One Direction fanfictions

Tidigare...

Och även om jag, Harry och Liam må vara de populäraste killarna hade Zayn mer att erbjuda. Zayns blick mötte min. Den förvandlades genast till en mörk och hånande blick. Genast började han kyssa henne mer och hans händer letade sig nerför Allisons rygg och stannade med ett fast grepp på hennes rumpa. Jag klarade inte av att kolla på dem längre. Snabbt ryckte jag undan min blick och vände mig mot Harry.

_____________________________________________________________________________________

Nej! Alla kollade på mig. Varför var jag tvungen att smälla igen skåpet. Mitt ansikte skiftade färg och blev illrött. Med blicken ner i backen och ett svinrött ansikte gick jag med rask takt mot klassrummet. Jag riktigt kände hur allas ögon följde mina steg. Första lektionen var historia med Mrs Norman. En sträng och sur gammal tant. Men mig behandlade hon som en tre åring. Jag var verkligen hennes gullegris. Inte direkt en titel man ville ha. Det gjorde bara så att man blev en större tönt. Jag hasade mig bort till de stora gardinbeklädda fönstren och slog mig ner i mitten av bänkraden. Jag lade ner mina böcker på bänken och lutade mig tillbaks. Min rygg möttes av en kall och hård liten stolsrygg. Lektionen började om tre minuter och jag satt ensam i det stora vita klassrummet. Allt där var verkligen vitt. Golvet, vitatavlan, taket, allt. Det enda som hade färg var de nymålade gröna väggarna. Det stank målar färg i hela skolan. Rektorn hade bestämt sig för att fixa till skolan, så han hade fått det målat i olika färger i varje klassrum. Inte direkt charmigt om man frågade mig. Skolklockan ringde och elever kom springandes in i klassrummet. Alla ville sitta så långt bak som möjligt. Mrs Norman hade nämligen en tendens till att spotta när hon pratar. Äckligt. Sist av alla kom Mrs Norman. ”Hello class! Is everybody here? 1..2..3..4... 13. Where's Mr Styles and his friends?” Inte så konstigt att de var sena. Men någon minut senare kom de inspringandes. Harry gick fram till Mrs Norman och drog till med ett leende och ett charmigt ”Sorry we're late.” Det leendet. Det leendet var livsfarligt, och ännu farligare var hans ögon. Hade man väl kollat in i hans ögon var man död. De vackra gröna ögonen. Om jag måste erkänna så hade jag faktiskt varit riktigt kär i han i flera år. Men det leendet och 'sorry we're late' höll alltid. Aldrig fick de skäll för att de kom sent. Liam, Harry och Louis gick bakåt i klassrummet och satte sig längst bak. Ingen vågade ta deras platser längst bak. ”Okey class! We've got two new students!” Mrs Norman spottade ut sig meningen och pekade mot dörren. In kom en blond kille och en tjej med långt rakt rött hår och trasiga kläder. ”This is Niall and Fiona! They just moved here from Ireland” Sa hon och log mot dem. Fiona gick fram till katedern och fick ur sig ett trött och ganska kaxigt 'Hi'. Niall verkade vara mer av den blyga typen för han hade redan gått och satt sig. Han satte sig bredvid mig. Ett perfekt tillfälle att få nya kompisar. Och ganska söt var han också. Jag vände min blick mot honom. ”Hi, I'm Annie” mumlade jag med ett gigantiskt leende på munnen. Jag såg säkert idiotisk ut. ”Hi” log han mot mig. Jag kände redan att detta kunde vara en bra början på en vänskap. Lektionen började och tog slut ganska snabbt. Jag plockade ihop mina saker och reste mig upp.

In igenom dörren kom en tjej och en kille. Tjejen jag hade träffat i helgen, Fiona. Så vacker. Jag letade upp hennes blick och fångade den med min. Hon log mot mig och blev presenterad av Mrs Norman. Killen hade satt sig några bord framför men Fiona kom mot mig och satte sig ner framför mig. ”Hi” Viskade jag till henne när jag hade böjt mig fram. Jag fick ett snett leende till svar.

Jag reste mig upp och vände mig mot Annie. ”Let's go to the cafeteria!” sa hon till mig med ett leende på läpparna. Jag hade bara varit på skolan i någon timme och jag verkade redan börja få en vän. Jag och Fiona, min tvillingsyster, hade flyttat hit till London förra veckan. Vi hade flyttat hit från Mullingar i Irland. Vi må vara tvillingar men vi var inte ett dugg lika. Jag var blond, hon rödhårig. Jag var den typen som jobbade sitt bästa och helt enkelt var en genuin människa och hon hade hela sitt liv haft problem med allt. Precis allt.

Jag nickade till svar och vi slog följe till cafeterian. När jag öppnade dörren till cafeterian så slogs man av en tjock och fuktig hetta. Fish and chips. Jag kunde känna lukten ända hit. Jag kände lukten av den varma fisken och de väl doftande pommes frites som fanns framme vid köket. Jag satt fart på mina steg och var snabbt framme vid köket.

__________________________________________________________________________________________

såja.. FÖRLÅT för att det går så segt, men håll ut för det KOMMER att hända mycket! Tack för att du läser och komentera gärna // Ella xx