One Direction fanfictions

 

 

 

 

 

 

 

Jag vaknade upp av flera oroliga röster i rummet. Vart är jag? Försiktigt försökte jag öppna mina tunga ögonlock. Framför mig satt Annie och Lola och stirrade på mig.

"Where am I?" sa jag och kliade mig i huvudet. "At the hospital. You got a cramp cause of your cancer. The doctors did a surgery and your tumor is gone. You've slept for a day now." sa Lola. Jag kollade runt i rummet och såg sju bekanta ansikten. Annie.. Niall.. Fiona.. Liam.. Harry.. Louis.. Zayn.. Vad gör han här!? Jag kollade noggrannare på Zayn som stod i dörröppningen. "What are you doing here!?" skrek jag i samma veva som jag satte mig upp i sängen. De andra kollade bak på Zayn och gav ifrån sig små fejkade leenden. "Can we talk in private?" frågade han och de andra lämnade rummet. Jag satte mig och dinglade med benen över sängkanten och Zayn slog sig ner bredvid mig. "What is it?" sa jag och stirrade ner på mina fingrar som lekte runt med varandra. "I'm so sorry for what I said. I heard Louis and Liam talk about you beeing at the hospital an I just had to come. I don't know why I've been such an asswhole. You and Louis look so happy together, I guess I was jealous of you and him. Can you please forgive me? I mean your story is horrible and I can't be mad at you. I'm sorry. Friends?" Jag tog några sekunder för att ta in det han nyss sa innan jag vände mig mot honom. Han kollade upp på mig och skyldighet och sorg fyllde hans ögon. Han kanske talar sanning. "Friends." flinade jag och kramade om honom. Det kanske är dags att lämna det förflutna och bli vän med honom igen. "Good." flinade han.

Jag gick fram till kaffemaskinen och tröck på knappen. Undrar vad Zayn säger till Alli? Undrar om hon mår bra nu? Jag drogs tillbaka till verkligheten av att det heta kaffet rann ner för min hand. Jag hoppade till av hettan och drog undan muggen. De andra satt tysta i de två sofforna några meter bort och bara tom glodde. Jag pillrade fram pillrerna och ställde ner muggen. Justsom jag skulle till att svälja det första pillret kom en doktor och stoppade mig.

"What are you doing with these?" frågade han och viftade runt med burken. "Taking them...?" mumlade jag och tog en klunk från kaffet. "Do you know what these are for?"

"Yes..?"

"Who gave you these?"

"Ehm.. Dr. Gardson."

"Dr?! She's just a student! Before you take more of these I'll have to run a few tests on you." sa han och drog med mig bort till ett rum. "I haven't introdused myself. I'm Dr. Brown." sa han och vi skakade hand. Han förde mig till en våg och tog min vikt. Han gick igenom några tester innan han gjorde ett ultraljud.

"Well your baby - or the tiny-tiny fetus that's growing in you - is doing great. Did Lola really say it was dead?" sa han och kollade på mig med en förvirrad blick. Jag nickade och satte mig upp. Så den lever? Kan dom ta och bestämma sig!? "So I'm pregnant?" Han nickade och jag reste mig upp och lämnade rummet. Snacka om att jag är en aning förvirrad nu. Lita aldrig på sjukhus...

Varför har jag bettet mig som ett as mot Allison? Hennes förflutna är hemskt! Och jag har varit så hemsk. Hon är ju så glad med Louis. Det är bäst att jag lämnar dem i fred. Jag kramade om Alli en sista gång och gick ut till de andra. Jag slog mig ner på en stol mitt emot sofforna och stirrade ner i golvet.

"So? What happened? Did you tell her?" frågade Harry och stirrade på mig. Jag nickade och kollade upp på de andra. De nickade smått och återgick till sina mobiler. Min blick mötte en rödhårig flickas gröna ögon och jag trodde jag skulle smälta. Vilka ögon! Jag flashade ett leende och hon rodnade smått. Wow, hon var vacker.

---

Svar: Hahaha, ja det har blivit väldigt rörigt, dåligt och konstigt i de senaste kapitlerna. Men tare lugnt - jag ar idéer. Tror jag... Antingen kommer det bli en jättedålig fanfic eller så kommer den rätta till sig lite :)

Jag satt med bena i kors i min säng och stirrade ut i tomma intet. Niall hade gått hem för någon timme sedan, och jag hade suttit här enda sedan dess. Jag menar, jag vet inte vad jag ska göra. Vad jag ska säga. Hur ska jag berätta det här för pappa? Jag klarar inte av det. Det är ett barn. Ett levande barn i min mage.

Jag reste mig upp och ställde mig framför den stora spegeln. Försiktgt drog jag händerna över min mage och försökte kolla om det syntes. Snabbt drog jag ner tröjan igen och slängde mig i sängen. Aouch. Jag kanske inte ska slänga mig hit och dit... Jag drog fram min dagbok som låg i säkert förvar under min madrass. Den sönderklottrade boken kunde vara min bästa vän ibland. Särskilt nu. På något sätt så måste jag skriva av mig. Snabbt och slarvigt skrev jag ner allt som jag tänkte på. Det var då det slog mig; jag måste kolla vem som är pappan. Det kan inte vara Harry; det var för länge sedan. Liam kan det vara, och lika med Niall. Så antingen går jag och bär på ett barn som har killen jag älskar som pappa, eller ett barn som har killen jag helt enkelt bara låg med utan att tänka på det. Fan, vad livet kan vara komplicerat ibland.

Två timmar senare - då klockan var 20.23 - stod jag och Alli i receptionen på sjukhuset. Nu tänker ni säkert; "Du är väl inte bra kompis med Alli?" Jo, det är jag. Under de senaste veckorna har vi blivit bra vänner igen. Hon är riktigt snäll faktiskt.

"I can't do this." mumlade jag och Alli ställde sig framför mig med händerna placerade på mina axlar. "Yes you can. You're strong! And I'm here with you. All you gotta do is go in there and... Well I don't know what will happen next - but I'm sure it will be alright!" sa hon och kollade med en varm blick på mig. "Than you. Can you come with me?" Hon nickade och doktorn förde oss in till ett rum. Vi satte oss på de två stolarna som fanns i rummet och några minuter senare kom en kvinnlig läkare in.

"Hello Annie! I'm Dr. Gardson but you can call me Lola." sa läkaren som visst hette Lola och vi skakade hand. "So you're here because you're pregnant and you wanna know who's the father? Am I right?" sa hon och läste i papprerna. Jag nickade smått och hon log. "You can lay down on the bed and I'll be back in a minute." sa hon och försvann ut ur rummet. Jag gick nervöst över till sängen och lade mig ner. Alli stod bredvid mig och jag tog ett stadigt grepp om hennes hand. Precis som hon sa så kom hon tillbaka en minut senare med ett litet bord. "First we have to take a look at the baby. Maybe you wanna know if it's a girl or a boy?" Jag nickade försiktigt och Lola plockade fram något slags majonäs liknande klägg. Hon drog upp min tröja och smörjde på geggan. Helt plötsligt med hjälp av någon manick hade hon fått upp en konstig bild på monitorn. "That's your baby-" Hon avslutade sig själv och gick fram till bilden. Hon suckade och vände sig mot mig. "I'm sorry, hun. It's dead." sa hon och log medlidande. Va? Är den död? Ska jag vara glad över det? "I'll leave you alone." sa hon och gick ut ur rummet efter att hon torkat bort geggan från min mage. Alla känslor var som bort blåsta. Vad ska jag tycka? "I'm sorry, babe. But maybe it's best this way.." viskade Alli och lade sig bredvid mig. "I- I- I don't know what to think?" Ville jag ha barnet? Nej, det är nog bäst såhär. Eller... Vi låg en stud i tystnad innan Lola kom in igen. "Here. Take these and the fetus will come out when you pee." Sa hon och gav mig några piller. Vadå, ska jag kissa ut barnet? Sjukt...

Jag kollade på Annie som satt helt rakt upp och ned utan några känslor alls. Stackarn. Hon tryckte i sig ett piller och svalde med en klunk vatten. Jag reste mig upp och stannade till. Min mage började göra riktigt ont och nästan dunka. Jag tog tag i närmaste sak och kände hur benen blev till gelé. Nästa sekund låg jag där på golvet med två urskiljaktiga människor över mig. Allt svartnade och kroppendomnade bort. Sedan var jag borta...

 

 

Så ta och följ mig via bloglovin! Om detta nu funkar så tryck på DENNA :D

Tidigare...

"You said you'd listen to music!" sa jag och stirrade på Niall som stod helt utan mobil, MP3 eller iPod. "I couldn't."

Tidigare...

"Oh, it's just my period." Han nickade och drog in mig i en kram igen.

Jag drog ut från kramen och kollade oroligt på Annie som stod och jämrade sig.

"If that's all because of your period I'm so happy that I'm not a girl!" sa jag coh skrattade. "Haha, it's not funny.."  svarade hon och pressade armarna mot magen och grimaserade. Jag kramade om henne igen och vilade huvudet på hennes huvud. "Gosh, you're hot!" sa jag och höll henne framför mig. "Thank you..." sa hon och gav mig en förvirrad blick. "No, I mean you're hot. Like you're ill. Are you feeling okay?" Hon tvekade lite över vad hon skulle säga men gav sig. "No.." sa hon, och små blanka tårar började rinna ner från hennes ögon. "We can go home if you want to." sa jag och lade åter igen mina armar runt hennes skakande kropp. "No, it's okay." sa hon bestämmt. Jag försökte övertala henne att hon inte var okej, men hon insisterade på att stanna kvar med de andra.

Vi återvände till de andra som nu var inne på H&M. Man kunde se att Annie fortfarande hade ont men hon bet ihop.

"OMG! When's the wedding?!" skrek Louis och Fiona hoppade omkring som en galning när de såg ringen Annie hade på fingret. "What? No! It's just a gift! Like a promise ring." sa Annie och flyttade på sig så att hon inte skulle bli nertacklad av Fiona och Allison.

"Where's Harry and Liam?" frågade jag och kollade runt efter dem. "Harry is flirting with some girl and Liam is... I don't know where Liam is?" sa Louis och alla kollade runt efter Liam. "I'm here!" sa Liam och allas huvuden vändes åt hans håll. Han kom ut från omklädningsrummet med en tröja i handen.

Jag försökte flina och vara glad som alla andra, men det kändes som om att min mage skulle sprängas. Man kan inte göra något annat än att hata mensvärk. Fy fasen vad ont det gör.

"We're going to pay for this!" sa Fiona och alla höll upp det dom skulle köpa. Jag nickade smått och de gick iväg mot kassan. Niall och jag väntade utanför affären.

"Niall, did you use protection?" sa jag utan att tänka. Han kollade förvånat på mig och svarade snabbt att han hade gjort det. "Wait, no... I don't think so." sa han och kollade oroligt på mig. Åh nej, det kan inte... Eller så klart det kan, men detr får inte... Mina andetag blev snabbare och jag tog tag i Niall och drog med honom till apoteket. Jag tog tre graviditets test och gick till kassan för att betala. Kvinnan i kassan kollade menande på mig och jag betalade. Jag vet precis vad hon tänkte "Kids these days..". Vi gick bort till toaletterna och jag låste in mig i ett bås. Jag öppnade de tre paketerna med tester och gjorde mig redo.

"Niall, I can't do it when you're listening!" sa jag. Niall hade stannat alldeles utanför båset och verkade minst lika nervös som jag. "I'll listen to some music." sa han snabbt. Jag gjorde det som skulle göras och kissade på de tre testerna. Otåligt satt jag på toalocket och stampade ivrigt med foten. Efter fem minuter pep det till och jag kollade ner på det första testet.

 

 

Men det kan ju visa fel. Jag har två chanser till. Jag drog efter andan och kollade ner på det andra.

 

 

Okej, nu börjar jag bli riktigt nervös. Mitt hjärta höll nästan på att hoppa ut ur bröstet av nervositet och jag kollade ner på det tredje och sista testet.

 

Fan, fan, fan. Jag är 17 år och gravid. Hur mycket bättre kan livet bli... Inte är jag varken redo eller villig att ha barn.

"How's it going?" frågade Niall och jag öppnade dörren. Han stod där med en aning panikslagen blick och stirrade på mig. "You said you'd listen to music!" sa jag och stirrade på Niall som stod helt utan mobil, MP3 eller iPod. "I couldn't."

"Well-" jag avbröt mig själv och började tokgrina. Han omfamnade mig snabbt och jag begravde ansiktet i hans varma bröst. "I'm pregnant." sa jag mellan snyftningarna. Han kollade allvarligt på mig och började grina. "I'm so sorry, Annie!"

 

Vi lämnade skolbyggnaden och gick bort mot busshållsplatsen. Eller, jag och Niall gick segt som sirap hand i hand, Louis och Harry sprang och gjorde gud vet vad, Allison och Fiona pratade och skrattade och Liam gick som vanligt. Liam är nog den enda normala.

"So... Wanna come over to my house and watch a movie?" sa Louis som hade börjat gått tillbaka mot oss. "Woah, Lou. Not after how it went last time!" sa jag och skrattade. "But-" sa han och putade med underläppen. "No buts."

"But, I like your butt. I love your butt!" sa Niall som fortfarande hade sin hand placerad på min rumpa. Jag fnissade åt vad den blonda pojken just sagt och kollade upp i hand blåa ögon. "And I love you." sa jag och gav honom en kyss på kinden. "I love you more."

"Come on lovebirds, we don't want to have another sexscene." sa Louis och drog mig från Niall. Han slängde mig över axeln och jag sparkade och viftade för att försöka komma ifrån hans starka grepp. "NIALL! Help me from this thing!" skrek jag och Louis skrattade ondskefullt. "No one can save you from... from..." Utan att jag visste ordet av hade Niall räddat mig från Louis grepp och lyfte upp mig i sina armar. "You're sir. Dumbass, Lou! I'll allways save my princess." sa Niall och jag kollade in i de vackert blåa ögonen som fick mig att bli svag. "I'm not sir. Dumbass! I'm sir. Hot-sexy-funnny Lou!" sa Louis och slog med knytnäven på sitt bröst. "Sure..." sa Liam och skrattade.

"I think we should go shopping!" sa Fiona och Allison nickade instämmande. "No.." gnällde killarna i kör. "Come on! You can buy... ehm, what do guys buy?" sa jag och kollade frågande på tjejerna. "Pornmagazines.." viskade Fiona och jag och Allison brast ut i gapskratt. "What is it!? Why are you laughing?" frågade Niall. "Nothing." sa jag kort och försökte sluta skratta. "Shopping it is!" sa Fiona och drog med Harry och Liam mot bussen. "Wait, wh-" började Harry men blev avbruten av Fiona. "I said, shopping it is! We're going shopping!"

 

Tjugo minuter av bussresa senare klev vi in i den stora gallerian. Niall tog tag i min hand och drog mig bort från de andra och in i gallerian.

"Use protection!" ropade Harry. Jag kollade bak på han och himlade med ögonen. "I mean it!"

Han förde mig längst in i gallerian och in på en toalett. Kanske Harrys "tips" om att använda skydd vore bra. Vänta här nu! Skydd? Använde Niall skydd? Jag drog fram mobilen och kollade på almernackan. Jag är bara tre dagar sen så det är väl inge farligt. Han hade ju skydd. Självklart han hade.

"I just wanted to say that I love you and I'll allways love you, Annie. And I've got something for you." Han letade runt i sin ficka och drog ut en liten blå ask. Han öppnade lådan och tog upp en liten silver ring med en liten text inristad på utsidan i kursiv stil. "We're only 17, Niall.." sa jag osäkert och kollade på ringen. Han tänkte väl inte fria? "I know. And this is not a proposal, I just wanted to give you this ring and this neckless to show you how much I love you." sa han och tog fram ett silverhalsband med en liten bricka på. "I want you to know that you're my everything and one day I wanna marry you, have kids, live in a beautiful home and grow old with you. I love you." sa han och trädde på ringen på mitt ringfinger. Jag kände hur tårarna började hota och. Han är bara för perfekt. Han vände mig och jag lyfte undan mitt hår. Jag kunde känna hans andedräkt i min nacke och hur hans stora, varma händer trädde på mig halsbandet. Han vände mig om igen och kysste mig på läpparna.

"You're the best boyfriend a girl can have. I love you so much!" sa jag och omfamnade honom. Jag kollade noggrannare på ringen och läste vad som stod. 'You and me forever'. Med ett brett leende kollade jag även vad det stod på halsbandet. 'Nannie'. "Seriously, Niall. Nannie?" sa jag och Niall skrattade smått. "Niall and Annie, Nannie." Jag log åt hans kreativitet och kramade honom hårdare. "I love you, Niall." viskade jag och pressade huvudet mot hans tröja. Han lade hakan på mitt huvud och kramade om mig lite till. "I love you too."

"You really chose the perfect place to give me a ring." sa jag och skrattade. "Whatever." sa han och även han skrattade.

Jag drog ifrån och kollade in i hans ögon. Allt snurrade till och jag mådde fruktansvärt illa. Jag grimaserade och Niall kollade oroligt på mig. "What's wrong?"

"Oh, it's just my period." Han nickade och drog in mig i en kram igen.

---

 

Hon kollade undrande på mig och jag förde med henne till mitt rum. Ja, vi var hemma hos mig, för hennes pappa ville inte ha fest hemma hos dem.

 

"What the hell!? Annie!?" skrek jag och kunde inte fatta vad hon gjorde. "It's not what it looks like, Niall! I'm sorry!" sa hon och tårarna började forsa. "So you didn't just kiss Liam?"

"Ni-" började hon men blev avbruten av Liam. "It wasn't her fault, Niall. I kissed her. I kissed her because Fiona broke up with me and I think I just needed some comfort. I'm so sorry, mate. I know you probably won't forgive me, but please forgive Annie. It wasn't her fault." sa Liam och Annie fortsatte gråta och förlåta sig. Jag öppnade min famn och omfamnade Annie. "I forgive you, honey." viskade jag i hennes öra och hon kollade tacksamt upp på mig med tårfyllda ögon. "I can't be mad at something as beautiful as you, I love you too much." Jag kysste hennes hjässa och hon begravde sitt ansikte i mitt bröst. Hon fortsatte mumla förlåt och jag kramade om henne hårt. Hon var min, Liam ska hålla sig borta.

Varför sa Liam att det var han som kysste mig? Jag är I alla fall riktigt tacksam över det. När jag kysste han kände jag hur jag älskade Niall, och inte någon annan.

Jag burrade in mig i Nialls varma och hårda bröst och lät mina tårar skapa en blöt fläck på hans vita linne.

"Come on, the others are waiting." sa Niall utan att ägna en blick åt Liams håll. VI gick ner till de andra och satte oss ner i soffan.

"Oh my goodness, triangle drama!" tjöt Louis och flaxade omkring. "Gosh, Lou! You're so pervert." sa jag och Liam satte sig mittemot oss. Jag drog fram min mobil och letade fram Liams nummer.

 

 

Jag log åt hans meddelande och svarade snabbt.

Jag log mot Liam och nickade diskret. Äntligen! Inge mer drama. Jag älskar Niall och så är det bara.

 

Jag lutade mig mot Liam och viskade i hans öra. "We have to talk." Han kollade undrande på mig men nickade. Vi ställde oss upp och ursäktade oss. "Use protection kids!" ropade Louis och jag gav honom en arg blick. Fast längst inne var jag nervös. Jag visste inte hur jag skulle säga det här. Det kunde förstöra allt. Jag kunde förstöra allt. Jag drog med honom till närmaste rum och satte mig ner på en stol.

"Ehm, I need to tell you something." Han nickade och satte sig bredvid mig. "I cheated." sa jag snabbt och enkelt. Han kollade förvånat på mig och jag kände skulden. Jag hade verkligen varit otrogen, mot denna vackra pojkvän.

"What!? With who?!" Även han såg en aning skyldig ut. Varför? Det var ju jag som hade varit otrogen, inte han. Eller hur..?

"Sam... I'm so sorry, but I've still got feelings for him. Can we be friends at least?" sa jag och kände mig hemsk som just gjort slut med denna supersöta kille bredvid mig. "Of course." sa han och kramade om mig. Va? Tog han det här bra? Det är väl bra antar jag. 

 

 

Det där var ju... En aning konstigt. Det kändes inte rätt. Vilket jag inte är förvånad över. Jag har Niall och Louis har Alli. Det var bara en kompis kyss. En lek. Liam och Fiona reste sig upp och gick ifrån rummet.

"Use protection kids!" ropade Louis och fick en arg blick från båda utav dem.

De var borta i kanske 20 minuter och när de kom tillbaka såg de båda en aning ledsna ut. Vad har nu hänt? Jag gav Fiona en orolig blick som hon besvarade med ett fejkat leende och kollade ner i marken. Något är på tok...

Vi satt i någon timme till och utmanade varandra på sanning eller konka. Efter en stund blir man faktiskt trött på det. Samma utmaningar hela tiden. Kyss den, krama den... Allison hade faktiskt öppnat upp sig mer. Hon pratade och var med och hon var faktiskt riktigt rolig och snäll. Hon var en i gänget kan man säga.

Jag reste mig upp och gick ut till hallen.

"Ehm, Lou, where's the bathroom?"

"Aw, Annie need to go weewee." sa han med en larvig röst. "Oh shut up, Lou!" hörde jag Niall säga och Louis började jämra sig. Troligen hade Niall slagit till honom på armen för att få honom att sluta. "You're so pathetic.." mumlade jag.

"Well thank you. It's right to the left when you get upstairs, hun." fnittrade han. "Oh.. thanks." Jag gick upp för trappan och skulle just till att gå in på toaletten när en stark arm stoppade mig. Jag vände mig om för att se vem det var och möttes av ett par vackra bruna ögon. Liam.

"We need to talk." Jag nickade lätt och följde efter Liam. Han ledde oss till ett rum alldeles intill och vi satte oss på en stor säng.

"So... you know what happened-" jag avbröt han genom att sätta handen mot hans mun. "Please, Liam, it was nothing, right?" Hela hans ansikte blev mindre glatt och han såg en aning... ledsen ut? "Well, I... Kinda liked it. I'm so sorry, Annie." Va, gillade han det? Det gjorde ju jag också.

"I kinda liked it too. But I've got Niall and you've got Fiona."

"Well yes, and no. Fiona broke up with me." sa han och kollade in i mina ögon med en aning sorgen blick.

"I'm so sorry, Liam." Sa jag och kramade om honom. Våra ansikten var några få centimeter ifrån varandra och hans andedräkt slog mot mitt ansikte. Utan att tänka mig för placerade jag försiktigt mina läppar på hans.

Hur länge kan hon vara på toa? En sån stor blåsa kan väl inte en liten tjej som hon ha. Jag reste mig upp och gick mot trappan. Hon kanske har ramlat? Tänk om hon är död. Är jag för överbeskyddande? Nej, jag älskar bara henne, det är därför. Jag gick upp till övervåningen och öppnade toadörren. Ingen där. Jag visste det. Hon är död. Jag kom för sent. En liten tår rann ner för min kind och jag sprang omkring som en galning från dörr till dörr. Jag öppnade den sista dörren ch trodde jag skulle svimma över vad jag såg. Min Annie och Liam, kysser varandra.

---

"No biggie." sa jag när jag satte mig ner igen. Killarna satt med vidöppna munnar och både Niall och Liam såg en aning svartsjuk ut. Aw, gulligt. De är svartsjuk över en liten puss mellan två vänner. "What actually happened last night?" frågade Fiona och spännde blicken. Åh, nej.

"What actually happened last night?" Fiona spännde blicken i mig och jag ville bara försvinna. Jag vill inte berätta. Men jag vill inte ljuga, det är lågt. "Ehm... We... Just kissed." svarade jag och såg hur Annie suckade av lättnad. Det kändes så fel att säga det. Det var ju inte sanningen. Jag ljög. Harry kollade skeptiskt på mig men jag försökte hålla mitt pokerface. "So... Allison, truth or dare." Hon hoppade till av förvåning och frös till. "Ehm... I don't know... Truth?" Jahapp, vad skulle jag nu säga? "What's wrong, Allison?" sa Annie med en rätt så medlidande röst. Vadå vad är det för fel? Vi kollade alla förvånat på Annie och Allison. "Nothing." sa hon snabbt och kallt till svar. "Alli, I know something is wrong. I've known you forever." sa Annie och kollade på Allison som satt och kollade ner i sitt knä. "Well... You have to promise not to tell anyone." Alla nickade och kollade undrande på henne. Hon suckade och berättade hela sin historia. 

"... Well, I don't know but I think I've still got cancer." sa hon och alla kollade på henne förvånat med vidöppna munnar. Va!? Hade hon cancer. Och hade Zayn hotat att berätta för alla om han fick reda på att hon var med oss? Va!? En ensam lite tår rann ner för hennes kind och hon blev omfamnad av Annie. "God, Alli, I'm so sorry. I didn't know. Why didn't you tell me before? And why the heck did you tell Zayn, of all people?" sa Annie och höll Allison tätt mot sig. Några få tårar rann ner för båda deras kinder och Allison skakade på huvudet. "I don't know... But can we please just move on? I don't want to talk about this anymore." Annie satte sig bredvid Niall igen och han lade en arm runt henne. Det gjorde ont att se dem tillsammans. Jag tror jag till och med blev svartsjuk när de pussades - Niall och Annie alltså.

"Yeah, so Lou, truth or dare?" sa hon och Louis hoppade av spänning. "BOTH!" skrek han så Allison var tvunge att hålla för öronen. "Truth - who's the most goodlooking girl here, and you can't say Allison. Dare - Kiss someone, same there, you can't kiss Allison." sa Harry och Louis såg mindre glad ut. "Well no hate, but I think I have to say Annie." Annie rodnade och kollade åter igen ner i sitt knä. "So come over here, Annie Bannie." sa han och putade lekfullt med munnen. Annie såg en aning förskräkt ut men gav sig och lutade sig mot Louis.

Jag placerade mina läppar mot Annies och blev förvånad över hur bra det kändes. Det kändes som sagt bra. Det kändes rätt. Efter några sekunder drog vi ifrån och Annie rodnade en aning. Jag satte mig ner och lika gjorde hon. Så fort hon hade satt sig till rätta kraschade Niall sina läppar på hennes. Jag kände mig en aning sur över det, varför vet jag inte.

 

Som rubriken säger så tänkte jag svara på en kommentar.

 

Svar: Hihi, ja, jag har redan börjat på att skriva min nästa fanfic faktiskt. Och jag har till och med idéer till en som jag tänkte skriva efter den :) Jag är 13 år och HÄR finns ett inlägg om mig, tex lite fakta om mig osv.

Hehe, tack så mycket! :D

 

 

Skulle vi verkligen spendera helgen med varandra? Fast som Louis sa, det var ett bra tillfälle till att lära känna varandra bättre. Men det dåliga var att jag skulle spendera helgen tillsammans med tre killar som jag gillar. Sa jag just att jag gillar allihopa av dem? Gör jag det? En sak ag vet är att jag gillar Niall mest. Eller hur? Fast det kändes så rätt med Liam. Harry är nog helt ute ur bilden. Visst gillar jag honom, med mer som en vän. Och det är inte för det han gjorde, det är för att vi inte klickade oh jag kände inte att vi hade "pojkvän-flickvän" kemin mellan oss. Vi var bättre som vänner, tyckte jag i alla fall. Men snälla, sluta tänka på Liam. Det var en lek.

"So... what now?" sa Harry och bröt tystnaden. "Well, what about something like a game where you tell something about yourself?" sa Louis och bärjade plocka undan frukosten. Det lät ju som en ganska bra idé. "Sure." sa jag och reste mig för att hjälpa till. De andra reste sig och gick ut till vardagsrummet. Väldigt hjälpsamma... Jag och Louis plockade undan frukosten och han gav mig ett tacksamt leende. "Thank you." Jag log till svar och vi gick ut till de andra. Jag hann få en glimt av klockan på väggen och den visade 15.45. Oj, vi hade verkligen sovit länge. Och vi åt frukost nu. Inte så konstigt att vi var hungrig.

Vi satt i någon timme och pratade och jag fick reda på att Louis föräldrar hade skiljt sig och att han nu bodde med sin mamma och hans fyra systrar. Harry hade en storasyster och hans mamma var framgångsrik inom arkitektur så därför var de rik. Niall och Fiona var enäggstvillingar men de var som natt och dag. De var inte alls lik varandra. Liam tränade friidrott och därför var han riktigt vältränad. Allison hade fem syskon - tre bröder och två systrar. Och jag var tvungen att berätta om min mamma. Fast jag slapp berätta om hur jag levde hemma.

"Truth or dare!?" sa Louis och sprang in till köket. Han ville verkligen leka sanning eller konka. "Lou, we don't need a bottle. We can just go in a circle." sa Liam. Alltid lika smart. Han kom tillbaka tomhänt och satte sig på golvet. Vi bildade en ring på golvet och det kändes precis som om att man var tillbaka till förskolan. "Everybody have to promise to do everything and to tell the truth, ok?" Alla nickade och Louis kollade mot mig. "Annie, you're first." Även de andra kollade på mig och Louis frågade om jag ville ta sanning eller konsekvens.

"Dare."

"I dare you to make out with Niall for one minute." Jag ryckte på axlarna och vände mig mot Niall, Han log brett och jag placerade mina läppar på hans. I början var det ganska konstigt eftersom att man visste att alla andra satt och kollade. Men det gick bättre och bättre för varje sekund. Kyssen var lika perfekt som alla andra och när vi drog ifrån hörde man busvislingar. Barnsligt. "Wohoo, that was one heck of a kiss!" sa Harry och klappade händerna. "Oh, look, Niall's blushing!" sa Fiona och började skratta. Jag vände mig mot Niall och han satt och flinade ner mot marken. Så gulligt. Jag vände huvudet mot Harry som satt bredvid mig och kollade lömskt på honom. "So, Harry... Truth or Dare?"

"Dare." sa han och kollade in i mina ögon med hans vackert gröna ögon. "I dare you to kiss Louis on the cheeks. Both cheeks." Jag fnissade åt hans reaktion och pekade mot Louis. "Woah, why me?" sa louis och kollade förvånat på mig. "You promised to do everything." De suckade och Harry pussade Louis på kinderna. "Oh, I got a kiss from my litte Hazza." sa Louis i en tjejig röst och satt händerna på kinderna.

"Okay, Fiona, truth or dare?" sa Harry och kollade på Fiona. "Dare." svarde hon efter några sekunders tänkande. "I dare you to kiss Annie, on the lips." Harry kollade på mig och formade mimade "payback" till mig. Jag suckade och lutade mig mot Fiona. Vi gjorde som han sa och kysste varandra. "No biggie." sa jag när jag satte mig ner igen. Killarna satt med vidöppna munnar och både Niall och Liam såg en aning svartsjuk ut. Aw, gulligt. De är svartsjuk över en liten puss mellan två vänner.

"Liam, truth or dare?" frågade Fiona och Liam svarade snabbt. "Truth."

"What actually happened last night?" frågade Fiona och spännde blicken. Åh, nej.

---

Så alla skulle nu spendera helgen tillsammans. Louis tycket att det var en toppen idé. Då kunde de få all tid till att bli bättre kompisar. Liam var en aning skeptisk men även han gav sig. Allison ville inte alls stanna längre. Hon visste precis att hon inte skulle vara med det här gänget. Efter det Zayn sa vågade hon knappt prata. Visst gillade hon Louis, men det var ett farligt område. Hennes liv stod på spel. Zayn hade hennes öde i händerna och kunde göra vad han ville med det. Kanske att öde var fel ord, men han hade i alla fall hennes rykte i händerna. Om Allison gjorde ett litet snesteg kunde allt bli skit.

Alla runt bordet satt med händerna på magarna och pustade ut efter den stora frukosten. Ingen förutom Allison själv visste hur dåligt det kunde vara för henne att vara här. Alla satt och pratade om allt mellan himmel och jord medan Allison osäkert satt och fipplade med hennes långa blonda hår. För varje sekund som gick kände hon mer och mer hur hon bara ville hem och komma bort från allt och alla.

"So... We're gonna stay here for one more day?" frågade Liam. "No, for two more days! I mean it's a great opportunity to get to know eachother better." sa Louis glatt. "Sure, but I didn't bring clothes for that long." sa Fiona och suckade. "Babe, you don't need clothes." sa harry och log smått. "Oh, shut up Harry!" sa Liam och lade en arm runt Fiona. Alla skrattade åt det som nyss sagst fast snart nog fattade de alla att de verkligen inte hade med sig kläder.

"Well... You can borrow my clothes." sa Louis och killarna nickade smått. "Yeah but, what about us girls?" sa Annie och kollade undrande på Louis. "My cousin left some clothes here. Maybe you can use them?" Även tjejerna nickade och de åter gick tilld deras konversation om natten som varit.

Måste jag verkligen stanna här ännu längre? Jag vill hem. Jag kommer ihåg det som om att det var igår att Zayn sa det. Och när jag berättade det för han.

 

Lycklig över att ha Zayn som min gick vi hand i hand igenom korridoren. Aldrig hade jag älskat någon så mycket som jag älskade honom.Det kanske var tid till att berätta allt för honom. Berätta om mitt förflutna.

"I gotta tell you something." sa jag och styrde oss bort mot en övergiven korridor. "What is it, hun?" Nu gäller det, jag ska berätta om min historia. "Well, when I was just a kid my mum died. My dad got really upset and he lost his mind. He went crazy. Sometimes he even tried to kill me. One day he thoght life was stupid and he just god mad. He.. uhm, he killed my older brother." Jag kände hur tårarna började tränga fram men jag höll mig stark och fortsatte berätta. "Well, he went to jail. I've been living with my neighbours ever since. And when I turned four I was diagnosed with cancer. I lived at the hospital for six years. It was really bad. I had cancer in my stomach so it was really hard to eat. So because of that I didn't eat, and I became anorexic. Finally at age ten I got rid of my cancer and I could move back to my home. My neighbours took care of me and I even got rid of my anorexic problems. When I started highschool I thought all my problems was gone. But they weren't. One night I decided to take a walk. I just got three blocks from my house when someone came and blindfolded me. The person took me to a house and... Well I got raped. He kept me like I was a toy for a week. But the police found out and he went to jail. I felt really bad for weeks after that. I had bad problems with my stomach and we decided to visit the hospital to see what it was. The doctor told me I was pregnant and I decided to do an abortion. When they did the abortion they noticed that there was a big tumor growing in my stomach. So right now I guess I've still got cancer. But it's not dangerous in some way." Jag pustade ut och kände hur tårar började rinna. Jag hade inte pratat om det här på jätte länge. Zayn satt och stirrade och verkade riktigt chockad över vad jag sa. "You wouldn't tell anyone, right?" Han omfamnade mig och jag grät ut mot hans axel. "Promise." sa han och pussade mig på huvudet.

 

Det var verkligen inte världens största madrass så jag kröp upp tätt intill henne och lade mina armar runt hennes varma kropp.

Jag sträckte mig efter mina kläder och drog snabbt på mig dem. Små svettdroppar hade bildats längs mitt hårfäste. Jag försökte ta ett steg bakåt men hindrades av en stor låda eller något liknande. Det här rummet var verkligen litet. "Ehm... Harry? This never happened, okay?" sa jag och tog ytterligare ett steg bakåt. Han drog efter andan och knäppte på lyset. Vad fan!? "Annie... It's me, Liam." Vänta, hade jag just... Liam?! Jag trodde ju att det var Harry. Jag var säker på att det var Harry. Liam är ju min bästa kompis pojkvän, och han är även en utav mina bästa vänner. "Liam!? What the fuck!? But still, this never happened! Right!? I mean Fiona is your girlfriend, and I've got Niall." Jag kan inte fatta det. Liam?! Han stod där helt paralyserad och bara stirrade ut i tomma intet. "Liam!?" sa jag och knäppte med fingrarna under hans näsa. "Yeah, right! I'm sorry!" sa han och verkade börja inse vad som just hade hänt. Det här hade verkligen aldrig hänt.

"Guys! It's been seven minutes!" ropade en gäll röst utanför dörren. Jag var säker på att det var Fiona. Man kunde höra en oro och frustreradton i hennes röst. Det förstår jag...

Jag drog på mig mitt bästa pokerface och gick ut till de andra. Utanför dörren möttes jag av fyra helt olika blickar. Louis kollade på mig med en blick som sa "Did you get something?" Niall kollade på mig med en orolig och arg blick. Fiona hade även samma blick men hennes var mycket mindre arg. Konstigt... Harry kollade undrande på mig och sedan på Liam. Hoppas bara inte att han fattade vad som just hade hänt. "So...?" sa Louis och höll kvar samma blick han hade haft enda sedan dörren hade öppnats. "Ew, Louis. You pervert boy! Nothing happened! I've got Niall, duh!" Jag hoppas att han inte kunde genomskåda mig. "Yeah, Louis! And I've got Fiona!" sa Liam och gick fram till henne och lade en arm runt hennes axel. Vilket på något sätt kändes fel. I alla fall efter vad som just hände. Fast nej, jag älskar Niall. Det gör jag verkligen. Inte Liam. Inte Harry. Niall.

Allt snurrade i mitt huvud och jag trodde jag skulle ramla ihop vilken sekund som helst. Hur mycket hade jag druckit? Och, det blev inte jag som fick gå in till Annie, det blev Liam. Men han har ju Fiona, så inget kommer hända. Eller hur?

Otåligt stod jag och klappade med foten mot golvet. Hur långa kan sju minuter vara? Tillslut hördes ett litet klick från dörren och ut kom dem. Louis frågade vad som hade hänt och Annie sa att inget hade hänt. Phu! Hon är min! Jag stapplade fram till henne och lade mina armar runt hennes lilla kropp. Hennes värme fick mig att rysa. Om någon i världen var perfekt så var det hon. Jag tog henne i handen och drog henne mot trappan.

"Nothing happened, right?" frågade jag min vackra flickvän. "Nothing, I promise." Jag log smått och placerade mina läppar mot hennes.

Resten av natten spenderade vi åt att kolla på film, prata och sanning eller konka. Eller, alla förutom Allison. Hon somnade alldeles efter vi hade lagt ut madrasserna.

Gud, jag är verkligen trött. Jag kollade ner på min klocka. 04.49. Inte så konstigt att jag är trött. Annie gäspade och jag såg hur hon kämpade för att hålla ögonen öppna.

"I'm tired..." gnällde hon och slog sitt huvud mot mitt bröst. "Me too." Jag kollade ut över rummet där folk låg utspridda på madrasser. En madrass var ledig. Yes! Då får jag sova med min älskade. Men man kan ju spela gentleman först. "There's only one spot left, you can take it. I can sleep on the sofa." sa jag och ställde mig upp. "No, Niall, we can share it." sa hon och drog mig till madrassen. Jag följde glatt efter och lade mig bredvid henne. Det var verkligen inte världens största madrass så jag kröp upp tätt intill henne och lade mina armar runt hennes varma kropp.

"Good night, Annie, I love you." viskade jag till den vackra flickan i min famn. "I love you too." sa hon och vände sig mot mig. Hon begravde sitt huvud i mitt bröst. Jag vilade min haka på hennes huvud och doftade in den ljuva doften. Bara någon sekund senare somnade jag med den vackraste varelsen i min famn .Jag älskar verkligen henne

 

 

Två filmer och kanske någon liten öl senare trodde jag att jag skulle somna. Vilket betyde att två av oss hade fått som de ville när de gällde vad vi skulle kolla på. Jag hade fått som jag ville och så hade även Fiona. Vilket Liam inte var så glad över. Men han hade fått i sig en del då, så han brydde nog sig inte så mycket.

Niall och Harry hade redan fått i sig tillräckligt. Vilket inte var det roligaste. Min pojkvän och en kille som gillade satt på varsin sida om mig och klängde som två små desperata shimpansungar. De hade nog fått i sig dubbelt så mycket som mig. Om inte ännu mer... För att inte tala om Fiona. Hon kunde verkligen det här med att dricka. Liam och Fiona var praktiskt taget i varandras munnar. Allison tror jag inte hade druckit någonting alls. Vad har hänt med henne? Hon har inte sagt mer än ett ord under alla dessa timmar. Apropå tiden. Klockan var bara halv tolv och jag var säker på att jag skulle tuppa av vilken sekund som helst. Jag orkar inte mer. Jag kollade på mina vänner som alla satt och var helt borta. Alla förutom jag och Allison. Även fast jag inte gillade Allison så tyckte jag synd om henne, på något konstigt sätt. Hon var så... Blyg?

"Guys! Shouldn't we put in another movie?" frågade jag, fast fick inget riktigt svar. Det var ju inte så kul att sitta och kolla på eftertexterna, vilket vi gjord just nu. "Well, go do it then, mum!" sa Louis i en lätt irriterad ton. Oj, om folk var såhär redan nu så vet jag inte hur det kommer bli om vi ska vara uppe hela natten. "No! I wanna play a game!" utbrast Niall och var totalt uppe i mitt ansikte. "Truth or dare!" sa Liam och hoppade upp från soffan och gjorde något slags glädjehopp. Fråga mig inte varför... "No way! That's boring! Seven minutes in heaven!" sa Louis i samma sekund som Fiona hoppade upp och tacklade ner Liam. Den här natten kommer bli lång... och konstig. Men det dåliga var att ingen protesterade på förslaget, så nu var vi tvungen att "leka" seven minutes in heaven. Egentligen, vet jag inte vad det är... "Okay, Annie, you go first." Vänta, går först till vad? Louis ledde mig till ett förråd under trappan och låste dörren efter att jag hade kommit in. Vad fan!?

Louis förde Annie till ett litet rum och vi andra stod kvar och väntade. Det här kunde bli spännande.

"Okay, boys, come over here." Jag, Liam och Niall stapplade fram till Louis som stod och såg en aning hyper ut. "Rock, paper, scissor over who's going in." Jag ställde mig mitt emot Louis och vi räknade ner till sten, sax, påse. "Yes, I won!" jublade jag när Louis visade påse, och jag visade sax. Liam och Niall hade gjort samma sak, på vilket Liam hade vunnit. "So now it's Liam against Harry. The one first to three is the one to go in there." Louis ställde sig bredvid mig och Liam som stod mitt emot varandra. Jag vann första och gav ifrån mig ett litet glädjerop. Men turen vände och Liam vann den andra. Till slut stod det två-två.

"Rock, paper, scissor!" sa vi samtidigt och jag formade min hand till en knytnäve - alltså, sten.

Jaså...

"Go in there now!"

Dörren öppnades med ett klick och jag flög upp från golvet där jag satt. In kom en stor figur och ställde sig framför mig. Utan att jag hann säga ett ord så kraschade han sina läppar på mina. Förvånad över vad som just hände kysste jag tillaka. Det kändes så... rätt. Vi drog ifrån för att dra efter andan. Jag kollade in i de stora vackra ögonen framför mig - vilket var det enda jag såg av personen. Han gav ifrån sig ett leende och placerade åter igen sina läppar på mina. Lika denna gång. Det kändes rätt. Kyssen blev mer pessionerad och hans händer vandrade ner längs min rygg ner mot min rumpa. Av bara ren fart drog jag mina händer mot hans mage och dorg av honom tröjan. Han drog av mig min tröja, och jag vilade mina händer på hans varma vältränade mage. Innan jag visste ordet av så stod vi där i bara skinnet. Det var inte som förra gången. Det kändes härligt, och rätt. Men jag menar, såklart det är Niall. Eller, nej. Det var Harry. Det måste vara han. Vem annars?

Det kändes så fel, men ändå så rätt att vara med Louis. Visst gillar jag han, men det känns konstigt att vara med de personer jag har hatat hela tiden. Aldrig har jag varit riktigt nära med Harry, Liam och Annie. Särskilt inte Annie. Niall, han visste jag knappt vem han var. Han hade bott här i några veckor och han är redan populär. Hur luckas han!? Det tog mig år att bli populär. Medan allt han behövde göra var att bli ihop med Annie!? Annie, hon är ju inte ens cool. Hur blev hon populär? Det var något lurt med det där...

"Alli?! Are you coming?" Jag blev väckt till liv av Louis som stod framför mig och viftade runt. Han är bara för gullig. Hans humor, det var verkligen det jag älskade mest med honom. Jag log och nickade, och han flätade ihop våra fingrar och vi följde efter de andra mot utgången. Klockan var nog någonting i närheten av 16.00. skulle jag tro. Det var en rätt så fin torsdag faktiskt. Sista skoldagen för den här veckan. Vi hade ledigt i morgon så då tog Louis chansen och drog ihop till en filmkväll.

Solskenet slog emot mitt ansiktet och jag var tvungen att kisa som en galning för att inte bli blind. Så kändes det verkligen. Den här... filmkvällen... ja, det kommer bli... spännande?

Jag stängde dörren efter mig och möttes av ett varmt leende. Nja, två varma leenden. Daisy och Pheobe stod framför mig och log som dårar.

"Guess what?" började Daisy. "Mum's taking us to uncle Joseph for the weekend!" forstsatte Pheobe. Båda gav ifrån sig ett litet skratt och gick samtidigt mot köket. Det där med tvillingar kunde verkligen vara läskigt. Sättet de gör allt samtidigt på... Nej, det låter fel. De kunde verkligen vara riktigt olika också. Men nu hade de verkligen ett "tvilling ögonblick" där de gjorde saker samtidigt och avslutade varandras meningar. Perfekt! Om de skulle åka bort så var det verkligen perfekt. Då kunde vi ha huset helt för oss själva.

Jag hoppade ur mina gråa tom's och gick in till köket. Mina luktsinnen fylldes av en härlig doft av olika kryddor och en kött lukt. Jag gick fram till mamma som stod och rörde om i någon slags gryta för att kolla efter vad det var. Som jag trodde. Höstgryta.

"Hi mum" sa jag samtidigt som jag smög ner mitt finger i grytan för att få en liten hint om hur det smakade. "Hi honey, how- Stop! The food is for everyone. Keep your hands away!" sa hon och slog bort min hand. "Aouch.." sa jag och började fejk grina. "I'm taking the girls to uncle Joseph after we've finished dinner. I assume you want  to stay home?" Hon ställde fram grytan på bordet och torkade av sig på förklädet. "Yeah.." Som på kommando kom alla tjejerna in till köket och satte sig vid det stora köks bordet. Jag satte mig mitt emot Fizzy och Lottie och högg in i den ljuvliga middagen. Jag svär på att mina fyra systrar äter omänskligt snabbt. När jag hade kommit halvvägs hade de redan ätit upp och var påväg upp igen.

"Did you pack everything you need? You know, we're satying for four days." ropade mamma efter flickorna, och de gav alla ifrån sig ett halvtirriterat "yes". Troligen hade mamma redan frågat det flera gånger.

 

"Bye, Louis!" sa mamma och gav mig en lätt puss på kinden. "Bye."

Nu så.Nu blir det fest!

Niall hade följt med mig hem och vi hade suttit i timmar och bara pratat. Han var verkligen perfekt.

"Turn away." Niall löd min order och vände sig om. Jag gick fram till garderoben och rotade runt som en galning. Vad kunde man ha på sig. "What am I gonna wear?" mumlade jag och fortsatte rota runt. Rätt var det var så stod Niall bredvid mig och hjälpte mig att leta. "This? Simple but effective!" sa han och höll fram ett pösigt vitt linne. Han hade faktiskt bra klädsmak. "So you think that I should walk around in just a top and underwears?" Jag höjde på högra ögonbrynet och satt armarna i kors. "Yeah, why not?" sa Niall i ett försök på att hålla sig seriös. "You're stupid." Jag slog honom lätt på armen och han gav mig en hundvalps min. Naw, så söt han är. "That hurt. Now you have to make it up to me!" Han klev närmare mig och putade med läpparna. Med ett skratt placerade jag mina läppar på hans och kysste honom lätt. "Now turn away again!" Han gav ifrån sig ett busigt leende och vände sig om. Snabbt som ögat drog jag på mig linnet. Även fast jag stod med ryggen mot honom så kände jag hur han försökte kika över sin axel. Typiskt killar. Jag vände mig om och blev mött av en rodnande Niall. "Ehm... I just... ehm." Jag skrattade åt hans usla försök på att förklarade. "God, you're such a jerk. Now turn around. Again!" Även jag vände mig om och drog av mig de vita jeansen jag hade på mig. Jag letade fram mina mörkblåa jeans med hög midja. Åter igen snabbt som bara den, drog jag på mig de tajta jeansen. Jag drog upp dragkedjan som satt på baksidan av byxan, men kom inte långt. Efter bara någon centimeter hade den fastnat i det stela materialet. "Crap..." Det här var ju bara toppen... "Something wrong?" Hörde jag den vackra irländska accenten säga bakom mig. "Eh... well, yeah... c-c-could you help me...?" Det vra ju faktiskt det enda jag kunde göra just nu. Jag vände mig om vilket Niall också gjorde. "Help you with what?" sa Niall och log sitt vackra leende. "Well... uhm... my trousers kinda got stuck... I mean, the zipper got stuck."

"What zipper?" Jag vände mig om och Niall drog upp dragkedjan. Ja detta var ju... pinsamt. "Thank you." sa jag och vände mig om. En lätt rodnad hade smugit sig upp på mitt ansikte, vilket även hade hänt med Niall.

 

 

Vi knackade på Louis dör och han öppnade och gav ifrån sig ett glädjetjut. "Finally! Everyone's here!" Han ledde oss in till vardags rummet där alla redan hade slagit sig till ro i den enorma soffan. Liam och Fiona satt tätt intill varandra i soffan och strax bredvid dem hade Harry sträckt ut sig. Allison satt i en stor fotölj och såg en aning... nervös ut? Det var ju... ovanligt. Jag tog Niall i handen och vi gick och satte oss bredvid Harry. Toppen. Nu sitter jag bredvid killen som var kär i mig bara för några dagar sedan och killen jag är ihop med. Louis slängde fram ett gäng filmer på soff bordet där det även stod popcorn, läsk, chips och godis. 

"So... What movie should we start with?" frågade han och signalerade åt Allison att ställa sig upp. Hon ställde sig upp och Louis satte sig där hon hade suttit. Han klappade i sitt knä och Allison satte sig i hans famn. Så gulligt.

"I wanna see The Notebook!" sa Harry och sträckte sig efter filmen. "No! I wanna see horror movie! The Grudge!" sa Fiona och plockade upp den och hoppade av glädje. Hon älskade verkligen skräckfilmer. "No way! No, no, no! Why can't we see a disney movie? Like Toy Story, maybe?" sa Liam. Eller snarare skrek Liam. Där hade vi verkligen någon som hatade skräckfilmer. Jag skrattade åt hans reaktion och han gav mig en sur blick. "Come on guys! Let's take Johnny English!" Nialls förslag var faktiskt bra, men nej den ville ingen se."What about 50 First Dates?" Hoppas, hoppas, hoppas att någon gillar mitt förslag. Ett svagt mummel hördes från alla och de nickade. Ja! Jag älskar den filmen!

"Sam!?" Killen vände sig mot mig och gav mig ett förvånat leende. Japp, det leendet känner jag igen. Det var Sam. "Fiona!? What the heck are you doing here?" sa han och sprang mot mig. Jag hade rest mig upp och mötte honom, och gav han en stor kram. Gud, dessa kramar har jag saknat. Hans doft. Hela han. Jag har saknat han något enormt!

Ja, jag fick denna kommentar och tyckte att det var en jättebra idé! Tack så mycket, och del 29 kommer troligen inte idag, men i morgon! Har haft en jättebra dag med min bästis Sofia idag så jag fick inte tid att skriva.

 

Men i alla fall så tänkte jag nu lägga upp ett inlägg om mig, Ella!

 

Som sagt, jag heter Ella (efternamn vill jag inte säga) och bor i en liten mysig håla i Hälsingland som ligger i Norrland. Jag spelar handboll och dansar. När jag inte sitter hemma och stirrar på datorn så brukar jag vara med mina vänner, rita, skriva, spela piano eller gitarr eller bara ha det skönt med en bok på wattpad eller olika fanfics.

 

Det här är jag...

Jag må inte vara snyggast i världen, men jag är helt nöjd med mitt utseende. Och förlåt för små bilder.

Den tjejen ni ser på bilderna är 13 vårar ung och en glad prick. Men hon är även lång, hihi. Hela 169,5 cm. Och ja, jag är en helt vanlig tjej. Jag har ingen speciell personlighet utan jag ändras från dag till dag, hihi. En dag kan jag vara jätte glad och rolig, och nästa kan jag vara blyg och på något sätt tråkig. Men för det mesta är jag glad och en aning galen ;)

 

När jag var fem år fick jag reda på att jag hade Epilepsi, vilket är en krampsjukdom. Då får jag kramper i hela kroppen på nätterna. Och jag lovar er att det INTE är kul. Det känns hemskt! Men som tur var äter jag medicin och har nu varit i stort sätt symptom fri i ett halvt år.

 

Jag är totalt GALEN i musik. Om jag skulle få så skulle jag vela lära mig alla möjliga instrument och bli super bra på att sjunga. Jag gillar ALLA musikstilar förutom rå hårdrock och metal (stavning?). Faktiskt lyssnar jag på allt, allt från pop till rock and roll och sedan till indie och britpop. Man kan till och med hitta Johnny Cash och Frank Sinatra på min spotify lista. Ja, och sedan gillar jag emo rock och punk. Ja, jag gillar ALL musik, typ :) Fast One Direction är en klar favorit!

 

När jag blir äldre vill jag bort från Svergie och mot antingen England eller USA. Jag vill nämligen söka till någon slags musikskola.

 

Jag är nog en aning klädgalen, haha, men även skogalen! Min garderob är proppad av olika sorters kläder, och på min skohylla kan man hitta bland annat converse, ballerina skor, dr. martens och några stövlar av olika slag.

 

Jag är väldigt nära min familj, speciellt min pappa, mamma och farmor. Mina vänner som jag vet att jag verkligen kan lita på är toppen. Och min gamla klass kommer jag verkligen sakna :'(

Ni kan även hitta mig på andra sidor...

Mina två Twitter konton Ellas1Direction och Ella_Linnea (fast jag använder bara det första)

Instagram @ EllaSundstrom

 

Sedan tror jag inte att det är mycket mer om mig, men om det är något ni undrar så är det bara att fråga!

 

Och om ni nu läst detta så är ni väldigt tålmodiga! :) xx

 

Nu gällde det. nu skulle jag visa att jag verkligen var värd at ha henne som min. Det var våran första riktiga dejt. faktiskt tyckte jag att jag vara lite smart som valde en skräckfilm, jag menar då kan jag få chansen att hålla om henne. Jag hade precis allt planerat; först skulle vi se The Shining en klassisk skräckfilm, hon skulle bli smått rädd och gosa upp sig med mig, sedan skulle vi gå på middag på en liten mysig italiensk resturang inne i staden. Allt skulle bli perfekt. Jag tog tag i bilnycklarna som låg på byrån och sprang ut till den vita mini coopern som stod parkerad på uppfarten. Att pappa lät mig låna hans bil förstod jag faktiskt inte. Visst hade jag mitt körkort, men jag kan knappast säga att jag är bästa föraren. Utan att repa lacken stoppade jag försiktig in nyckeln i bildörren och vred om. Nu tänker ni säkert 'vänta, man kan väl trycka på en knapp på bilnyckeln så att bilen låses upp?' men nej, det kan man faktiskt inte. Det var inte en ny modell, utan vad jag hört så var den från 1990. Jag satte mig ner och körde ut från gården, och mot biografen inne i centrum. Jag hade ju kunnat betett mig som en riktig gentleman och ett henne skjuts, men nej då, inte vågade jag det. Mespropp.

Det tog kanske tio minuter in till biografen men som småning om kom jag fram. Jag kollade mig i backspegeln och fixade till pilotbrillorna som hade trillat ner på näsan. Om man får säga det själv så såg jag riktigt bra ut. Jag svalde nervositeten och klev ut ur bilen. Precis i tid. Bara några sekunder senare kom Fiona gåendes mot mig. Så fort jag såg henne kände jag hur nervositeten kom tillbaka och hur svett bildades i mina ihopknytna nävar. Wow, hon var otroligt snygg! Tajta jeans som visade hennes figur perfekt, ett kort och rätt så djupt uringat linne och en jeansväst. Jag hade verkligen en riktig pingla till flickvän.

"Hey babe! You look amazing!" sa jag i samma sekund som jag gick fram och gav henne en puss på kinden. "You don't look so bad you either." sa hon och höjde på sina mjukt formade ögonbryn. "So, what movie are we gonna watch?"

"You'll see..."

 

Filmen var äntligen slut. Ush, den var hemsk. Jag som trodde att Fiona skulle sitta och vara smått skrajsen, i stället var det jag som satt stel hela filmen. Aldrig mer ska ja kolla på skräckfilm. det är säkert.

"oh, the movie was sooooo good! You should have seen your face when he was chasing the kid with the axe! You looked terrified!" sa hon och skrattade. "Yeah yeah... I thought you were going to be scared so I could hold you..." sa jag, en gnutta generad över vad hon sa. "Naw, I love horror movies! But you can hold me now..." sa hon och gav mig en benkrossande kram. jag lade mina armar runt hennes smala midja och doftade in den ljuva ros doften från hennes hår. "Now, I've got a surprise for you!" sa jag och drog ut från kramen. Jag visste nog att hon älskade italiensk mat. Smart Liam, smart Liam...

Jaså, en överrakning? Undrar vad han nu ska göra.

Han tog tag i min hand och vi gick in mot staden. Vi kanske paserade två kvarter innan vi var framme vid en liten resturang som han stannade vid.

"Here we are!" Jag kollade nogrannare på resturangen och såg ett antal italienska flaggor. Nej, skulle han bjuda mig på itialenskt!? Jag älskar ju det! Hur vet han det? "Italian!? Are you serious!? Oh my god Liam, I love you!" sa jag och drog med honom in i resturangen. Jag kunde höra hur han fnissade till - troligen av min reaktion. Så fort jag klev innanför dörren slogs jag av en härlig doft massa olika örter. Jag andades in den ljuva doften och Liam drog oss till ett litet bord på uteplatsen. Ett ljus var uppställt i mitten av bordet och det var en matt belysning på hela uteplatsen. Så romantiskt! Jag kollade igenom den mysiga uteplatsen full av små bord och olika växter som ramade in allting. "Liam, you're the best boyfriend a girl can have. I lo-" Jag stannade upp och kollade nogrannare på det mina ögon stannat på. En kille med brunt kort-kort hår som satt med ryggen mot oss. Den ryggen och det håret känner jag igen så väl. "Sam!?" Killen vände sig mot mig och gav mig ett förvånat leende. Japp, det leendet känner jag igen. Det var Sam. "Fiona!? What the heck are you doing here?" sa han och sprang mot mig. Jag hade rest mig upp och mötte honom, och gav han en stor kram. Gud, dessa kramar har jag saknat. Hans doft. Hela han. Jag har saknat han något enormt!

"Liam, meet Sam, my exboyfriend."