröda läppar. Hon sträckte sig efter min hand och placerade lätt sin lilla hand i min. Med korta och ganska vingliga steg började vi gå bort mot baksidan av den enorma gården vi befann oss på.
Hela gården var inramad av ett högt staket med välgjorda mönster som prydde det. Jag satte fart på mina steg och sprang i stort sätt mot stängslet och började försöka ta mig över det. Det gick verkligen inte bra. Om jag skulle chansa så tror jag att jag hade lyckats ta mig upp en decimeter, men föll direkt ner mot gräset igen. Bakom mig hörde jag ett högljut fniss som kom närmare och närmare. Fiona stod över mig med vidöppen mun och skrattade åt hur larvig jag såg ut på mitt försök att ta mig över. Hon tog några steg mot stängslet och gjorde ett försök på att ta sig över. Man kan verkligen säga att hon lyckades mycket bättre. På endast några sekunder hade hon lyckats ta sig till toppen och ner till gräset på andra sidan. Jag måste erkänna att jag riktigt nästan njöt när hon satt på toppen och jag kunde skymta in i hennes klänning. Äckel! Varför tänker jag så? Hon gav mig ett larvigt hånflin följt av ett skratt, som gjorde så att jag mycket mer gärna ville ta mig över. Hastigt kollade jag mig omkring i hopp om att hitta en grind eller något liknande. Tio meter ifrån där jag befann mig såg jag skymten av en enorm grind som stod öppen med en ynka glipa. Jag kollade på Fiona med höjda ögonbryn och ett larvigt glatt leende och sedan mot grinden. Med hårda steg sprang jag mot grinden och slog upp den och styrde sedan stegen mot Fiona.
Jag skulle tro att jag gick mot henne lite för hårt, för sekunden efter låg jag över henne i det blöta gräset. Hon tröck upp mig och det var nu hon som låg överst. I vad som kändes som en evighet av himmelsk njutning rullade vi runt i det våta gräset och pressade våra kroppar mot varandra samtidigt som läpparna var pressade mot varandra och tungorna lekte vilda lekar.
Jag drog upp mig mobil ur högra byxfickan och blev förvånad över vad klockan visade. 04.13. Jag fick då verkligen inte vara ute så här länge.
”I have to go!” sa jag och reste mig hastigt. Så dum som jag var frågade jag aldrig Fiona om hon ville gå med mig hem utan jag hjälpte henne upp och kysste henne hej då. Men jag var ju faktiskt inte världens tuffaste. Jag vågade helt enkelt inte. Mes!
Vad ska nu hända!? Ojoj!
Ganska kort men men.. Vad tycks? :)
Och ni klarade ju lätt gränsen på 10 kommentarer :') Så nu tar vi och försöker med 15. Klarar ni det?
Och fråga mig inte varför texten är knasig (om den nu är det) nya blogg.se är helt totalt jätte svårt!
Och en sak till.. nu låter jag säkert jätte knäpp men jag kollar inte igenom stavning och sånt så.. Det är säkert stavfel i kapitlen :s
Och det är sommarlov så min uppdatering kommer inte vara super, men ska försöka mitt bästa!
Why Me - Part 9
Allt var så stort och lyxigt. Hela huset strålade av lyx och pengar, och Harry kände inte ens igen mig.. Han drog mig igenom det enorma vardagsrummet där folk stod och dansade tätt intill varandra. Eller man kunde snarare säga att tjejerna stod och pressade sina lättklädda kroppar mot killarna, medan killarna bara stod och njöt helt enkelt. Harry öppnade den stora glasdörren som ledde ut till en enorm inglasad uteplats med pool i mitten. Han fortsatte att dra mig mot den avlånga baren som var placerad efter den ena väggen. Sakta satte jag mig ner på en utav de höga barstolarna, och med en duns slog Harry sig ner på den bredvid mig. Med ett berusat leende kollade han på mig och sa ”So how could it be that I've never seen your beautiful face before, Annie?”
Han avslutade meningen med en liten hick och slog huvudet åt vänster så att hans lockiga lugg slogs bort från ansiktet. Harry sträckte upp fingret i luften och bartendern kom mot oss.
”Give us something strong, and very much of it!” När han sa den meningen kände jag hur mitt hjärta ökade takt och hur ögonen blev enorma. Jag hade aldrig druckit förut, också skulle jag börja med att dricka något starkt och väldigt mycket av det. Killen bakom bardisken kom närmare och närmare och jag kunde se att han hade två enorma glas med sig. Jag ville verkligen inte verka vara en mes, så utan att riktigt tänka mig för sträckte jag mig efter ett utav glasen och började halsa som om att det var mina sista sekunder på jorden. Så fort jag fick i mig första klunken kände jag hur det riktigt sved och nästan gjorde ont att dricka det. Med en grimas - som visade precis hur äckligt jag tyckte det var – drog jag snabbt glaset från min mun. Bredvid mig satt nu Harry och stirrade på mig med ögon som såg ut att vara i storleken av en tennisboll. ”Wow... You're a good drinker!” sa han med en halvt dåsig röst. Snabbt hällde jag i mig det sista som fanns i glaset och ställde mig på benen. Med det ena benet framför det andra försökte jag gå bort mot dörren som ledde in, men det var lättare sagt än gjort. Mina små taniga ben vinglade sig fram över golvet och jag slår vad om att jag såg ut som Bambi på hal is. Det kändes som om att hela rummet snurrade runt och som om att jag sakta föll mot golvet. Som tur var så snurrade inte rummet, men föll det gjorde jag. På bara någon sekund hade jag ramlat ihop och låg nu på altanens golv. Harry kom mot mig med panikfyllda ögon och en rätt så rynkad panna.
Jag drack upp det sista som fanns i glaset och skulle just till att ställa mig upp när jag hörde en duns. Med ett ryck slog jag huvudet bakåt och möttes av att Annie låg på golvet. Panik och rädsla fyllde mig och snabbt men vingligt reste jag mig upp och gick fram till henne. Med ett väldigt berusat fniss lyfte hon upp huvudet och satte sig upp. Hennes ögon snurrade runt och hon såg ut att vara allt men inte nykter. Jag riktigt såg hur hon försökte få blicken fäst på en punkt. Men lyckades gjorde hon inte. Försiktigt reste hon sig upp, och stod nu på små vingliga ben. Utan att riktigt tänka mig för tog jag ett stadigt grepp om hennes armar och tryckte henne mot väggen. Jag pressade min näsa mot hennes näsa, som till min förvåning satt i bra höjd med min. Med andra ord så var hon lång. Hårt pressade jag mina läppar mot hennes. Hennes läppar gav ingen respons utan i stället ryckte hon undan huvudet och gav mig en förvånad blick.
Harry tryckte mig mot den hårda stenväggen och pressade hårt sina läppar mot mina. Jag drog undan huvudet och gav han en förvånad blick. Den förvånade blicken blev till en arg blick som inte alls tyckte att det var okej att han kysste mig. Men den arga blicken blev bara någon sekund efter en lekfull och strålande glad blick som bara ville visa vad jag kände för han. För jag hade ju faktiskt varit kär i Harry i flera år. Jag tryckte mina rödmålade läppar mot Harry som genast mottog min kyss.
Förlåt, förlåt, förlåt för usel uppdatering!!! Det blev ett ganska kort kapitel.. Men snart ska jag åka till våran sommarstuga så jag hinner inte skriva mer :(
Och pga att jag är i stugan kommer inte jag kunna lägga ut något på hela helgen :(
Men om jag har tidpå kvällarna som kommer (i stugan) hinner jag skriva! Så med lite tur kommer del 10 på söndag xD
Men! Jag hade även tänkt börja med en kommentar gräns.. Skulle ni kunna skrapa ihop 10 kommentarer tills på söndag? Vi börjar med det ;)
Hjälp igen...
Hjälp!
Why Me - Part 8
Tidigare...
Han tittade snabbt upp på oss och lät huvudet åter igen falla ner mot marken. Men innan han hade fått blicken neråt hindrades han av någonting och stirrade upp på oss igen. Hans ögon var klistrade på Annie. ”You...” var det enda han fick ur sig. ”Thank you..” sa Annie som hade fattat direkt att han tänkte säga att hon såg fantastisk ut.
”Someone is in love!” skrattade jag ur mig och drog sedan med mig Annie ut igenom dörren.
________________________________________________________________________________________
Jag stod nere i Fionas hall med Niall framför mig. Hans blick var som klistrad på mig. Hakan såg ut att slå i marken och ögonen hade fått en onaturlig storlek. ”You...” började han med en fascinerad röst. Jag hajade direkt vad han skulle säga och fick ur mig ett litet 'Thank You'. Fiona slog upp dörren och tog ett stadigt grepp om min arm och förde mig ut. Precis innan vi hade kommit ut sa hon 'Someone is in love!' med ett retsamt skratt i följd. Kunde det verkligen vara så? Var Niall kär i mig? Jag vågade inte ens tänka mer på det utan följde lydigt med Fiona. Som en liten hundvalp hängde jag efter henne utan att ett ljud kom ur min mun. Hur kunde jag gå med på detta? Först hade hon stulit, sedan trampat sönder mina glasögon – som tur var hade jag kontakt linser i väskan – sedan hade hon hux flux gått och köpt kläder till mig och nu skulle vi på en fest. Aldrig i hela mitt liv hade jag varit på en riktig fest. Det mest likt en fest jag någonsin hade varit en del av var Williams fyra års kalas som jag hade varit lekledare på.
Det kändes som att vi strosade omkring som yra hönor i timmar. Jag kunde satsa alla mina pengar på att vi var vilse. ”Do you even know where we are?” frågade jag Fiona med ett halvt oroligt pip.
”Yes!” man hörde direkt på hennes osäkra röst att hon inte alls visste vart vi var. Vi stod mitt i ett litet och tråkigt kvarter med massor av stora röda tegelhus. Ett typiskt litet London kvarter. Alla dörrar hade olika färger. Allt från svarta och vita dörrar till fula rosa och ljusgula. Fiona satte fart på stegen och gick upp för en lång backe. I hopp om att hon hade hittat rätt och att hon visste vart vi var följde jag lydigt vartenda steg hon tog. Vi lämnade det lilla tråkiga kvarteret och kom istället in till ett villa område med stora vita hus. Vartenda hus hade stora fönster som täckte hela väggarna och till, och jag kunde klura ut igenom att bara titta på husen att det fanns stora swimmingpooler på baksidan och att de som bodde här hade gott om pengar.
”There it is!” nästan skrek hon och pekade ivrigt på ett utav de största husen som fanns på den lilla gatan. Visst var jag helt medveten om att Harry, Liam och Louis var populär, men jag hade aldrig gissat på att de var rika. Vi gick fram mot det stora vita stenhuset och öppnade grinden till uppfarten. '2758 Styles' stod det med stora guld färgade bokstäver på den enorma grinden. Alltså var det Harry som bodde här. Jag kände hur hjärtat slog tredubblade slag och hur mitt ansikte tappade färg. Visst visste jag att Harry skulle vara på festen, men jag hade inte tänkt mig att det var hans fest. Försiktigt lät jag en darrig hand putta upp den stora grinden, och med ännu darrigare ben följde jag med Fiona in.
I hopp om att det var Fiona som ringde på dörren sprang jag efter Harry och öppnade den. Som jag hade hoppats på så var det Fiona som stod där med ett lekfullt leende på läpparna. Det leende var så smittsamt så efter bara någon sekund hade jag ett likadant på mina läppar. Hon tog ett kliv in och gick mot mig med famnen öppen. Jag tog emot henne och kramade om henne hårt. Det långa röda håret luktade hårspray och äpplen. Jag lät mitt huvud borra ner sig i hennes nacke och försiktigt pussade jag henne på axeln. När jag drog upp huvudet märkte jag en till person i dörröppningen. Jag visste säkert att jag hade sett henne förut men jag kunde inte sätta fingret på vem det var. Långt brunlockigt hår och ett par isblåa ögon. Det såg faktiskt lite ut som Annie, men det kunde det inte vara, hon hade ju glasögon och var inte så snygg. Jag lät tanken om att det kunde vara Annie snabbt sippra igenom mitt huvud, men struntade snabbt i det och förde Fiona in till festens mittpunkt. Musiken dunkade så högt att det till och med kändes som om att den var inuti mig. Tätt intill Fiona stod jag mitt på dansgolvet och hoppade och dansade i takt till musiken. Jag kände hur hennes kropp trycktes mer om mer mot min för varje sekund och hur hennes armar greppade ett fast tag om mig.
Liam hade tagit Fiona med sig in till vardagsrummet som för tillfället var ett enda stort dansgolv.
Kvar i dörröppningen stod nu en brunlockig flicka med blicken fäst på hennes höga klackskor. Med en ölflaska i högra handen vinglade jag försiktit fram till henne och tog ett hårt grepp om hennes lilla hand. Förvånat kollade hon upp på mig och ett par isblåa ögon träffade min blick. Den blicken var sylvass och riktigt skar in i min mjukt gröna blick. Det var någonting magiskt med den blicken. Som två stora diamanter satt hennes ögon placerade i ansiktet. Hennes kinder ändrade färg och blev flammigt röda och blicken letade sig åter igen ner mot hennes skor.
”What's your name?” frågade jag flickan med en flörtigare röst än vanligt. ”Annie..” sa flickan med blicken klistrad neråt. Namnet sa mig ingenting. ”Want a drink, Annie?” frågade jag henne samtidigt som jag slog bort mitt mjukt lockiga hår från ansiktet. Diskret nickade hon och jag tog ett stadigare grepp om hennes hand och förde henne inåt. VI gick förbi alla i vardagsrummet som stod och hoppade hysteriskt och ut på den stora inglasade altanen där bardisken fanns.
_______________________________________________________________________________________
Förlåt för sämsta uppdateringen! Men här är det. Osså skriver man jätte kort och uselt också... Fy fy på mig!
Svar på kommentarer med mera..
Många har frågat efter kapitel åtta, och det är så att i onsdags hade jag handbollsträning så därför kunde jag inte skriva då, och igår slutade jag sexan (nu tycker säkert vissa att jag är värsta barnungen spm bara går i sexan) så igår hade jag grinkalas och kramkalas med mina kära klasskompisar :')
Men idag ska jag hem till farmor och farfar och jag ska vara där hela helgen, så troligen kommer jag att skriva mycket då! ;)
Why Me - Part 7
Tidigare...
Jag gick mot kassan och la fram det lilla linnet på bordet.
”That will be £ 22.30 please” sa tjejen i kassan med en glad och pipig röst.
Jag stoppade ner handen i den svarta väskan med fransar jag hade hängande på min axel och tog fram min plånbok. Jag kunde inte förstå varför jag ens hjälpte henne. Eller varför jag köpte kläder till henne. Jag lämnade fram pengarna och tog påsen och gick tillbaka till Annie.
_________________________________________________________________________________________
Fiona kom emot mig med en stor grön påse som såg ut att vara långt ifrån fullpackad. Vad hade hon nu köpt? ”Come on! We're going to my place!” sa hon glatt och tog åter igen tag i min lilla spnkiga handled och drog oss mot utgången. Hon drog oss i väldigt hög fart så vi var framme på bara någon minut. Hårt och hastigt smällde hon upp den mörkgröna dörren som jag bara för någon dag sedan hade gått igenom med Niall. Fiona och Niall var verkligen som natt och dag. Den ena var en snäll, glad och omtänksam person medan den andre var puttrig, tjurskallig och rebell liknande. Men även i Fiona fanns det något som lockade mig till henne. Popularitet. Vad jag hade märkt så hade hon fått Liam, och det var en genväg för mig att komma närmare Harry. Hon sprang med hårda snabba steg uppför den mörkbruna trä trappan upp till övervåningen och slog upp den vita dörren längst bort på våningen. Jag sparkade av mina skor och följde efter henne upp. Jag hade föreställt mig ett mörkt rum som nästan skulle se ut som om att drakula skulle kunna leva där, men istället var det ett ljust rum med rosa väggar. Jag blev ståendes i chock i dörröppningen och jag var säker på att min haka var i golvet och att ögonen var på väg att hoppa ur.
”Why are you starring? You know we moved here this week so i haven't got time to fix my room yet! This was some little girls room before.” muttrade hon fram.
Hon slängde påsen på sängen och gick fram till garderoben och rotade runt. Tillslut tog hon fram ett par ljusa jeans som såg ut att vara i barnstorlek.
”Try this!” sa hon medan hon tog fram ett linne från påsen. Hon räckte fram linnet och byxorna till mig. ”Me!? No way!” jag skulle aldrig ta på mig något sånt.
Hon kollade först på mig med ett leende i hopp om att jag ändrade mig, men det gjorde jag inte. Leendet försvann och hennes ansikte blev till ett blekt tomt hål med svarta dödande ögon. Jag gav upp och gick fram till henne och drog ifrån henne kläderna, och med ett leende vände hon sig om och lät mig klä om. Jag drog av mig mina mjuka jeans och t-shirten. I hopp om att få på mig de små tajta jeansen satte jag mig ner i hennes svartklädda säng och trängde i mina ben i byxorna. Det tog i alla fall fem minuter att få på sig byxorna, men det gick. Linnet gick snabbare och satt på min överkropp på bara någon sekund. Jag gick fram till den stora spegeln som täckte en hel vägg och slogs av häpnad över hur jag såg ut. Jag var ju snygg. Men jag skulle aldrig kunna ha på mig det här inför folk.
”Are you done?” sa Fiona med en djup suck. Utan att jag svarade henne vände hon sig om och gav ifrån dig ett nöjt leende. ”Do you like it? You look hot!”
”Well... I must admit that I look good...” sa jag så tyst att man knappt hörde det. ”Yes! You look super stuning! It will be perfect for school, but you need something else for the party!”
”Party?” sa jag förvånat. Skulle vi till en fest? ”Yes! Liam texted me, they're having a party at their place!” Jag vågade inte protestera så jag nickade diskret och gav ifrån mig ett falskt leende. Jag ville verkligen inte till någon fest, men just nu gjorde jag vad som helst för popularitet.
Nu såg hon ju faktiskt bra ut. De tajta jeansen framhävde hennes figur och det lilla linnet var helt enkelt snyggt. De små blåa prickarna i linnet matchade hennes isblåa ögon, och de röda prickarna passade till hennes mjukt bruna hårfärg. Åter igen gick jag fram till min garderob och smällde upp dörrarna. Snabbt skummade jag igenom den stora garderobens hyllor och fastnade på en liten klänning med en tajt överdel och en tyllkjol. Klänningen var svart och hade vinröda rutor i kjolen. Den blev perfekt till mig. Jag hade verkligen inte något som skulle passa Annie. Jag hade bara svarta kläder. Jag tog fram en kort och tajt beige klänning med djup v-ringning som skulle passa henne perfekt. Den var det enda med en annan färg än röd och svart som jag hade i min garderob. Den var kanske lite för liten för henne, men det gjorde ju att hon såg ännu smalare ut. Jag slängde klänningen till henne och hon stod länge och krånglade på sig den. Själv drog jag av mig kläderna och satte på mig min klänning. Jag satte mig ner på knä och rotade runt bland skorna och väskorna som fanns i garderoben. Skorna far runt om mig när jag en efter en slängde ut dem på golvet. Det fanns säkert ett par hon skulle gilla. Jag hade redan bestämt mig för att ha de svarta skorna med nitar. När jag vände mig om slogs jag av att Annie stod där uppklädd i den lilla klänningen. ”Wow! You look hot!” sa jag med ett skratt. Allt jag fick till svar var ett litet generat fniss. Annie hukade sig ner och tog upp ett par svarta klackskor med cirka tolv centimeters klack. Det verkade som om att hon ville ha dem. Jag slog ett snabbt öga mot klockan som hängde ovanför dörren. 20.00. Det var dags att gå. Snabbt drog jag mascaraborsten över mina fransar och la ett tjockt lager eyeliner runt ögat. Annie gjorde det samma men struntade i eyeliner. Jag gick ut igenom den vidöppna dörren, som troligen att blåst upp, och Annie kom strax efter. När vi hade kommit ner för trappan kom Niall in igenom dörren. Han tittade snabbt upp på oss och lät huvudet åter igen falla ner mot marken. Men innan han hade fått blicken neråt hindrades han av någonting och stirrade upp på oss igen. Hans ögon var klistrade på Annie. ”You...” var det enda han fick ur sig. ”Thank you..” sa Annie som hade fattat direkt att han tänkte säga att hon såg fantastisk ut.
”Someone is in love!” skrattade jag ur mig och drog sedan med mig Annie ut igenom dörren.
________________________________________________________________________________________
Föööörlåååt för att allt går så segt! Men jag lovar att allt kommer hända i nästa kapitel!
Men komentera vettja! Blir sååå glad när jag läser alla snälla kommentarer. Tycker du inte att det var bra, kommentera endå!
Ps! Jag finns på Twitter @Ellas1Direction
Why Me - Part 6
Nu har jag inte skrivit på jätte länge men här kommer det!
________________________________________________________________________________________
Tidigare...
Men jag behövde vänner, plus att hon hade fått Liam. Alltså om jag var med henne kanske jag skulle få Harry tillslut.
”Ehm..” Hon kallade på mig och jag riktigt såg hur hon uppfattade mig. Tönt, fula kläder, nörd... Hennes tankar visades så tydligt. Men jag hade bestämt mig för att försöka bli kompis med henne. Även om det kunde ställa till med mycket problem...
________________________________________________________________________________________
Jag rättade till de stora glasögonen med stålbåge i silver som hade halkat ner på min näsa och tog initiativet och gick fram till Fiona. ”These shoes are really cool!” sa jag och pekade på ett par svarta kängor med en klumpig hög klack silvriga nitar i olika storlekar som täckte halva skon. Hon verkade gilla dem för hon räckte sig sakta efter dem. Med ett nöjt flin på läpparna sa jag ”You like them?”
”The're cool.” Hon kollade granskande på mig och lät den meningen sakta lämna hennes vinröda läppar.
Försiktigt sträckte jag mig efter de svarta skorna på hyllan snett ovanför mig och tog ner dem. De var faktiskt riktigt coola. Allt som jag gillar. Svart, nitar, edgy och rockiga. Perfekta med andra ord. Jag vägrade visa min belåtenhet så i stället kollade jag på henne med en halvt surt leende och nickade och sa att de var coola. Kanske var inte hon så patetisk som jag trodde. Hon kanske var någon man faktiskt kunde vara med. Bakom de tjocka glasen kanske hon var cool. Men det krävdes en enorm förändring innan jag kunde ses med henne. Jag tog tag i hennes smala handled och drog med hög fart iväg henne mot utgången.
”What are you doing!?” Fick hon ur sig med en skrovligt och litet pip. Det märktes att hon var rädd.
Jag fortsatte att dra oss mot utgången och på bara någon sekund var vi ute ur butiken. Hårt och snabbt lät jag mina skor slås mot golvet när jag sprang så långt bort från butiken jag kunde komma. Hon fattade inte att hon skulle springa på en gång men hajade vad som hände när det började tjuta ifrån butiken. Med små snabba steg kom hon efter mig. ”What.. Why!? Did you just steal these shoes!?” fick hon ur sig med små rädda ord. ”We! We just stole these shoes!”
Det var uppenbart att hon aldrig hade brutit någon regel. Själv var det verkligen inte första gången jag stal. ”That was a test to see if you could be my friend. Because it's obvious that you want to be my friend!”
Hon kollade generat ner på sina skor och sedan upp på mig.
”Okey...” var allt hon fick ur sig.
Jag tog det som ett ja till att hon ville vara min vän.
”But there's a few thing about you we need to change!” sa jag medan jag lät en kritisk blick vandra över henne.
”Like what?”
”First we need to throw these horrible glasses and then we need to change your style...” Jag rabblade hastigt ur mig allt som skulle ändras och drog henne till närmaste butik. Jag stannade till och kollade på henne och med ett lätt flin drog jag sedan av henne hennes glasögon och stampade på dem. Annie stirrade på mig med en förvånad och sur min. men på något sätt var hon glad att de var borta. Bakom de stora glasögonen var hon ju faktiskt väldigt fin. Mitt i det ljusa ansiktet med starka kindben satt ett par stora isblåa ögon som nästan det gjorde ont av att kolla in i. Som två kristallklara diamanter.
Vi kom in i en stor butik med kläder, skor, väskor och smycken överallt. Jag kände på mig att det skulle bli dyrt. Snabbt men noggrant skummade jag igenom affären i jakten på att hitta de perfekta kläderna till henne. Mina ögon fastnade på en skyltdocka som bar ett prickigt linne som slutade strax ovanför naveln och en mörkblå kavaj. ”What size do you have on clothes?”
”x-small, why?”
Utan att svara henne gick jag med raska steg mot skyltdockan och plockade fram ett linne i rätt storlek. Resten hade jag hemma. Hon kunde få ett par jeans av mig, och smink och smycken hade jag enormt mycket av. Jag gick mot kassan och la fram det lilla linnet på bordet.
”That will be £ 22.30 please” sa tjejen i kassan med en glad och pipig röst.
Jag stoppade ner handen i den svarta väskan med fransar jag hade hängande på min axel och tog fram min plånbok. Jag kunde inte förstå varför jag ens hjälpte henne. Eller varför jag köpte kläder till henne. Jag lämnade fram pengarna och tog påsen och gick tillbaka till Annie.
_____________________________________________________________________________________
Förlåååååt för ett kort kapitel men jag kör på det för att det inte ska bli konstigt.
Lämna en komentar och skriv vad du tycker!
Ps! Följ mig gärna på Twitter @Ellas1Direction
Nuru!
Hoppas att ni inte tycker att jag är dryg och att ni slutar läsa bara för min dåliga uppdatering, men det är ju sista veckan i skolan!
xx
Viktigt!
Men gå och läs den här bloggen vettja! http://michellebjorklin.blogg.se/
PS! jag kommer att vara ganska dålig på att uppdatera nu eftersom att det är sommar och sool!
Heej
IDAG SKA ALLA KOLLA PÅ ONE THING PÅ YOUTUBE!!!!
Why Me - Part 5
Nästa morgon vaknade jag av att solens starka strålar lyste in igenom mitt fönster och bländade mig. Jag rynkade min näsa och knep ihop mina ögon. Det verkade i alla fall som om att det skulle bli en varm och solig lördag. Min mage kurrade av hunger och jag hasade mig upp ur sängen. Klockan var halv elva. Jag hade aldrig sovit så här länge. I vanliga fall brukade jag vara vaken klockan halv tio. På med det gröna linnet och de mörkblåa jeansen. Linnet var inte ett sådant som slutade strax ovan bysten utan det var ett sådant som var enda upp till halsen. Jeansen var snarare som ett par joggingbyxor, pösiga och stora. Jag sprang ner till köket men hindrades som vanligt av pappa som sa ”Can you go and wake William?” Samma mening varje morgon. Som vanligt nickade jag och gick ut mot Williams rum. När jag öppnade dörren möttes jag faktiskt inte av ett stökigt pojkrum fullt av leksaker. Jag möttes av ett fräsht och nystädat rum med de gulliga blåa tapeterna med djurformade moln på. Jag slapp i alla fall klättra mig fram den här gången. William satt redan upp i hans lilla gröna säng med sängben som hade fötter med klor. Faktiskt så såg hans säng ut som ett monster. han hoppade med en lätt duns ner från sängen och sprang mot mig med öppna armar. Som varje morgon lyfte jag upp honom och gav honom en kram. Jag kände hur hans huvud kurade ner sig mot min hals. Min bror var verkligen den bästa killen i världen. Jag släppte ner honom på golvet och han sprang med små lätta steg in till köket. Det var visst inte bara jag som var hungrig. Sakta hasade jag mig efter William in till pappa och satt mig vid bordet. Frukostren var framplockad för en gångskull.
Jag drog på mig mina stuprörsjeans och en kort vinröd tröja. Jag slängde ett öga mot den svarta klockan som satt fastspikad på min ljusrosa vägg. Ljusrosa var inte direkt min favorit färg så här skulle det bli en rejäl förändring. Allt skulle vara mörkare och rockigare. Inte rosa och prinsessaktigt. Med snabba steg sprang jag ner till hallen och drog på mig mina höga och stora dr martens kängor. Hastigt slängde jag upp ytterdörren och sprang ut i det härligt soliga vädret. Jag hade brotom, men varför vet jag inte. Utan att veta varför gick jag med stora steg mot gallerian. Hade jag fått något ryck så att jag plötsligt vill shoppa? Jag brukade ju aldrig vela shoppa. Men visst, lite shopping skadar ju aldrig. Jag började äntligen se den stora gråa fasaden med enorma glasfönster. Jag satte fart på mina steg och gick mot den stora ingången. Dörrarna öppnades och jag klev in. I gallerian möttes jag av ett stort vitt utrymme med massvis av växter och dekorationer, och så klart människor, överallt! Världens tråkigaste affärer. Jag gick längre in i gallerian och kom fram till en second-hand butik. Äntligen något man gillar. När jag hade klivit in i affären kändes det som om att mina ögon var överallt. Som en förvirrad höna försökte jag hitta de rätta sakerna.
Jag gick ut till hallen och tog på mig min gråa huvtröja. Jag skulle till att ta de gråa slitna conversen men hindrades av en katt. Min lilla katt Daisy hade lagt sig på mina skor och blev alldeles sprallig när jag försökte ta mina skor. Hon ville troligen leka. För att få henne på andra tankar tog jag upp den lilla gula tygbollen som låg vid dörren och kastade in den i vardagsrummet. Snabbt som blixten var Daisy på benen och sprang in efter bollen. Hon var en katt men betedde sig verkligen som en hund. Hon älskade människor, var väldigt kramgo och gillade till och med apport. Hon var som verkligen en lite hundvalp i en kattunges kropp. Jag öppnade dörren och slogs av hettan som strålade från solen. Mot gallerian. Brukade aldrig shoppa, men mina gamla converse behövdes bytas ut. Med raska steg gick jag till gallerian. Den stora ingången öppnades när man kom nära den och jag gick in. Det bästa stället att hitta converse för ett bra pris var second-hand. Jag kunde den här gallerian utantill, så jag satte fart mot det lilla caféet och svängde sedan vänster och gick rakt mot butiken. Jag gick till avdelningen för skor. Där stod hon, Fiona. Varför var hon här? Jag fick något ryck och gick fram till henne och sa ”Hi! Need help?” Varför. Varför pratade jag med henne? Hon verkade vara den typen av tjej som är mer rebell än snäll. Men jag behövde vänner, plus att hon hade fått Liam. Alltså om jag var med henne kanske jag skulle få Harry tillslut.
”Ehm..” Hon kallade på mig och jag riktigt såg hur hon uppfattade mig. Tönt, fula kläder, nörd... Hennes tankar visades så tydligt. Men jag hade bestämt mig för att försöka bli kompis med henne. Även om det kunde ställa till med mycket problem...
__________________________________________________________________________________________
Förlåt att det inte hände så himla mycket men man kan säga att detta kapitel hänger ihop med nästa. Så snällllla sluta inte läs för att det inte hände mycket i detta kapitel..
Komentera och tyck till vettja! // Ella xx
Tack och Förlåt
Förlåt så himla mycket för det sista helt meningslösa kapitlet..
Allt blir mycket bättre när man läser allt som en "bok".
Hoppas att ni gillar min fanfic ovh TACK för allt stöd.
Why Me - Part 4
Jag hade aldrig sett någon med sån stor matlust som Niall. Från stunden då han lastade upp ett lass av friterad fisk och pommes frites hade han ätit nonstopp. Vi oss längs bort i matsalen bredvid de enorma femhörniga fönstren. Jag satte mig på stolen längst ner i hörnet och Niall satte sig mittemot mig. ”So what do you think about London so far?” frågade jag Niall. ”Well.. I.. Think.. I.. Like it!” sa han men fick avbryta sig för att tugga emellan varje ord. Jag var tvungen att skratta. Där satt han med mat i munnen och log. Jag hade ätit upp min mat för ett bra tag sedan. Jag var ju inte direkt tjejen med värsta aptiten.
Fish and Chips, ush! Eller för mig var all mat äcklig. Jag tog ett glas vatten och gick mot borden. Jag lät min blick söka igenom matsalen. Snabbt hittade jag mitt mål, Liam. Jag satte fart på mina steg och slog mig ner bredvid honom. Han skulle bli min. Jag hade bestämt mig. Han var ju en utav skolans populäraste killar.. En utav de söta tjejerna var jag då inte men endå drog jag till med ett smörigt sött leende. Han log tillbaka med ett brett leende. Harry hade redan ätit upp och Louis satt och halvsov. Med bara någon klunk drack jag upp mit vatten. Jag reste mig upp och räckte fram handen till Liam. ”Come on! There's something I want to tell you.” Han tuggade upp matten och reste sig upp. Vi gick bort från killarna och ut i korridoren. Jag stannade framför mitt nya skåp och vände mig hastigt mot honom. ”I really like you Liam..” Jag hann inte avsluta meningen, Liam hade lutat sig mot mig och försiktigt tryckt sina läppar mot mina. Jag blev ståendes med golfbollar till ögon och hakan i marken. Jag trodde inte att han skulle kyssa mig. ”I like you too!” Det sättet han sa det på var bara för gulligt. Med en mjuk ton i rösten och ett leende blev den meningen underbar. Jag bet tag i min läpp och lutade mitt huvud mot han. Jag var inte så värst lång så huvudet landade på hans bröstkorg. ”So.. Is this.. I meen are we a couple? När jag hade sagt den meningen kändes det så himla fel. 'Är vi ett par' varför sa jag så? Liam flinade och det tolkade jag som ett ja.
Skolan var äntligen slut. Jag gick till mitt skåp och stoppade in alla mina böcker. Försiktigt stängde jag igen dörren. Jag ville inte att det skulle bli värsta smällen som förra gången. När jag hade stängt skåpet hamnade jag i chock. Bakom skåpsdörren stod Niall med ett snett leende på läpparna. ”Wanna come over to my place?” Ja! Äntligen någon som vill vara med mig. ”Why not!” jag nästan skrek de orden. Jag var verkligen inte van med att folk frågade mig sådana saker. Vi gick mot skolportalen och när jag öppnade den möttes jag av det typiska London vädret. Regn. ”So where do you live?” frågade jag Niall i hopp om att få åka buss och inte gå. ”I live just four or five blocks away. So we have to go” sa han med en mindre glad ton i rösten än den han hade innan. Men om han bodde fem kvarter bort bodde ju vi grannar. Jag klev ut på asfalten och genast kände jag mig pissblöt. Regndropparna rann ner för min kind, och mitt hår hade blivit blött på bara något sekund. Riktigt mys väder, eller inte! Det blev en pinsam tystnad på vägen hem till honom. 20 pinsamma minuter av tystnad.
Vi hade äntligen kommit fram. Vi hade kommit fram till den fula mörkgröna dörren som var ingången till mitt hus. ”Do you live here!?” sa Annie med en glad och förvånad röst. ”Yes! Why do you wonder?” Hon pekade på den vita dörren på andra sidan vägen och sa ”I live over there!”
”Cool!”
Den kvällen spenderades för det mesta framför datorn och TV:n. Även fast vi i stort sätt inte gjorde någonting socialt så var det riktigt trevligt. Klockan var redan halv elva. Halv elva! Annie, och även jag, var ju de typerna som går och lägger sig i tid och så vidare. ”Bye Niall!” Sa Annie med en gäsp. ”Bye!” När hon hade gått ut stängde jag dörren och gick upp till badrummet. Snabbt men noggrant borstade jag tänderna och drog därefter en hand igenom håret. Jag lade mig ner i min stora och mjuka säng och somnade snabbt därefter.
_______________________________________________________________________________________
Kapitel 4! Blev inte så nöjd med det menmen! KOMENTERA!
Jag har en massa bra ideer men väntar bara på att de ska passa in // Ella xx
Länkbyte
Denna ff handlar om en tjej vid namn Patricia. Hon och hennes kompis ska åka till London och se One Direction. När de är på konserten stöter de på Harry. Sedan har jag faktiskt inte hunnit läsa mer, men den verkar jätte bra!
Läs dessa fanfictions!
Jag håller på och läser en gryyym fanfic. http://onelifeoneloveonedirectionfanfic.blogg.se/
Den handlar om en tjej som heter April som flyttar till London. Hon bor granne med "playern" Louis. Hon har haft ett svårt liv och är inte direkt mammas lilla flicka. Med andra ord så följer hon inte de regler som sätts upp för henne.
Mer kan jag inte berätta för då förstör jag hela innehållet. Den är sååååååååå bra skriven.
Läs även denna http://carrotvscat.blogg.se/ som min allra bästa vän skriver.
Den handlar om en tjej som heter Jessie, som är tillsammans med Niall och bor därför med killarna. Den är JÄTTE bra skriven och jag älskar den. Och om jag berättar mer om den kommer jag nog att avslöja för mycket.
Om du vill göra ett länkbyte lämna en komentar med ditt namn och din blogg!
// Ella xx
Why Me - Part 3
Tidigare...
Och även om jag, Harry och Liam må vara de populäraste killarna hade Zayn mer att erbjuda. Zayns blick mötte min. Den förvandlades genast till en mörk och hånande blick. Genast började han kyssa henne mer och hans händer letade sig nerför Allisons rygg och stannade med ett fast grepp på hennes rumpa. Jag klarade inte av att kolla på dem längre. Snabbt ryckte jag undan min blick och vände mig mot Harry.
_____________________________________________________________________________________
Nej! Alla kollade på mig. Varför var jag tvungen att smälla igen skåpet. Mitt ansikte skiftade färg och blev illrött. Med blicken ner i backen och ett svinrött ansikte gick jag med rask takt mot klassrummet. Jag riktigt kände hur allas ögon följde mina steg. Första lektionen var historia med Mrs Norman. En sträng och sur gammal tant. Men mig behandlade hon som en tre åring. Jag var verkligen hennes gullegris. Inte direkt en titel man ville ha. Det gjorde bara så att man blev en större tönt. Jag hasade mig bort till de stora gardinbeklädda fönstren och slog mig ner i mitten av bänkraden. Jag lade ner mina böcker på bänken och lutade mig tillbaks. Min rygg möttes av en kall och hård liten stolsrygg. Lektionen började om tre minuter och jag satt ensam i det stora vita klassrummet. Allt där var verkligen vitt. Golvet, vitatavlan, taket, allt. Det enda som hade färg var de nymålade gröna väggarna. Det stank målar färg i hela skolan. Rektorn hade bestämt sig för att fixa till skolan, så han hade fått det målat i olika färger i varje klassrum. Inte direkt charmigt om man frågade mig. Skolklockan ringde och elever kom springandes in i klassrummet. Alla ville sitta så långt bak som möjligt. Mrs Norman hade nämligen en tendens till att spotta när hon pratar. Äckligt. Sist av alla kom Mrs Norman. ”Hello class! Is everybody here? 1..2..3..4... 13. Where's Mr Styles and his friends?” Inte så konstigt att de var sena. Men någon minut senare kom de inspringandes. Harry gick fram till Mrs Norman och drog till med ett leende och ett charmigt ”Sorry we're late.” Det leendet. Det leendet var livsfarligt, och ännu farligare var hans ögon. Hade man väl kollat in i hans ögon var man död. De vackra gröna ögonen. Om jag måste erkänna så hade jag faktiskt varit riktigt kär i han i flera år. Men det leendet och 'sorry we're late' höll alltid. Aldrig fick de skäll för att de kom sent. Liam, Harry och Louis gick bakåt i klassrummet och satte sig längst bak. Ingen vågade ta deras platser längst bak. ”Okey class! We've got two new students!” Mrs Norman spottade ut sig meningen och pekade mot dörren. In kom en blond kille och en tjej med långt rakt rött hår och trasiga kläder. ”This is Niall and Fiona! They just moved here from Ireland” Sa hon och log mot dem. Fiona gick fram till katedern och fick ur sig ett trött och ganska kaxigt 'Hi'. Niall verkade vara mer av den blyga typen för han hade redan gått och satt sig. Han satte sig bredvid mig. Ett perfekt tillfälle att få nya kompisar. Och ganska söt var han också. Jag vände min blick mot honom. ”Hi, I'm Annie” mumlade jag med ett gigantiskt leende på munnen. Jag såg säkert idiotisk ut. ”Hi” log han mot mig. Jag kände redan att detta kunde vara en bra början på en vänskap. Lektionen började och tog slut ganska snabbt. Jag plockade ihop mina saker och reste mig upp.
In igenom dörren kom en tjej och en kille. Tjejen jag hade träffat i helgen, Fiona. Så vacker. Jag letade upp hennes blick och fångade den med min. Hon log mot mig och blev presenterad av Mrs Norman. Killen hade satt sig några bord framför men Fiona kom mot mig och satte sig ner framför mig. ”Hi” Viskade jag till henne när jag hade böjt mig fram. Jag fick ett snett leende till svar.
Jag reste mig upp och vände mig mot Annie. ”Let's go to the cafeteria!” sa hon till mig med ett leende på läpparna. Jag hade bara varit på skolan i någon timme och jag verkade redan börja få en vän. Jag och Fiona, min tvillingsyster, hade flyttat hit till London förra veckan. Vi hade flyttat hit från Mullingar i Irland. Vi må vara tvillingar men vi var inte ett dugg lika. Jag var blond, hon rödhårig. Jag var den typen som jobbade sitt bästa och helt enkelt var en genuin människa och hon hade hela sitt liv haft problem med allt. Precis allt.
Jag nickade till svar och vi slog följe till cafeterian. När jag öppnade dörren till cafeterian så slogs man av en tjock och fuktig hetta. Fish and chips. Jag kunde känna lukten ända hit. Jag kände lukten av den varma fisken och de väl doftande pommes frites som fanns framme vid köket. Jag satt fart på mina steg och var snabbt framme vid köket.
__________________________________________________________________________________________
såja.. FÖRLÅT för att det går så segt, men håll ut för det KOMMER att hända mycket! Tack för att du läser och komentera gärna // Ella xx
Why Me - Part 2
Bussen var fullpackad. En plats fanns kvar. Längst bak. Men att sätta sig längst bak utan att vara någon, det var inte en bra idé. Längst bak satt bara folk som till exempel Allison, skolans snobb nummer ett, och Harry, den populäraste och snyggaste killen i skolan. Han hade nog varit ihop med fler tjejer än vad jag hade kompisar.
_________________________________________________________________________________________
Mitt enda alternativ var att stå. Så klumpig som jag kunde vara så kunde det gå hur som helst. Jag tog tag i ett räcke och tog ett krampaktigt tag om det. Jag ville verkligen inte ramla. Då hade mitt liv varit kört. Jag stoppade in hörlurarna i öronen och slog på Skylar Grey – Invisible. Det var verkligen som om att den låten representerade mitt liv. Visst färgade jag inte håret, tar konstiga mediciner eller skär mig, men ”invisible” just det ordet sa allting. Jag var helt enkelt osynlig. Resan till skolan gick ganska snabbt endå. Med musik i öronen så blir allt lättare. När bussen stannade var det verkligen som en tävling att komma ut ur bussen först. Även fast jag stod närmast utgången trängde alla sig förbi mig. Alla! Sist kom jag ut. Helt mörbultad. Det kändes som om att folk hade trampat ner mig. Alltså var detta början på en helt vanlig skoldag. Snabbt rusade jag in i skolbyggnaden. Mitt skåp var på andra våningen och nästan längst ner i korridoren, och skolan började om fem minuter. Jag sprang upp för trappan och mot mitt skåp. Man fick verkligen brottas i trappan men jag tog mig upp. Jag hade verkligen skolans bästa skåp men ändå sämsta. Det bästa med skåpet var att bara några skåp ifrån hade Harry sitt skåp. Men det sämsta var att några skåp år det andra hållet hade Allison sitt skåp. Faktiskt så hade jag och Allison varit bästa vänner sedan dagis, men i början av sjuan, då ändrades allt. Hon rycktes med i att vara snygg och populär och den alla killar ville ha. Med andra ord blev hon ihop med Zayn. Zayn var skolans badboy slash player. Så i hela två år hade jag och Allison varit ovänner. För just nu var vi två månader in i nian.
Jag letade mig ner i min byxficka och tog upp skåpsnyckeln. Hastigt vred jag om nyckeln och skåpet åkte upp med ett klick. Snabbt stoppade jag in alla mina böcker och stängde skåpet igen. Om någon skulle se mig med alla skolböcker skulle det bara vara ännu ett tecken på att jag var en tönt. Spanska, franska, matte, biologi, fysik, kemi och engelska. Vissa skulle nog bara ha valt ett andra språk, men inte jag. Franska var ett otroligt vackert språk och jag har alltid velat kunna prata franska. Jag vred åter igen om nyckeln och skåpet stängdes med en smäll. Nej! Nu kommer folk att titta hit på grund av smällen. Snälla, jag vill inte ha uppmärksamhet, inte nu.
Jag stod vid mitt skåp med ena sidan av kroppen lutad mot det. Framför stod Liam och Louis, mina två bästa vänner. Liam pratade på om hur hans helg hade varit, men jag hade tröttnat för länge sedan. För det Liam inte verkade märka var att han hade sagt samma saker om och om igen. ”I met a girl, Fiona, at the beach and I think I like her..” Den meningen kom ur hans mun upprepade gånger. Men varje gång med nya ord. Louis stod till höger om mig med blicken klistrad på någonting, men vad visste jag inte. Jag kollade in i hans ögon och försökte räkna ut hans ögons mål. Omöjligt. Louis blick var verkligen omöjlig att läsa av. En häftig smäll från ett skåp hördes bara några skåp ifrån mig. Jag vände huvudet mot stället där smällen kom ifrån. Anne-Louise's skåp, varför är jag förvånad. Hon brukade alltid stoppa in sina saker i skåpet på en svinblick och stänga skåpet snabbt så att ingen skulle märka något. Fast smällen som hennes skåpsdörr gjorde ifrån sig var inte direkt diskret. Jag förstod mig inte på henne. Hon var ju faktiskt ganska söt. Långt brunlockigt hår, diamant liknande blåa ögon med en skiftning av grön och hon hade en fin kropp, faktiskt. Men glasögon, uppsatt hår och lösa kläder. Det var inte direkt något som gjorde så att ögonen fastnade på henne när hon gick förbi. Jag kom på mig själv stå och stirra på henne och ryckte genast bort blicken. Louis stod fortfarande och stirrade och Liam pratade nu med sig själv om sin helg. Jag var tvungen att skratta. Mina två bästa kompisar stod och såg ut som fån.
Min blick var klistrad, på en utav de vackraste levande ting. Allison. Hon stod där, på max tolv skåps avstånd. Men inte märkte hon mig. Det enda hon gjorde var att pressa sina läppar mot Zayn upprepade gånger. Avundsjuk var en underdrift till vad jag var. I år hade jag gillat henne, men Zayn är ju skolans player. Och även om jag, Harry och Liam må vara de populäraste killarna hade Zayn mer att erbjuda. Zayns blick mötte min. Den förvandlades genast till en mörk och hånande blick. Genast började han kyssa henne mer och hans händer letade sig nerför Allisons rygg och stannade med ett fast grepp på hennes rumpa. Jag klarade inte av att kolla på dem längre. Snabbt ryckte jag undan min blick och vände mig mot Harry.
______________________________________________________________________________________
Jaja.. Det händer inte så jätte mycket just nu men jag har massor av idéer och väntar bara på ett bra ställa att kunna klämma in dem på. Men komentera gärna vad du tycker och TACK för att du läser! // Ella
Svar på komentarer
Det var en person som undrade om killarna kommer att vara kända eller inte, svar på det: Nej :)
Detta är en highschool fanfic om killarna.
Tack för att ni läser och jag hoppar att alla gillar den! xx
Why Me - Part 1
Tänkte börja på en fanfic! Komentera gärna vad du tycker!
___________________________________________________________________________________________
Väckarklockan ringde, men som vanligt var jag redan uppe. Jag var ju en sån här tjej som de flesta skulle kalla för en tönt. Jag följde alla regler, Mitt långa brunlockiga hår var alltid uppsatt, högsta betyg i alla ämnen och glasögon. Glasögon! Det var de som gjorde allt värre. Visst gillade jag mina glasögon och jag tycker inte illa om de andra som har det, men tjejerna och killarna på skolan klassade oss med glasögon som töntar. Jag gick fram till min garderob. Noggrant letade jag reda på det bästa jag kunde hitta. Inte för mycket hud fick synas, och helst ett par vanliga jeans eller joggingbyxor. Mina ögon stannade på en blå t-shirt utan tryck. Det fick bli den och ett par jeans. Jag granskade mig själv i spegeln. Inget såg bra ut. Jag var inte nöjd med mig själv och hade aldrig heller varit det. Glasögonen åkte på och allt blev bara värre. Men varför bry sig. Ingen kille skulle ju ändå aldrig gilla mig. Och jag skulle då aldrig bli populär. Jag sprang ner till köket. Vårat vanliga och tråkiga kök. Hela vårat hus var bara vanligt. Inge lyx, inga nya saker, bara vanliga tråkiga gamla möbler. Pappa satt redan vid köksbordet med en kaffekopp på ena sida av sig och en kopp te på den andra. Så var min pappa. Alltid skulle han ha både te och kaffe innan han gick till jobbet. Men det hade börjat efter att min mamma hade gått bort. För två år sedan fick min mamma cancer och dog bara en månad efter. Han hade bara brukat dricka kaffe förut, och mamma hade druckit te. Men jag antar att han nu drack både och bara för att ha något slags minne av min mamma. ”Good morning!” Sa jag glatt men endå med en otroligt trött röst. ”Good morning.” Han kollade upp på mig och försökte le. Men han lyckades inte. Han hade inte lyckats le ända sedan hon dog. Sorgen fanns i mig också men den var hundra gånger större hos pappa. Mamma var ju ändå hans hustru. Eller blivande hustru. Dagen innan mamma blev sjuk hade han köpt en förlovningsring och hade tänkt fria. Men det hände aldrig. Mamma blev sjuk och han vågade helt enkelt inte. Den ringen var nu inramad och hängde ovanför deras säng. Så fort jag eller min lillebror nämnde mamma på något sätt så blev han frustrerad och ledsen.
Jag gick fram till köksbordet men hindrades av pappa ”Can you go and wake William?” Jag nickade och drog mig till Williams rum. När jag öppnade hans dörr möttes jag av leksaker, dinosauriedockor, bilar och allt annat som kan finnas i en fyra årig pojkes rum. Allt var en enda röra. Det var så gott som omöjligt att ta sig fram till hans säng, med hjälp av mina långa ben och smidighet tog jag mig fram utan att något legotorn eller liknande ramlade ihop. Försiktigt ruskade jag hans axel och nästa sekund satt han upp i sängen. Så söt. Nyvaken, snuttefilten i handen och med en droppe drägel i mungipan. Visst var det en aning äckligt att han dräglade, men hans ögon och små runda kinder, det var oemotståndligt och fick mig alltid att le. Han var nog den enda killen förutom pappa som skulle älska mig. Han sträckte ut sina armar mot mig i tecken på att han ville ha en kram. Jag böjde mig mot honom och lyfte upp honom i min famn. Åter igen var jag tvungen att ta mig igenom hans rum. Och denna gång med honom i famnen. Med den ena foten framför den andra kunde jag försiktigt ta mig igenom hans rum. Med rask fart bar jag in honom till köket och satte ner honom i hans stol. Jag öppnade kylskåpet, för som vanligt hade pappa inte tagit fram någon frukost utan endast sitt älskade kaffe och te. Mjölkpaketet, juicen, smör och ost. Allt jag ville ha. Det fanns faktiskt inte mycket mer inuti vårat kylskåp. Jag tog fram smörgåsar ut skafferiet och även en liten skål till William. Han brukade alltid äta cornflakes och mjölk. Jag ställde ner skålen framför honom och hällde i mjölken och cornflakes. Med ett hungrigt leende började han snabbt äta. Jag bredde min macka och åt den snabbt. Med en snabb blick mot klockan som satt på väggen märkte jag att den redan var 7.50. Skolan började 8.10. och det tog ungefär tio minuter att åka buss. Jag var ju som sagt den typen av tjej som aldrig blev sen. Normalt sätt så brukade jag gå till skolan men det tar ungefär tjugo minuter. Så det han jag då inte idag. Jag sprang ut till hallen och packade ner alla böcker i väskan. Jag tog på mig mina gamla och slitna converse en huvtröja. De flesta tjejer i skolan hade nya converse och skinnjackor, och de populära tjejerna hade till och med klackskor. Larvigt om man frågade mig. Varför klackskor i skolan? Jag hörde hur skolbussen stannade utanför. ”Bye dad! Bye William!” Sa jag samtidigt som jag sprang ut ur dörren. Precis innan jag hade stängt dörren hörde jag ett sött ”Baybay Annie!” Min bror hade ju inte bästa uttalet men det sättet han pratade på fick mig alltid att le. Just det ja, Mitt namn var Anne-Louise Sanders. Men jag hatade verkligen mitt namn, så jag föredrog att bli kallad Annie.
Bussen var fullpackad. En plats fanns kvar. Längst bak. Men att sätta sig längst bak utan att vara någon, det var inte en bra idé. Längst bak satt bara folk som till exempel Allison, skolans snobb nummer ett, och Harry, den populäraste och snyggaste killen i skolan. Han hade nog varit ihop med fler tjejer än vad jag hade kompisar.
__________________________________________________________________________________________
Så.. del 1 klar! Hoppas ni gillar den och komentera gärna och säg vad du tycker! // Ella
