Tidigare...
Han sov och och småsnarkade. Stämmningen var fortfarande ganska spänd mellan mig och Liam. Men han hade faktiskt bett om ursäkt flera gånger. Det är bara att släppa det. Jag älskar Annie.
Zayn satt och stirrade rakt ut i tomma intet, Fiona kollade ner på hennes fötter och Alli var kvar inne på sitt rum. Allt var bara för tyst och pinsamt.
Nervöst kollade jag runt på de andra. Alla sov föutom jag, Liam och Niall. Blicken fastnade på de två killarna som nervöst kollade upp på mig. Ett litet svagt leende bildades på deras munnar innan de återgick till att sitta tysta och bara stirra. Jag stängde sakta ögonen och lutade huvudet neråt.
"Where did the elephant go!?" skrek någon och jag vaknade från min "sömn". Louis. Det var helt klart Louis. Vem skulle annars skrika något sånt konstigt utan anledning.
"What the fuck, Lou!? You scared the shit out of me!" skrek Fiona som lik som alla andra hade hoppat till av Louis' utbrott.
"I just wanted to... Well, it was too quiet." sa han och skrattade smått. Ett antal suckar hördes och alla återgick till sitt.
"Ms. Sanders, Mr. Payne and Mr. Horan, can you come with me for a minute." sa en läkare bakom mig. Lydigt reste jag mig upp och följde efter honom. Killarna kom upp på varsin sida av mig och kollade nervöst ner på mig. Jag log diskret mot dem och fortsatte att gå.
Läkaren ledde oss in till ett litet rum där även doktorn som hade sagt att jag var gravid satt. Vi slog oss ner på stolarna som fanns i rummet - jag i mitten med killarna på varsin sida om mig. Av nervositet grabbade jag tag i deras händer och klämmde åt dem hårt. Doktorn kollade medlidande på oss och kollade ner i hans papper.
"So... Are you ready?" sa han och kollade upp på oss. Vi nickade till svar och han kollade åter igen ner i hans papper.
"The dad is..." han drog ut på vem det var och jag svalde nervöst. Åh gud vad detta kan gå fel...
Jag kollade nervöst efter Annie som med Liam och Niall gick efter läkaren. Stackarn... Jag drog undan blicken och kollade ner på mina fingrar. Snabbt kollade jag upp igen och möttes av ett par stora, bruna ögon. En liten rodnad smög sig upp på mitt ansikte och han log smått. Generat kollade jag ner i mitt knä igen. Jag kände hur soffan sjönk ner bredvid mig och jag kollade upp på den som hade satt sig. Zayn hette han om jag kom ihåg rätt. Det jag vet var att han var ägaren till de vackra ögonen och det gulliga leendet som nyss fått mig att rodna. Jag log mot honom vilket han besvarade med ett krokigt, gulligt leende. Vi satt ett tag och bara kollade på varandra. Jag tror verkligen att jag har drunknat i hans ögon. Utan att jag visste ordet av snuddade en stor och mjuk hand vid min. Förvånat kollade jag ner på våra händer och sedan upp på Zayn som satt och log.
I know, I know... Det blev kort. Men jag sitter faktiskt och är super fökyld!
Men vad tycker ni? Vem är pappan? Är Fiona kär? När kommer slutet? Idéer?
Ja, jag kan svara på en av dem; slutet är ganska nära.
Men vi kör på samma kommentargräns som vanligt. ;)
